Från förtvivlan till jättehopp

SPORTBLADET

Båstad 2004: Hälsenan brister och allt verkar vara slut; Arnstadt 2006: 2,08 är bara början

Foto: Bildbyrån

Från Båstad till Arnstadt.

Från tårar och förtvivlan till vildaste glädje.

Från den 18 juli 2004 till den 4 februari 2006.

Totalt 568 dagar.

Men ingen har varit lyckligare än den i går.

Kajsas väg mot världsrekordet startade med vad många trodde var slutet.

Den 18 juli var en vacker om än lite kylig sommardag i Båstad och en av Kajsas sista chanser att komma i tävlingsform till OS i Aten.

Jag hade träffat henne dagen innan och hon var både glad och positiv.

Hon hade gjort allt hon kunnat för att komma tillrätta med problemen i vänsterfoten.

Även om det inte kändes perfekt, så kändes det okay.

- Jag hoppas fortfarande på OS, sa hon.

- Chansen finns.

Det fick bära eller brista. Det brast.

Det brast så det hördes över hela centercourten i Båstad, då Kajsa vacklade till i ansatsen och sedan hoppade på ett ben fram till höjdshoppsmattan.

Där blev hon liggande och tittade ned mot vänsterfoten, medan tränaren Yannick Tregaro rusade fram till henne:

- Den är av, den är av, skrek Kajsa.

Hon visste redan.

Redan i ambulansen visste managern Daniel Wessfeldt att Kajsa skulle komma tillbaka.

Även om Kajsa hade ont och inte sa så mycket, så visade hon inte ett uns av uppgivenhet.

- Nej, jag förstod att hon skulle se det som en början och inte som ett slut. Hälsenan hade ju krånglat i ett par års tid. Nu var den av. Det var ett klart besked och hon tvingades till den operation som kanske borde ha gjorts redan tidigare, säger Wessfeldt.

Det var bara en slump att överläkaren Lars Wahlström jobbade på akuten i Ängelholm den här eftermiddagen.

Expert på hälsenor.

Dagen efter syr han fast Kajsas hälsena och håller presskonferens samma dag.

- VM nästa är känns litet tidigt att tro på, säger Wahlström.

Då vet han inte själv hur bra han själv lyckats.

Med vänsterfoten fastklämd i en specialskena av kolfiber kan Kajsa inte göra mer än att vänta.

Dagarna före OS i Aten skriver Kajsa i sin gästbok:

"Tack alla ni som har skrivit snälla saker i gästboken.

Det har muntrat upp när det känts deppigt. Jag mår faktiskt riktigt bra nu förutom en fruktansvärd träningsvärk i armarna av all kryck-gång.

Operationssåret läkte snabbt och foten är väldigt lite svullen. Bra jobbat av Lars Wahlström och Fredrik Nykvist som opererade mig!

Om fyra veckor får jag börja gå igen. Då börjar fot-rehab och träningen inför 2005. Det blir mycket slit och jag har en lång väg framför mig. Men att få komma tillbaks på tävlingsbanan igen är värt all möda.

Nu ska jag dega framför TV"n och heja fram svenska medaljer i OS. Det blir tre guld i friidrott!

Heja Stefan, Christian, Carolina och alla andra!

Hälsningar Kajsa"

Tränade framför tv:n

Kajsa prickar rätt i sin förutsägelse.

Det blir tre OS-guld i Aten och de tas av de tre lagkompisarna hon nämner - Stefan Holm, Christian Olsson och Carolina Klüft.

Men det där med att dega framför tv:n stämmer inte, när tävlingarna väl börjar.

När Stefan Holm hoppar höjdfinal ligger Kajsa framför tv:n och gör situps, en av få övningar hon kan göra utan problem.

Den tjuriga envishet som en gång tagit henne till världstoppen, är också den som ska ta henne tillbaka dit.

Hösten blir monotona rehabövningar och simning.

Massor av simning.

I bassängen på Bosön och i havet utanför Monaco. När vattnet i Medelhavet blir för kallt skaffar Kajsa en våtdräkt.

Och fortsätter simma.

Ett tydligt tecken på ambitionsnivån.

"Jag bestämde mig för att vara cool"

Visst förekom mentala svackor efter att ha tagit ett steg framåt och sedan tvingats ta två tillbaka.

- Men i de stunderna insåg jag att det viktigaste bara var att komma tillbaka, berättade Kajsa.

- Att kunna hoppa och tävla igen. Jag bestämde mig för att vara mer cool, inte ens räkna med att kunna hoppa i VM i Helsingfors. Jag skulle se säsongen mer som en bonus. Jag mådde bättre av det.

Ingen visste riktigt när Kajsa skulle göra comeback.

Men när hon väl gjorde det lurade hon alla, utom de 50 åskådare som tagit sig till Andalusiska mästerskapen i Malaga.

Det var den 29 maj förra året.

- Jag visste ju att intresset började byggas upp kring min comeback hemma i Sverige. Därför ville jag smyga igång lite lugnt och få ner förväntningarna lite, sa Kajsa.

Resultatet: 2.00.

Kajsa var tillbaka snabbare än någon hade trott.

Resten är, som man säger, historia.

Tolv tävlingar i somras - tolv segrar.

VM-guld i Helsingfors efter felfri hoppning upp till 2.02 och sedan tre världsrekordförsök på 2.10.

Bragdguldet och priset "Årets prestation" på Idrottsgalan.

Kajsas 2005 blev hennes segerrikaste utomhussäsong någonsin.

Och i höstas tog hon en rekordkort vila för att börja träna så fort som möjligt.

- Ja, eftersom jag missat så mycket kvalitet i träningen förra vintern, ville jag starta tidigare nu, säger Kajsa.

- Och det var underbart att kunna träna utan att ha ont någonstans. Det var första gången på flera år jag kände så.

Nu har hon rivstartat säsongen 2006.

Bulgariskan Stefka Kostadinovas utomhusrekord på 2.09 är 18 år gammalt.

Och det är till för att slås.

Fråga Kajsa.

Läsarnas hyllningar till Kajsa

Läs mer:

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott