”Jag var inte i rätt kropp under 19 år”

avMalin Wahlberg

Publicerad:
Foto: PRIVAT

I fjol spelade han i basketligan för damer. 

Nu lever Noel Filén-Hammarström ett nytt liv – och drömmer om att bli första transatleten i svensk basket. 

– Jag slutade med basket för att bli mig själv, men jag är mer komplett om jag får spela, säger han. 

Moa Filén-Hammarström var en lovande talang som spelade i ungdomslandslag, vann SM-guld i U19 och spelade ligabasket med Telge. 

Men i våras tog karriären slut efter att Moa började resan mot att bli sig själv. 

– Jag började gå på utredning för transsexualism när jag var 14-15 år. Sedan fick jag min diagnos julen 2017. Efter det gick det ganska snabbt och jag började hormonbehandligen efter att jag slutade i april 2018. Jag sköt på det i flera år för det är det tuffaste beslutet jag har tagit. I tio år har jag grundat min identitet på att vara basketspelare.

”Kan knappt fatta hur jag kunde överleva”

I dag har Noel Filén-Hammarström en ny identitet, och även om det var livets tuffaste beslut har det också varit det bästa. 

– Det är svårt att beskriva känslan av att inte känna sig som det kön man är. För det flesta är det självklart att vara i rätt kropp, men det var inte jag under 19 års tid. Sedan är det en process. Jag har inte fått mörkare röst och manliga drag över en natt, men när jag tog första sprutan och fick operera bort brösten, det var ett jättestort steg och en otrolig frihetskänsla, säger Filén-Hammarström och fortsätter: 

– Jag kan knappt fatta hur jag kunde överleva innan den känslan. Men det var mycket tack vare basketen, att jag kunde grunda allt på det. 

1 av 3 | Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

Noel Filén-Hammarström berättade om sin resa, och om kampen för att få spela basket igen, för LT i december. Svenska Basketbollförbundet har i dag inga riktlinjer för transpersoner, men tack vare Noel Filén Hammarström börjar de ta form.

– De jobbar på det. Jag och min gamla tränare ska få en uppdatering nästa vecka. Jag vet inte om vi får exakta svar, men de ska ha jobbat fram något och jag är väldigt nyfiken på vad, säger Filén-Hammarström. 

Om du hade fått bestämma, hur hade det sett ut då?

– Det är så himla svårt. Nummer ett är att få spela basket. Det handlar inte bara om mig personligen, vad händer till exempel om en transkvinna på 205 centimeter kommer? Jag förstår verkligen att förbundet sitter i en knivig sits och jag har förståelse oavsett om jag får spela med tjejer eller killar. Man måste ha riktlinjer som fungerar för allt och alla, för det blir allt vanligare.

”Går inte att skjuta på det längre”

Att handbollstjärnan Loui Sand nu gått ut med att hon ställt sig i kö för att få diagnosen könsdysfori ser Filén-Hammarström som ännu ett exempel på att något måste förändras inom idrotten. 

– Det är jättehäftigt att hon gör det och jättekul för henne. Då kommer det också spridas ännu mer eftersom hon är en så bra handbollsspelare, säger han och fortsätter: 

– Det går inte att skjuta på det längre. Jag, Leon (Reuterström), som spelade i SDHL, och nu Loui (Sand) hamnar verkligen mitt emellan. Vi blir inte inkluderade, men nu kan man inte längre exkludera oss. Idrotten bygger på att alla ska kunna vara med, oavsett kön, sexualitet eller ursprung, så det är jätteviktigt för nästa person att det tas tag i. 

Hur mycket saknar du basketen? 

– Det är en ofantlig saknad och en stor tomhet. Men jag har en mycket större trygghet i mig själv nu. Jag la av med basketen för att bli mig själv, men jag är mer komplett och hundra procent Noel om jag får spela basket och det får jag förhoppningsvis göra snart. Sedan får alla detaljer lösa sig efterhand. 

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM