Anrell: Glöm det - satsa vidare på sjukamp så slår du Joyner-Kersees rekord

SPORTBLADET

Och lägg ner satsningen på längdhopp tycker Sportbladets krönikör

OSAKA. Det var final på 100 meter för damer men jag kunde ändå inte få bilden från försöken på Merlene Ottey, 47, ur huvudet.

Hon såg verkligen ut som 80.

Jag vet inte varför jag tänkte så, men kanske var det för att jag suttit tidigare på dagen och pratat med Carolina Klüft, 24, om det här med att pensionera sig.

Foto: Carolina Klüft är 259 poäng ifrån Jackie Joyner-Kersees världsrekord.

Det var dagen efter.

Susanna Kallurs häckförsök var naturligtvis briljant. Bra tid, bra fokus.

Stefan Holm och Linus Thörnblad var lika briljanta de. Linus går ju in som medaljfavorit efter sin felfria hoppning.

Holm är redan favorit. Och även när han tagit sina stora segrar har han presterat såna katastrofhopp som det första över 2,29.

”Katastrofhopp” var det för övrigt hans pappa som sa.

Jag hade inte uttryckt mig så brutalt rikssvenskt utan nog försökt med ett mera försiktigt ”drethopp” - eller ”drithopp” som de säger i Forshaga.

l l l

Sen var det det här med Klüft och hennes framtid.

Det talas alltid om den. Så fort hon tagit ett guld får hon svara på frågor om nästa tävling. Efter segern här verkade det som om hon och hennes tränare Agne Bergvall bestämt sig mycket medvetet för att vägra svara på såna frågor.

Det lät som de babblade i kör.

”De ville glädjas åt guldet... bla bla.”

Gärna för mig. I går gick det dock bättre och det framgick att hon INTE ska satsa på höjdhopp - någonsin. Höjdhopp är för likt sjukamp (?) sa hon. Varför förstod jag inte riktigt.

I övrigt vet jag inte.

Lägg ner längdhoppet

Längdhopp? Javisst. 400 meter häck? Nja. Stavhopp? Nja. Tresteg. Nja. Sjukamp? Knappast efter OS.

Längdhopp är kul, tycker Klüft. Man har tre chanser och om man är bra då får man tre chanser till. Sen är det över. Slut.

Jag tycker kanske att det är en smula förmätet att utomstående - även om de är så omnipotenta som sportkrönikörer - lägger sig i en elitidrottares liv, men jag skulle vilja att i all ödmjukhet varna Klüft.

Jag säger:

Lägg ner det där med längdhopp.

Det är en fasansfullt tråkig solosport. Jag tror att du kommer att upptäcka att det är ungefär lika ensamt och enformigt som att sitta på sitt flickrum och spela nätpoker. Kul någon enstaka gång, urtråkigt mesta tiden, själsdödande alltid.

Mycket grus i musen

Väldigt mycket grus i musen, brukar Erica ”Let´s Dance” Johansson uttrycka det. Det vet jag inget om, men jag vet att jämfört med den frikostiga exponeringen en sjukampare får i stora mästerskap med två dagar med allt ljus på dej så är längdhopparens vardag enformiga rusningar fram mot en planka och en plastremsa. Och så all den där sanden och fotograferna som sitter framför dej och väntar på ditt skrevande nedslag.

Sorry, Carro.

Men det där är inget för dej.

Jag tror att du har större visioner och konstnärliga behov än det. Jag tycker du ska satsa på - sjukamp. På allvar.

Ja, faktiskt. Att du ska satsa på sjukamp i Peking har varit klart sen länge, men sen ska du göra en nysatsning på att faktiskt slå det där världsrekordet som folk vet är ett dopningsrekord och säger är oslagbart.

Tänk om det inte är det?

Börja med att våga tänka tanken.

Klüft är 259 poäng från rekordet.

Det betyder i klartext:

I kula stötte hon 14,81 i VM. Det är en av hennes minst utvecklade grenar. Hon borde kunna stöta två meter längre. Det skulle ge 140 poäng till.

I spjut kastade hon 47,98. Med sin överlägsna fysik borde hon kunna kasta tio meter längre. Minst. Unga ryskan Tjernova har fattat att det är lätt att plocka poäng i spjut. Hon kastar 54-49. Fem meter ger nästan 100 poäng.

Ni fattar va?

Fixar Klüft det där är hon redan uppe och förbi Jackie Joyner-Kersees världsrekord på 7 291 (hon var 26 när hon satte det).

Kan bli ännu mera klassisk

Då skulle Klüft vara ännu mera klassisk än hon är redan nu. Då skulle jag inte tveka om att utse henne till världens största kvinnliga friidrottare genom tiderna.

Är det orealistisk?

Nej, inte alls. Kula och spjut är de grenar hon tycker mest illa om. De hon, gissar jag, tränar minst och med minst glädje.

Ändra på det, Klüft, så kan det här bli hur kul som helst.

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott