Bank: Grodynglet som vuxit ut till ett stort odjur

SPORTBLADET

Om någon sagt att Stefan Nystrand skulle bli vår största stjärna i OS hade jag skrattat.

Det vore fortfarande lika roligt.

Men nu skrattar jag inte längre.

Ni såg den där knutna högernäven som stack upp ur vattnet i parisiska Lagardere, va?

Det var en vuxen simmares hand.

Jag har följt Stefan Nystrand sedan han var en liten simmarbäbis. Första gången vi sågs var när han VM-debuterade som trulig 18-åring, och det spelade ingen roll vilka frågor man ställde, för han svarade likadant på alla:

– Äh, jag vet inte.

Han vet mer nu.

Till exempel vet han hur man går från att vara en bekväm bohem till att vara en seriös världsstjärna.

Smartare, smalare, snabbare

Kraften har han alltid haft. Nystrand är en väderkvarn i bassängen, han simmar brett och slår armarna i vattnet som om det sagt något om hans mamma (även om han håller ihop tekniken på ett helt annat sätt nu).

Men det där okontrollerade draget gällde förut hela hans person.

Han var, helt enkelt, omogen som ett grod­yngel.

Man kunde se honom sätta toppningen till Aten-OS, för att strax efter totalmissa i VM i Montreal – och inget som händer i simsporten sker av slump. Till slut förstod Stefan det, precis som Lasse Frölander förstått det före honom, och då fick tränaren Anne Forsell äntligen chansen att hjälpa honom att hjälpa sig själv. Han blev smartare, smalare, snabbare.

Resultatet? Ni såg själva.

47,91.

Det är en sensation, en prestation i nivå med att vi skulle få se en svensk friidrottare snudda vid tio sekunder på hundra meter.

I simning är statusen likadan. Hundra meter fritt är den mest klassiska av distanser, och en svensk simmade i går det tredje snabbaste loppet genom alla tider.

Bara Pieter van den Hoogenband, den kycklingbröstade holländaren, har simmat snabbare. Jag satt vid poolen i Sydney och såg när han mosade 48-gränsen för sju år sedan. I OS-finalen sopade han banan med simmare som Aleksandr Popov, Michael Klim och Lasse Frölander.

En av våra allra största

Sju år senare är en svensk nere på samma tider.

Om ni inte förstått det redan: Vad Stefan Nystrand gjorde i går var att skriva in sig bland våra allra största aktiva idrottare.

Nyckeln var de första femtio, som gick? för snabbt.

Splittiderna 22,72/25,19 kan öppna nya mentala dörrar för honom. Att han kan öppna så snabbt är ingen skräll, men att han sedan orkar hålla farten ner mot låga 25 sekunder på hemvägen är sensationellt.

Det är sånt som gör att respekt försvinner, och simmare med för mycket respekt kommer aldrig att vinna OS-guld.

Stefan Nystrand kan göra det nästa sommar.

Jag tänker inte jämföra en OS-final med att simma franska öppna. Det kommer att skvätta mer i Peking; kännas mer, krävas mer. Men Stefan smiskade både världsmästaren Brent Hayden och franske raketen Alain Bernard i går, och den vetskapen kommer att hjälpa honom hela långa vägen till Peking.

Det han gjort lyfter honom själv, det lyfter det svenska OS-laget och det lyfter svensk simning som helhet.

Det är inte så länge sedan den var i akut behov av livräddning – men i går var Sverige snyggast i hela, stora simvärlden.

Alshammars elegans kan ge guld

Snyggast av alla var, som vanligt, Therese Alshammar.

Nystrand är ett odjur i vattnet, Alshammar är ren

skönhet. Särskilt när hon simmar som i går, så elegant och kontrollerat att det ser ut som att hon simmar i en annan sorts vatten än alla andra.

Snabbt går det också.

Otroliga 24,23, så tätt inpå toppresultaten på SM, är bara ett bevis till på att Therese och Johan Wallberg är på exakt rätt väg.

Det kan mycket väl sluta med guld i OS.

För både Skönheten och Odjuret.

ARTIKELN HANDLAR OM

Simning