”Boxningen hjälpte mig få ut all ilska”

SPORTBLADET

Maskrosbarnet Claressa Shields jagar andra raka guldet

1 av 5 | Foto: Peter Wixtröm

RIO DE JANEIRO. Claressa Shields möter Jaroslava Jakusjina men ansiktet hon ser när hon rätar sin höger tillhör förmodligen någon annan.

Mammans pojkvän, som våldtog henne när hon var fem år?

Kusinen, som anklagade henne för att ha kidnappat ett barn?

Pappan, som satt i fängelse när hon behövde honom som bäst?

– Boxningen hjälpte mig att få ut all ilska. Förmodligen är det därför jag blev så framgångsrik, säger 21-åringen som ska ta sitt andra raka OS-guld i Rio de Janeiro.

Ett hundratal journalister är på plats och filmkamerorna står uppradade som kanoner i ett mediekrig. Det är två dagar kvar till OS-invigningen när USA:s boxningsförbund bjuder in till presskonferens i något som liknar en lagerbyggnad.

I en av salarna bakom de vita plåtväggarna har de aktiva tagit plats vid podiet. Kvinnan längst ut till höger heter Julie Goldsticker och har anlitats som PR-konsult. Hon har förstått sin uppgift, hälsar alla välkomna och presenterar sedan de åtta boxarna, en efter en.

Efter varje namn blir hon avbruten av boxaren vid sin sida. Hon applåderar varje lagkamrat, gestikulerar och lutar sig mot mikrofonen för att berätta något om varje enskild truppmedlem.

Det går inte att få tyst på Claressa Shields. Är det inte munnen som går låter hon nävarna tala. Det här är hennes show, och den har bara börjat.

Vann OS-guld som 17-åring

Amerikanskan var bara 17 år när hon vann OS-guld 2012, då damboxning gjorde debut på OS-programmet. Claressa Shields var helt okänd när hon kom till London och det försvårade givetvis förberedelserna för de andra boxarna i mellanviktsklassen. Anna Laurell Nash sökte förgäves information på Youtube, så när hon gick upp i ringen för att få sig en omgång i kvartsfinalen visste hon i princip bara att tjejen som väntade i den andra ringhörnan var en knapp decimeter kortare.

Fyra år senare är Claressa Shields en superstjärna. Amerikanskan har bara förlorat en av 76 matcher och har blivit en celebritet i sitt hemland och i boxningsvärlden. Hon var en självklar gäst på Muhammad Alis begravning, lika given som en av modellerna i ESPN:s Body Issue och har numret till Floyd Mayweather i sin telefonbok. När hon väljer att avsluta amatörkarriären kan hon skriva på det mest lukrativa proffskontrakt en kvinnlig boxare någonsin har erbjudits. Dokumentären om framgångssagan är redan skapad och prisbelönt. Den heter ”T-Rex” efter hennes boxarnamn och hade premiär i fjol.

Foto: Peter Wixtröm

Kan bli historisk

Nu är huvudpersonen i Rio de Janeiro för att, som första amerikanska boxare, försvara ett OS-guld.

– Det är därför jag är här, och jag tvivlar inte. De andra tjejerna har tränat häcken av sig, men jag har tränat tio gånger mer och är tio gånger snabbare. Jag har sparrat med några av världens bästa killar och ska vinna igen, säger Claressa Shields och nickar mot Nico Hernandez, Antonio Vargas, Shakur Stevenson och de andra manliga boxarna på podiet.

Hennes ögon strålar. Det är uppenbart att hon njuter av att stå i centrum.

– Jag får mycket uppmärksamhet och har blivit en kändis. Det var jag inte 2012. Då var jag bara 17 år. Nu har jag en agent och han mycket på gång. Jag vill bli skådespelerska och kan tänka mig att ställa upp i ”Dancing with the Stars”. Ja, jag kan dansa.

Claressa Shields bygger medvetet upp omänskliga förväntningar på sig själv och när jag frågar hur hon hanterar följdprodukten, press och nerver, pekar hon mot bakhuvudet.

– Press? Jag känner ingen press och blir inte nervös. Det har jag placerat här, långt bak i huvudet. Jag har tränat hårt, sprungit, lyft mina säckar och nitat min tränare några gånger. Jag är förberedd för det här.

Tydligen är hon det. På höger biceps har hon tatuerat de olympiska ringarna. I en av dem står det ”London”, i den intill ”Rio”. När hon återvänder till USA ska hon fullborda gaddningen med två bokstäver.

– Au, den kemiska beteckningen för guld. Det spelar ingen roll varifrån du kommer eller har för uppväxt. Det spelar ingen roll om din mamma har drog- och alkoholproblem, eller om din pappa är, whatever... Du kan lyckas ändå, säger Claressa Shields.

Hon, om någon, är ett exempel på det.

Antalet mord ökade med 71 procent

Claressa Shields växte upp i Flint, Michigan. Staden var länge ett med General Motors, men när företaget började lägga ner vinstgivande fabriker och flytta produktionen till Mexiko och andra låglöneländer förvandlades Flint till en industriell spökstad. I omgångar har över 40 000 invånare förlorat både jobb och framtidstro.

I dag är Flint en av USA:s farligaste städer. Rubrikerna handlar inte längre om bilindustrin utan om våld, gängbildningar, misär och blyförgiftat dricksvatten. Förra året ökade antalet mord med 71 procent, från 28 till 48. Det kan jämföras med de 112 fall av dödligt våld som inträffades i Sverige under 2015.

Till saken hör att Sverige har en folkmängd på 9,9 miljoner, medan det bor knappt 100 000 människor i Flint. Det var i den miljön hon växte upp, Claressa Shields.

– Det pågår mycket tråkigheter i min värld, där jag växte upp. Jag har så många vänner som har dött av vapenvåldet, säger hon.

När hon slog igenom och började ge intervjuer svarade hon knappt på frågor om sin uppväxt, men nu vet hela världen vilket helvete hon har gått igen. Hon är som en öppen bok, och den innehåller många vidriga kapitel

Foto: Peter Wixtröm

.

Brukade sova på golvet

Mamman, Marcella Adams, hade drog- och alkoholproblem och kunde inte ta hand om sina barn. Claressa och hennes syskon – storebror Artis Mack, lillasyster Briana Shields och lillebror Dusable Lewis – sov på golvet och åt när det fanns något att ta från kylskåpet. När Marcella väl jobbade, i en Walmart-butik, blev Claressa, då 5, regelbundet våldtagen av mammans pojkvän.

– Jag vet inte varför han valde mig, men jag tror att det beror på att jag började prata sent. ”Eftersom hon inte kan tala kan ju ingen höra hennes berättelse”, resonerade han väl.

Eftersom orden inte räckte till använde Claressa en docka för att beskriva hur mannen förgripit sig på henne. Hennes moster förstod och berättade vad som hänt, men mamman valde att tro på pojkvännens version. Efter sveket flyttade Claressa till sin moster och senare till sin mormor Joanna, som dog 2010.

Pappan satt i fängelse

Pappan, Clarence, var inte närvarande när hon behövde honom som mest. Han satt i fängelse under sju av Claressas nio första levnadsår, men när han muckade byggde de upp ett slags relation. Clarence, som blev dömd för rån och senare flyttade till Phoenix för att få ordning på sitt liv, har ett förflutet som amatörboxare och berättade en dag om Muhammad Ali och hans dotter Laila.

Det fick Claressa att också vilja börja boxas.

– I helvete heller. Det är en sport för män, fick hon till svar.

Det stoppade henne inte från att söka sig till ett källargym i Flint, där tränaren Jason Crutchfield tog hand om henne, både som boxare och människa.

– Som barn var jag arg av många anledningar. Jag blev ofredad och våldtagen, men genom boxningen kunde jag kanalisera ilskan. Jag tror att det är därför jag blev så framgångsrik. Boxningen gjorde mig mycket lugnare, disciplinerad och strukturerad. Boxningen gav mig det självförtroende jag saknade när jag växte upp. Då, när jag var yngre, var jag väldigt tillbakadragen, litade inte på någon och hade inga vänner. Det var först som 13-åring jag började prata och krypa ut ur mitt skal. Jag förvandlades och plötsligt tyckte jag om hur jag såg ut och sättet jag boxades på.

Foto: Peter Wixtröm

Skottlossning i mammans hem

OS-guldet i London förändrade livet för Claressa Shields, men det förändrade inte livet i Flint. När spelen pågick ryckte polisen ut på en skottlossning i mammans hem, och en del av guldbonusen använde hon till att betala Marcellas vattenräkningar. En annan del gick till hennes storebror, som satt i fängelse dömd för misshandel och vapenbrott.

– Bor du i Flint är fattigdom ett hinder du måste ta dig över. Jag har alltid fått hjälpa mina syskon. Det var alltid jag som offrade mina måltider för att de skulle få äta. Det var en ständig kamp, men utan den tror jag inte att jag varit så stark som jag är i dag. Man tror att den som vuxit upp utan något behåller allt för sig själv, men jag ger, ger och ger.

Mamma till kusinens barn

Claressa hade för avsikt att bo kvar i Flint efter OS-guldet men problemen hopade sig, och det blev inte bättre när hon 2014 bestämde sig för att adoptera en kusins ofödda barn.

Kusinen hade redan två barn och skulle inte ha råd att ta hand om ett tredje, men Claressa övertalade henne om att föda barnet och låta henne adoptera det. OS-mästarinnan var med under förlossningen, klippte navelsträngen och gav bebisen namnet Klaressa.

Claressa och boxande pojkvännen Ardreal Holmes njöt av familjelivet, men redan efter åtta månader började mardrömmen.

– Min kusin ville först inte ha med barnet att göra, men en dag tog hon med sig polisen hem till mig och påstod att jag hade kidnappat barnet. Jag kunde ha hamnat i fängelse, men förklarade för polisen att hon bott hos oss länge och att allt hon behövde fanns där och ingen annanstans. Mjölken, bilbarnstolen, alla hennes kläder, ja, precis allt.

Flyttade till Colorado

I juni 2015 hade Claressa Shields, som tvingades lämna tillbaka barnet, fått nog av alla problem och flyttade till Colorado Springs, där USA har sitt olympiska träningscenter.

– Det är ett av de bästa beslut jag har fattat. Nu lever jag i en miljö där jag är huvudprioriterad. I Flint var det alltid något som oroade mig när jag inte tränade. Jag blev stressad och bestämde mig för att flytta. Min familj fick inte veta något förrän jag var i Colorado. Två månader senare återvände jag till Flint, men bara för att hämta bilen. Sedan körde jag tillbaka. Det tog 18 timmar. Jag träffade inte min mamma, lillasyster och lillebror på tre-fyra månader. Det var en uppoffring jag fick göra.

Foto: AP

Vinner på poäng

Fransyskan Estelle Mossely vinner på teknisk knockout sedan hennes motståndare, Anastasija Beljakova, skadat armbågen under en slagväxling. Ryskan har så ont att sjukvårdarna placerar henne i en rullstol och hjälper henne ut från arenan.

Frågan är i vilket skick Jaroslava Jakusjina ska lämna paviljong 6 i Riocentro. Det är så hon heter, Claressa Shields motståndare i kvartsfinalen.

Amerikanskan gör entré, pendlar med axlarna, slår några slag i luften, kliver in i ringen, parkerar i den röda ringhörnan, tar en klunk vatten och får hjälp att sätta på huvudskyddet.

På läktarna vajar fyra amerikanska flaggor, och de ska fortsätta med det under matchens gång. Claressa vinner som väntat, men hon är inte överlägsen. Domaren Hassan Moudrikah höjer hennes vänsterarm, och när han släpper den lämnar Claressa ringen för att studera siffrorna som lyser på jumbotronen, 40–36, 39–37, 40–36.

– Kroppen lydde mig inte, men jag slipade bort lite ringrost och gjorde vad som krävdes för att vinna. Jag har två matcher kvar och ska göra bättre ifrån mig i nästa, säger hon inför semifinalen mot Dariga Sjakimova, Kazakstan.

”Deras hopp och stolthet”

Peter Wixtröm

På läktaren jublar ett äldre par. Kvinnan viftar med en t-shirt med trycket ”Team Shields”. Det är tydligen Claressas pappa och hans fru, Lisa. Mamma Marcella, systern Briana, hennes son Antwan, 2, och lillebror Dusable har sett henne vinna framför en tv i Flint.

Claressa Shields har inte vänt sin familj ryggen, trots allt som har hänt.

– Jag är fortfarande deras hopp och stolthet. När jag har vunnit ett OS-guld till ska jag flytta familjen från Flint. Jag har en lillebror som är 18 och han kan bli ett offer för vapenvåldet. Jag har en syster som också kan bli skjuten och jag har en systerson som jag inte vill ska växa upp där. Han kan också bli skjuten och dödad på grund av gängvåldet. Jag vill inte att det ska drabba min familj. Jag tänker på Flint, min stad, varje dag. Jag följer vad som händer där och ser bilder på gråtande barn och familjer. Jag vill inspirera människorna och ge dem hopp. Det spelar ingen roll var du växer upp. Du kan bli vad du vill ändå. Mitt namn förknippas med goda nyheter, och i Rio ska alla prata om den där tjejen, om Claressa Shields, om att hon kan fajtas. Jag vet att jag kommer att vinna. Punkt.

Källor: Dokumentären ”T-Rex: Her Fight for Gold”, NBC, ESPN, Essence Magazine, USA Today.

ARTIKELN HANDLAR OM