Flinck: Därför vann Sävehof finalen

Som jag unnar Ida Odén detta

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Som en Hollywoodfilm, en saga... kalla det vad ni vill.

Finalen blev det perfekta slutet för en av svensk handbolls största genom tiderna.

Som jag unnar Ida Odén detta.

Sitter du på den perfekta storyn, det fulländade manuset, men saknar den där riktiga knorren på slutet?

Ring då Ida Odén.

Hon kan allt om det där nu.

Med sitt sista skott i karriären avgjorde hon sin 13:e raka final med tre sekunder kvar.

Snacka om det p-e-r-f-e-k-t-a slutet

Odén hade redan rekordet i antal SM-guld i svensk handboll. Nu drygade hon ut det till elva och är såklart en av de största i svensk (klubb)handboll genom tiderna.

Häromdagen satt Robin Nilsson på Kristianstadsbladet och jag och räknade upp några finalprofiler som vi verkligen unnade ett guld.

Ida Odén var en av dem – förstås.

Bredden avgjorde

Men hon var inte en av de största i finalen.

Det var egentligen inte någon i Sävehof.

För det var l-a-g-et Sävehof som tog tillbaka guldet till Partille.

I många år, egentligen fram till i fjol, hade det överlägsna Sävehof landslagsspelare på nästan varje position.

Det har man inte längre, mer än på kanterna i Olivia Mellegård och Emma Fernis. Eller kanterna och kanterna...Mellegård spelade väl överallt i den här finalen.

När SHE:s all star team presenterades i onsdags hade Sävehof med en(!) spelare medan det var Höör på hela fem av tio positioner. Fast då ska man komma ihåg att detta lag röstades fram på grundseriens prestationer. Sävehof har haft sin topp i slutspelet, precis som man ska ha.

I finalen kom det i Höör att handla väldigt mycket om Mikaela Mässing (som faktiskt inte kom med i all star team). Storskytten tryckte dit åtta mål, bland annat tre raka när Höör gick från 15–15 till 18–15 i mitten av andra halvlek. Men sista elva minuterna gjorde Mässing inte fler mål och Höör bara tre sedan Henrik Signell satt en sned liten 5–1:a mot Mässing.

Den perioden vann Sävehof med 7–3 via fem olika målskyttar.

Bredden, som sagt.

Just före den perioden bytte man också målvakt, som så många gånger förr den här säsongen: ut med Wilma Andersson och in med Isabella Mouratidou. I slutspelet har Sävehof gått runt på tre olika målvakter.

Än en gång: bredden.

Ahlm styrde

Visst var landslagslirarna Mellegård och Fernis viktiga och kyliga i finalen, Johanna Ahlm styrde spelet och Odén avgjorde som sagt alltihop (med sitt tredje skott och andra mål i finalen, det första var 2–6-målet).

Men vi ska inte glömma Wilma Anderssons första halvlek i målet, Johanna Forsbergs försvarsarbete, Julia Erikssons skytte och Linnea Pettersons insatser både i anfall och försvar.

Det är inte spelare som brukar avgöra SM-finaler. Nu gjorde de det indirekt.

I mitten av andra halvlek satt samtliga spelare på Sävehofs bänk utan överdragströja, samtidigt satt fyra spelare i Höör med träningsoverallsjacka.

Jag skriver det igen: bredden.

Perfekta slutet för Signell också

På tal om perfekta slut: vi ska inte glömma Henrik Signell.

Efter 32 år i sin moderklubb fick han sluta med ett nytt guld efter att under alla sina år som tränare – för herrjuniorerna, herrlaget och damlaget – tagit sitt lag till final.

Jag unnar verkligen Signell också ett guld.

Nu blir han förbundskapten på heltid.

Jag tror det blir bra.

▪▪▪

Det var inte den mest välspelade finalen vi har sett.

Men dramatiken förlåter allt. Vi fick en rysare in i slutsekunderna för första gången på fem år.

Nu försvinner finaldagen. Det ska bli intressant vilken väg damerna nu tar. Det lutar väl åt bäst av fem igen, eller vågar man sig på ett Final 4? Jag är kittlad av tanken på det sistnämnda.

Ladda ner Sportbladets egna app du också 00:20
ARTIKELN HANDLAR OM