Dags att skriva historia

SPORTBLADET

SHENYANG. Tyskland är regerande världsmästare.

Sverige har inte slagit...

Stopp. Glöm allt det där.

I morgon är det dags att skriva om historien.

Auf Wiedersehen, Tyskland. 

Foto: Jessica Landström.

Titta noga på Jerker Ivarssons bild här intill. Bilden av koncentration och laddning. Bilden av den hunger som kan få Sverige att äntligen besegra Tyskland och ta chansen att vinna olympisk medalj. Jessica Landströms blick speglar den känsla som präglar hela Sveriges lag. Kan man ta med den in i matchen mot Tyskland tror jag att det som så länge tyckts omöjligt blir möjligt i morgon. 

”Jag tänker inte på att det är Tyskland och på deras historia. Jag tänker på min motståndare. Hon är bara en spelare som jag och jag kan ta henne”.

Så sa Jessica Landström när vi sent efter Sveriges träning i går stod och pratade medan nattfjärilar stora som urtidsdjur fladdrade runt oss. Hon, liksom Thomas Dennerby, utstrålade lika delar lugn och laddning. Osäkerheten som präglade Sverige i OS-inledningen har förbytts i självförtroende. 

Vuxit match för match

”Jag känner på mig att vi tar dem”, sa Victoria Svensson och hon är inte ensam om den känslan.

Om det är någon gång Sverige ska bryta Tysklands segersvit så är det nu. Som så ofta i mästerskapen har vi inlett dåligt och vuxit match för match. Tyskorna har däremot varit sämre kopior av sig själva rakt igenom. Sant är att de hade den tuffaste gruppen. Men lika sant är att Tyskland är ett lite blekare, lite långsammare, lite mer uddlöst landslag nu än bara jämfört med i fjol, då man vann VM.

Birgit Prinz är något mindre livsfarlig, Renate Lingor är lite lättare överlistad och, viktigast, självförtroendet är aningen sämre. När tyskorna försöker psyka Victoria Svensson är det ett tecken på osäkerhet. 

Tyskland är inte samma gigant som det lag Sverige var tämligen chanslöst mot i EM-finalen 2001, VM-finalen 2003 och matchen om OS-bronset 2004. 

Men det är fortfarande ändå ett av världens bästa lag. Nu väntar ett stormöte mellan två av damfotbollens mest traditionstyngda nationer. I kampen mellan de två stormakterna är det dock Tyskland som brukar stå som segrare. Ska vi bryta den sviten i morgon är det en sak som krävs mer än alla andra och det är kontroll. Från avspark till slutsignal.

Möttes av militärer

Vi kom i går till Shenyang i nordöstra Kina, nära gränsen mot det slutna, slutna Nordkorea. När kvällen kom var våra nerver på bristningsgränsen efter en dag av fullständig kontroll och övervakning av minsta steg vi tog. Vi fick förvisso gå i olympisk gräddfil på flygplatsen. Men vi blev också filmade och fotograferade och då vi frågade varför fick vi bara avvisande leenden till svar. Framme i Shenyang, en liten lagom stad med 7,4 miljoner invånare, möttes vi av militärer utanför hotellet och åt vår lunch med två personer som intill bordet följde varje tugga av riset och vårrullarna. 

Kan Sverige ha ens en tiondel av samma kontroll på Tyskland så är vi redan i semifinal. Viktigast:

?Vi kan inte tillåta oss några allvarliga individuella misstag. Får Tyskland ett billigt mål och kan börja styra matchen blir det mycket svårt.

Hedvig Lindahl måste nå sin högstanivå och spela på absolut max.

?Laget måste ha samma tempo och vilja som senast och se till att våga spela sitt eget spel.

?Victoria Svensson ska spela på mitten och Landström och Lotta Schelin på topp. Tysklands backlinje är inte den snabbaste och med Vickans smarta passningar kommer Schelin och Landström att bjudas på goda chanser till att springa sig fria i djupled.

Blicken hos en vinnare

Sist men svårast blir uppgiften att överlista världsmålvakten Angerer. Hon vann nästan på egen hand VM-guldet åt Tyskland i fjol. Men när jag åkte genom ett kontrasternas Shenyang i natt, mellan slitna gamla hus med skumma barer, affärer och frisörsalonger, och svindlande skyskrapor i blinkande neon, tänkte jag på vad Jessica Landström sa om Angerer:

”Jag ser inte målvakten. Jag ser bara nätet”.

Och jag, jag ser Landströms blick.  Blicken hos en vinnare.

ARTIKELN HANDLAR OM