Eviga tvåan Ottey kan bli vinnare - i EM

SPORTBLADET

Frågan: Ska man skratta eller gråta?

Merlene Ottey får tävla för Slovenien i EM i friidrott i augusti.

Och jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Skratta för att Ottey ändå är ett namn, som kommer att ge EM lite extra skjuts och strålkastarljus.

Eller gråta för att ytterligare ett världsnamn inom damfriidrotten inte har vett att sluta i tid.

Foto: AP
42-åriga Merlene Ottey har fått tillstånd av internationella friidrottsförbundet att tävla för Slovenien. Under sin karriär har hon tagit sju OS- och 14 VM-medaljer för Jamaica.

Merlene Ottey pratade om EM redan i fjol och att hon skulle tävla för Slovenien, men då såg jag det mest som ett dåligt skämt eller ett försök att hålla liv i ett falnande namn.

Nu är det däremot verklighet och jag måste säga att det är braskande nyheter även för mig.

Internationella friidrottförbundets (IAAF:s) generalsekreterare, ungraren Istvan Gyulai, meddelade i går att Ottey är klar för EM.

Enligt IAAF:s regler måste en friidrottare som byter nationalitet vänta tre år, innan han eller hon kan tävla för ett nytt land. Men om båda länderna är överens räcker det med ett år.

Och det som hände i går var att det jamaicanska förbundet gav bort sin numera soliga drottning.

Det är det som sårar mig mest.

Merlene Ottey är 42 år i dag och jag har följt nästan hela hennes karriär.

Hon var damdriidrottens största stjärna i nästan två decennier, från genombrottet i Moskva-OS 1980 och fram till dopningavslöjandet 1999.

Fram till dess hade Merlene Ottey alltid varit den omutbare, obeveklig i sin kamp mot dopning.

Men nästan alltid tvåa.

Kollegorna grät av lycka

Först bakom alla överlägsna och uppumpade östtyskor, sedan var det alltid någon som lurade henne på guldet med någon hundradel.

Därför jublade en hel värld när hon äntligen fick vinna sitt första mästerskapsguld på 200 meter vid VM i Stuttgart 1993.

Jag var själv med på segerfesten och hela Jamaica dansade. Jag stod där med några av mina jamaicanska kollegor och de grät av hänförelse och lycka. Och det var äkta tårar. De berättade om Otteys status på Jamiaca, hur älsakad hon var av folket och hur stolta alla kände sig.

Regeringen gav henne ett exklusivt diplomatpass som världsambassadör efter guldet i Stuttgart.

Hon blev framröstad som årets idrottskvinna på Jamaica i femton år mellan 1979 och 1997.

Nu har hon vänt sitt land ryggen och det märktes redan vid OS i Sydney 2000, då hon bara blev fyra på de jamaicanska OS-uttagningarna och enligt reglerna inte skulle fått springa 100 meter.

Dopad med nandrolon 1999

Men hon använde sitt inflytade och sina tidigare meriter för att tvinga till sig en plats.

Då föll glorian.

Det hade den i och för sig gjort redan ett drygt år tidigare.

Merlene Ottey var bevisligen dopad med nandrolon 1999, men en miss gjorde Iatt IAAF:s juristkommission hävde domen ett år senare.

Det gjorde de på helt fel grunder, vilket vår svenske vicepresident i IAAF, Arne Ljungqvist, rasade emot.

Ottey var dopad och skulle ha stängts av i två år.

Nu fick hon tävla i OS i Sydney och blev den äldste friirottaren någonsin att ta en OS-medalj, då hon 40 år och 143 dagar gammal då hon var med och tog OS-brons på 4x100 meter.

Nu ska hon försöka bli historisk igen.

Hon blev slovensk medborgare den 7 maj i år och bara drygt två månader senare kommer beskedet att hon får tävla i EM. Men har hon där att göra?

Eller är det bara ett desperat försök att hålla myten vid liv?

Merlene Ottey har inte tävlat på en enda internationell gala i år. I statistiken är hon 35:a i världen med en tid på 11,28 på 100 meter.

Det gjorde hon vid en liten tävling i Slovenien i maj.

Det räcker inte till medalj.

Inte ens i EM.

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott