”Jag svarar inför landets regering”

Per Johansson i stor intervju om att vara förbundskapten i Montenegro

SPORTBLADET

NANTES. I kväll sjunger Montenegros förbundskapten den svenska nationalsången och inte landets egen.

– Det skulle vara konstigt om jag stod där och höll käften, säger Per Johansson.

Möt handbollsprofilen i en stor intervju inför EM-matchen om året som förbundskapten i Montenegro.

Per Johansson ledde Sverige som förbundskapten i drygt tre år, 2009–12 efter att varit assisterande åt Ulf Schefvert i fyra år.

Efter två träningsmatcher i Sverige inför EM ställs han, som förbundskapten för Montenegro, i kväll mot sitt hemland för första gången i en tävlingsmatch när mellanrundan inleds.

Då kommer han att sjunga en av nationalsångerna – den svenska.

– Det gjorde jag i Göteborg och Trollhättan också. Det är ju min nationalsång. Det skulle vara konstigt om jag stod där och höll käften, säger Johansson.

Den montenegrinska har han inte hunnit lära sig sedan han blev förbundskapten för ett år sedan.

– Sedan låter den som en skräckfilm från någonstans långt borta i öst.

”Segern förlängde mitt jobb ett halvår”

Man kan också fundera på om det är lönt att lära sig den som förbundskapten på Balkan.

Tålamodet med tränare på Balkan är omvittnat kort och när Sportbladet talade med Johansson efter premiärsegern mot Slovenien, som i princip innebar att man redan hade undvikit ett fiasko i EM, sa han:

– Jag förlängde mitt jobb med säkert ett halvår med den segern. Det här var en av de viktigaste matcherna i karriären.

Men annars har Johansson, som har kontrakt över OS 2020 (som är det stora målet), suttit säkert sedan han tog över ett par veckor före VM i fjol. Han inledde med att ta laget till Montenegros bästa VM-placering genom tiderna (sexa). Sedan gick man obesegrade genom EM-kvalet och blev tvåa i Medelhavsspelen.

Även om mediekåren och folket förväntar sig medalj i varje mästerskap känner inte Johansson några sådana krav från sina chefer.

– Målet är plats 5–8. Det är inte som i Rumänien där det är krav på medalj varje gång.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT / TT NYHETSBYRÅN
Per Johansson.

Svarar inför regeringen

Men han vet att det kan vända snabbt.

– Jag har lärt mig efter tiden här och de två perioderna i Bukarest att man går till jobbet varje gång som att det är sista gången. Då slarvar du inte med förberedelserna. Den stupkänslan kan trigga mig. Jag vet att misslyckas jag så ryker jag. Men det är inget jag går och oroar mig för.

Skulle det vara ett misslyckande att inte nå topp-åtta?

– Ett misslyckande kan vara att torska tre matcher. Jag vet inte hur långt tålamodet är. Vi har redan förlorat två och då får det kanske räcka för den här gången.

Hans chefer sitter högt upp i hierarkin i Montenegro, där damhandbollen är en nationell angelägenhet.

– Den förre förbundskaptenen ville göra en generationsväxling i landslaget men det ville inte landets regering. Det var därför jag fick chansen. Jag svarar inför landets regering. På riktigt!

– Basketen, fotbollen och vattenpolon är stora i landet men det här landslaget är det mest folkkära. Inget annat är i närheten. De har tagit landets enda medalj i OS med silvret i London.

”En stor, fet cocktail”

Johansson har alltid haft en förkärlek för Balkan och dess handboll.

– Det här är mitt drömjobb. Det finns en romantisk sida av det med Balkan som ”handbollens vagga” och allt det som man inte kan bli mätt på. Men jag jobbar också med en fantastisk grupp människor. Det är en spretig, känslosam grupp. Det skrattas, gråts, skälls och skryts. Men det är härligt. Jag har en stor fet cocktail som bjuder på utmaningar varje dag.

– De har en sådan passion att spela för sitt land och en sådan glöd att spela för varandra. Man lever handboll hela tiden i alla känsloyttringar du kan komma på. Det blir ett fyrverkeri att jobba i och ger mig en trygghet i otryggheten.

Vad har du lärt dig?

– Att man kan göra saker på ett annat sätt. Jag har massor av spelare här med enorm erfarenhet, som vunnit Champions League fyra gånger och spelat OS-final.

– Jag har inte ändrat så mycket på deras sätt att spela handboll. De har fruktansvärt mycket som är bra här.

Vad har de sagt om ditt ledarskap?

– De säger att jag är mer ”jugge” än ”juggarna” själva. De har aldrig träffat någon som är så temperamentsfull ena stunden och sedan så lugn i nästa.

Johansson ska bestämma allt

Tränaren har en enorm auktoritet i ett lag på Balkan.

– Jag ska bestämma allt. Allt! Allt ska gå genom mig. Men jag orkar inte det. Det har jag sagt till dem. Jag kan inte ändra mig hur mycket som helst.

– Jag försöker smyga in lite svenska saker. Det är inte så att jag kan dundra in och fråga om det finns svenskt kaffe på hotellet. Men samtidigt får man inte bli uppäten själv heller.

Man skrattar mer i Montenegros landslag än tidigare.

– Det är viktigt att skratta och att kunna skratta åt mig också. Jag tror att de mår bra av det.

Vad har du ändrat på för regler som de haft tidigare?

– Jag tar inte deras mobiltelefoner till exempel. Det gjorde de förut, i varje fall på nätterna. Jag kollar inte att de går och lägger sig en viss tid. Den dagen de vill ha det så då avgår jag.

– Jag ger dem inte startsjuan en minut efter nationalsången eller tar ut truppen en dag före avfärd för att de ska hållas osäkra och prestera på max. Det där är myter och ett förlegat ledarskap.

ARTIKELN HANDLAR OM