Mejla

Stefan Alfelt

Jag stirrar på mejlet, hjärnan går blank och ögonen tåras...

Publicerad:
Uppdaterad:

Alfelt: Ingesson är en av mina hjältar

MALMÖ. Man tror man är härdad till en fullfjädrad känslokall cyniker av ett helt vuxet liv i nyhetsbranschen men vissa nyheter klämmer fortfarande hårt om hjärtat.

Klas Ingesson har drabbats av en mycket allvarlig form av cancer.

Jag stirrar på mejlet, hjärnan går blank, ögonen tåras. Det är inte alltid de goda som drabbas, men Klas Ingesson är definitivt en av de goda.

Försöker, men kan inte minnas när vi träffades senast, men jag glömmer aldrig kvällen/natten i Båstad då Klas, jag, hockeysuperstjärnan Mats Sundin och Tomas Brolin festade ihop (det var ett mer otvunget och naturligare förhållande mellan idrottsstjärnor och journalister förr).

Någon gång under natten berättade Klas för mig att hans belgiska klubb Mechelen hade tackat nej till en gigantisk övergångssumma från en italiensk storklubb. Jag funderade inte speciellt över det då, men några månader senare när jag och vår fotograf Lotte Fernvall var ackrediterade som representanter för den svenska tidningen Afton Blädder på en Mechelenmatch frågade jag Klas om det efteråt i omklädningsrummet.

Jodå, Mechelen hade – och detta var i mitten av 1990-talet – tackat nej till 50 miljoner svenska kronor därför att man ansåg Klas för viktig för att släppa oavsett prislapp.

Orden skär inom mig

50 miljoner på den tiden skulle kanske motsvara 200 till 300 miljoner eller kanske till och med ännu mer i dag. Klas Ingesson var och förblev alltid större som fotbollsspelare utanför Sverige trots den VM-hjälte han är.

Robert Laul hade med Klas i webb-tv-programmet Laul Calling då Tord Grip var gäst. Sittandes på en åkgräsklippare berömde Klas med sin naturliga värme Tord som fotbollsledare och mänska, men i samband med inspelningen klagade Ingesson över ryggsmärtor. Någon dag senare gick han till läkare och fick den fruktansvärda diagnosen.

Jag läser i Medikon, ett alldeles nytt svenskt medicinskt lexikon:

”myelom, benmärgscancer, multipelt myelom, myelomatos, elakartad tumörsjukdom med en ohämmad ökning av onormala B-lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som i normala fall mognar i benmärgen till bland annat antikroppsbildande celler. Främst drabbas skelettet genom att tumörhärdarna förstör benvävnad vilket kan ge sådan försvagning att benbrott uppstår vid endast obetydlig belastning. Skelettsmärtor, ökad infektionskänslighet och anemi (blodbrist) är vanliga symtom. Myelom är ovanligt före 50 års ålder. Sjukdomsförloppet kan bromsas genom behandling med cellhämmare, kortisonpreparat och strålning. Läkemedlet bortezomib (Velcade®) som stör tumörcellernas proteinomsättning kan ha mycket god tumörhämmande effekt. Talidomid och besläktade medel har också visat sig ha tumörhämmande verkan och används i vissa fall. Benmärgstransplantation är en ytterligare möjlighet. Prognosen är ogynnsam med en femårsöverlevnad på 30–40 procent.”

Prognosen är ogynnsam.

Orden skär genom mig.

Känd som kämpe

Jag hatar dem och jag hatar det jag skriver för det låter alltmer som en dödsruna. Hjältar ska leva för evigt och Klas är en av mina hjältar. Inte för att han var världens bäste fotbollsspelare – för det var han inte i närheten av att vara – men för att han var oerhört mycket bättre än han fick credit för. Ingesson hamnade helt utan anledning i det märkliga facket som pressens hackkyckling mitt under en av svensk fotbolls mest framgångsrika landslagsperioder. Det var aldrig rättvist.

Klas Ingesson fick under sin mycket framgångsrika aktiva tid alltid för lite erkännande som lirare, trots att han var väldigt bra med bollen. Hans renommé blev kämpens.

Den enorma arbetskapaciteten som sög must ur motståndarna. Det var både rätt och samtidigt fel, för det var faktiskt med bollen som Ingesson presterade mest och inte med sina outtröttliga löpningar.

Kämpar vinner inte alla matcher men de vinner ibland även mot svåra, snudd på oövervinnliga, motståndare. Klas Ingesson är en fighter som aldrig gett upp en duell. Vi kan bara hoppas att hans vinnarmentalitet räcker till när han nu går sitt livs tuffaste match.

Av: Stefan Alfelt

Publicerad: