Laul: Hjärnorna gav MFF segern – och kan ta dem ända till SM-guld

Av: Robert Laul

Publicerad:
Uppdaterad:

Elfsborg har bästa mittfältet, AIK bästa försvaret och Häcken bästa anfallet.

Malmös trumfkort i guldstriden?

Bästa tränarteamet.

Haren är upphunnen i en guldstrid som allt mer påminner om ett 10 000-meterslopp där alla tänker vara med till sista varvet. Åtta omgångar återstår och läget går inte annat än att älska: fyra lag har fortfarande ungefär lika stor chans att vinna. Ett sådant här drama har vi inte skådat på många år.

Bäst utgångsläge har fortfarande Elfsborg i egenskap av flest poäng men de förlorade åter på naturgräs i söndags och samtidigt har Häcken inte förlorat på nio matcher, AIK har bara en förlust på de sju senaste och Malmö FF lyckades ordna upp sin bedrövliga konstgrässtatistik genom tre blytunga bortapoäng i går.

MFF hade åkt till Åtvidaberg redan dagen innan och deras motståndare var generösa nog att öppna upp Kopparvallen så att bortalaget fick bekanta sig med underlaget vars plastmatta anses vara en av allsvenskans mest svårbemästrade.

Malmö fick problem direkt, inte så mycket med underlaget som med ÅFF:s direkta, raka djupledsspel. Ytterbacken Jesper Arvidsson matade bollar på löpvilliga anfallarna Viktor Prodell och Mattias Mete, eller på Kristian Bergström som smög inåt i planen från vänsterkanten. Därefter flyttades bollen vidare på ett-två tillslag, det gick rasande fort från många olika fötter, MFF var klart störda och Pontus Janssons backlinje fick jobba hårt.

I övrigt följde matchbilden den när ena laget fungerar lite bättre än det andra: Åtvidaberg hade fler långa anfall och kom oftare till avslut/inlägg/hörnor – MFF:s anfallsförsök var korta och tog oftast stopp långt före straffområdet. Malmös få chanser kom efter kontringar men lika ofta blev det sista insticket i djupled för hårt och för långt.

Andra halvlek blev raka motsatsen.

Jag såg för ovanlighetens skull matchen på tv vilket var intressant. I studion intervjuades experten Pelle Blohm av programledaren Lasse Granqvist som ställde frågan vad MFF-tränaren Rikard Norling kunde tänkas ha sagt till sina spelare i paus för att få till en annan matchbild. Blohm är en god fotbollsanalytiker och sa en massa saker som lät bra men inget av svaren var rätt just den här gången.

Flyttade upp extremt högt

Rikard Norling hade i stället gjort en helt annan mycket konkret förändring som skulle få effekt direkt. Han flyttade helt enkelt upp sitt lag extremt högt. MFF pressade plötsligt Åtvidaberg vid deras eget straffområde. Det dröjde sex minuter av andra halvlek innan Åtvid lyckades ta sig in på Malmös planhalva med bollen under kontroll.

Resultatet blev fler situationer i närheten av ÅFF-keepern Henrik ”Fimpen” Gustavsson och i en av dem vek sig foten för Tokelo Rantie just när Jesper Arvidsson sträckte ut benet. Domaren Michael Lerjéus pekade på straffpunkten, och även om domare aldrig får chansa är det svårt att klandra Lerjéus i den här situationen – det gick fort och Arvidsson hade fällt ut bommen.

Ricardinho slog en hård vänsterbredsida i ”Fimpens” högra hörn och straffspecialisten, som räddar varannan straff, hann inte dit.

Hyllar sina assistenter

Efteråt ville Norling inte ta åt sig äran för den taktiska halvtidskorrigeringen utan plussade assisterande tränarna Daniel Andersson (försvar) och Jörgen Pettersson (anfall).

– Vi snackade om det under första halvlek att eventuellt trycka upp. Vi avvaktade till paus för att strukturera det ordentligt. Jag vet inte vem av dem som var pappa till idéen men de kom fram till mig och det kändes rätt. Jag litar fullt ut på Daniel och Jörgen. Det är underbart att ha gamla spelare i tränarteamet, sa Norling.

Det har inte pratats så mycket om hjärnornas kamp hittills i det allsvenska guldracet men frågan är om det inte får ses som Malmös trumfkort. Jag hävdar inte att Rikard Norling är skarpare än vare sig Jörgen Lennartsson eller Peter Gerhardsson (båda lär nämnas som tänkbara efterträdare om Erik Hamrén skulle misslyckas att ta Sverige till VM) men tittar man på hela tränarteamet har Malmö onekligen en intressant konstellation med två gamla landslagsspelare och den mer fritt tänkande Norling.

Elfsborg har å andra sidan det bästa innermittfältet (Anders Svensson/Oscar Hiljemark), AIK släpper in minst antal mål medan Häcken gör flest. Det är faktorer som brukar väga tyngre.

Sedan 2005 har sju olika lag vunnit allsvenskan – Djurgården, Elfsborg, IFK Göteborg, Kalmar, AIK, Malmö och Helsingborg – vilket statistiskt gör serien till världens mest oförutsägbara. Det kan mycket väl bli en åttonde vinnare i år i Häcken som i går besegrade Gefle borta med bekväma 2–0.

1. Elfsborg

INNERMITTFÄLTET

Har allsvenskans bästa innermittfält i Anders Svensson och Oscar Hiljemark. Något som visat sig vara en viktig faktor i senaste allsvenska seriesegrarna som alla spelat 4-4-2: AIK 2009 med Jorge Ortíz/Dulee Johnsson centralt, Malmö FF 2010 med Ivo Pekalski/Wilton Figueiredo i mitten och Helsingborg 2011 med Ardian Gashi och May Mahlangu som dominerade innermittfältet.

Guldform 

 Formen från i våras av successivt kommit av sig. Elfsborg har inte haft några större dippar under säsongen men på slutet har det hackat. Bara en seger på de tre senaste matcher, och den trepoängaren kom via 1–0 mot Syrianska på hemmaplan.

Guldspelaren

Oscar Hiljemark

Anders Svensson får alltjämt ses som Elfsborgs viktigaste spelare, men 20-åringen vid sidan om honom kan avgöra guldstriden. Varje gång Oscar Hiljemark, som haft en del småskador på slutet, saknas i uppställningen tappar Elfsborg en nivå i sitt spel.

Guldjokern

Viktor Claesson

 En matchvinnartyp vars säsong gått upp och ner. Cleasson missade ett jätteläge att göra 2–1 mot Göteborg senast – strax därefter avgjorde Blåvitt istället – men innan dess har han ofta förändrat matchbilden som inhoppare. Kan definitivt bli en guldjoker i höst.

2. Häcken

ANFALLET

Waris Majeeds mål mot Gefle i går var hans 18:e och höll hög klass. Häcken har inte bara skytteligaledaren och skytteligafyran René Makondele i laget, de har också gjort överlägset flest mål, 50 stycken mot Elfsborgs och Malmös 37. Näst bäst är faktiskt Åtvidaberg med 40 gjorda. Elfsborg är enda laget i guldstriden som spelar med tre man i kedjan (4-3-3).

Guldform 

 Häckens facit på de åtta senaste matcherna: sju vinster, en oavgjord (mot Malmö borta), noll förluster. Och 20 gjorda mål. Det blir med andra ord svårt att sätta något annat än toppbetyg. Målfester på hemmaplan kombineras med tunga skalper borta.

Guldspelaren

Rene Makondele och Waris Majeed

 Det går inte att välja. Makondele och Majeed är allsvenskans bästa offensiva spelare i år och är den stora anledningen till varför Häcken gör så mycket mer mål än alla andra. Majeed leder skytteligan på 18 mål, Makondele skuggar där bakom med tolv.

Guldjokern

Nasiru Mohammed

 Själva definitionen av en joker. 18-åringen från Ghana kom från ingenstans och hade knappt hunnit få speltid innan han satt avtryck i guldstriden. På två inhopp och en match från start har den snabbe och irrationelle anfallaren hittat rätt fyra gånger.

3. Malmö FF

TRÄNARTEAMET

Malmö har valt att flankera Rikard Norling med före detta landslagsspelarna Daniel Andersson och Jörgen Pettersson. Andersson jobbar med försvarsspelet (när han inte spelar själv) och Pettersson med offensiven. Kombinationen är intressant och bidrog starkt till tre poäng i går.

Guldform 

 Nej, det ser inte helt lovande ut just nu. Malmö tog en värdefull bortaseger mot Åtvidaberg igår, men hade bara en seger (knappt vinst mot Sundsvall hemma) på fyra matcher innan dess. Försäljningen av Mathias Ranégie har varit klart kännbar.

Guldspelaren

Ivo Pekalski

 En spelare vars vara eller icke vare kommer att avgöra mycket för Malmö i höst. Hinner ­Pekalski bli återställd till de sista omgångarna är mycket vunnet. MFF får en helt annan trygghet i sitt spel när den skadeförföljde inner­mittfältaren är frisk.

Guldjokern

Tokelo Rantie

 Värvades in för att främst prestera på sikt, men ­efter Ranégie-tappet framstår sydafrikanen som ­lagets kanske viktigaste spelare – förutom honom finns ingen målfarlig anfallare i truppen. Daniel Larsson har till exempel bara gjort tre mål på hela året.

4. AIK

FÖRSVARET

Precis som i fjol släpper AIK in minst antal mål i allsvenskan (19 hittills). Målvakt och backlinjen är samma som 2011, nyligen förstärkt med Daniel Majstorovic, som visserligen hade en del problem med timingen i debuten (derbyt) men ge honom ett par matcher så lär ”Maestro” tillföra mycket.

Guldform 

 Givet toppbetyg. AIK har fyra raka segrar i allsvenskan – nu senast 3–0 mot Djurgården i det sista derbyt på Råsunda. Under tiden har man dessutom slagit ut CSKA Moskva efter bragdmatchen i Ryssland. Och nu närmar Majstorovic och Bangura sig storformen…

Guldspelaren

Celso Borges

 Värvad för dyra pengar i vintras, då tänkt som anfallare i första hand. Men det är som tvåvägsmittfältare som Borges visat vilken klass han håller. Costaricanen har radat upp stormatcher på sistone – enligt tränare Alm är han seriens bästa innermittfältare.

Guldjokern

Mohamed Bangura

 Hård konkurrens med Kwame Karikari som gått från medelmåtta i superettan till hjälte i Europa League och Stockholmsderbyt på nolltid. Men Mohamed Bangura – som lånades in i sista stund – betyder ännu mer för anfallsspelet men sina bollhållaregenskaper.

Publicerad: