Min Opel hade inte klarat Touren

SPORTBLADET

Som uppvuxen i Hjo fick man alltid, när man varit söderut, plåga sin bil uppför kullarna runt Jönköping på väg hem.

Jag själv är ganska säker på att det var just de där stigningarna , några kilometer långa i 5-6 procents lutning, som knäckte min gamla tegelröda Ascona från 1983.

Jönköpings kullar, tjena, såg ni Tour de France igår!

Le Chaimbre-Col de La Madeleine.

Där kan vi snacka stigning.

20 kilometer rakt upp, från 458 upp till 2000 meters höjd med en genomsnittlig stigning på 8 procent.

Jag tänker här inte göra avbön från mitt svala intresse kring touren, men såg man tv-bilderna igår så kan man inte vara oberörd.

20 kilometer rakt upp, och på toppen av Col de La Madeleine har tätduon Gilberto Simoni och Richard Virenque krafter kvar att spurta i kampen om bergspriset. Allt för att sedan dra vidare ytterligare 12 mil på den 20 mil långa etappen.

Helt omänskligt!

No way att den gamla tegelröda klarat den pärsen.

Omänskligt och förhoppningsvis helt fantastiskt!

Ja, jag måste ändå säga förhoppningsvis.

Jag vill verkligen inte låta mig begränsas i min tro på de här fantastiska idrottsmännen. Det är som att jag skulle låta rädslan att bli nedslagen hindra mig från att gå ut om kvällarna.

Men ordet fantastiskt omgärdas ändå av frågeställningen:

Hur är det möjligt?

Fan ta Mühlegg, Pantani, Johnson och hela USA-maffian, för att ni besudlat idrotten så att jag blivit en tvivlare.

Jag har lyckats slå ifrån mig tankarna tidigare under touren men de där 20 kilometerna uppför Col de La Madeleine var så otroliga, omänskliga. Jag hoppas verkligen att de var rakt igenom FANTASTISKA.

Hur som helst, Tour de Lance är över nu, för ingen tror väl på allvar att Armstrong tappar det här.

Slutligen: Sportnytt i tisdags: En besviken Peter Karlsson efter Luxo Stars knappa förlust mot Kaparna: "Surt sa räven, det känns ju pess."

Det är skönt med idrottsmän som inte mediatränat.

Stefan Axell