”Det blir ett hån mot oss”

18 olika nationer före i JVM, bara en pallplats i världscupen och stenhård kritik – så ska herrarna lösa svenska skidkrisen

avPatrik Brenning

Ett svenskt herrlag med en enda pallplats i världscupen och en återväxt där 18 olika nationer placerat sig före bäste svensk i pågående U20- och U23-VM.

Det är många som slår larm om svensk herrskidåkning just nu men lyssnar man på de som borde ha förklaringarna låter det annorlunda.

– Jag vet inte vad som tagit åt honom. Han måste ju vara mediakåt, säger Jens Burman om en av de senaste kritiska rösterna.

 
GUIDE: Vasaloppet – allt du behöver veta
 

Det bjöds på en talande bild över statusen på svensk skidåkning när landslaget mötte media dagen innan världscuptävlingarna i Ulricehamn. Det svenska damlaget sprudlade, skrattade och berättade att deras största fasa inför tävlingarna är att Ebba Andersson ska bli för inspirerad av publiken och ta ut sig redan på uppvärmningen. Det svenska herrlaget verkade däremot rädda för allt.

Daniel Rickardsson ”hoppas få en chans att göra sig själv rättvisa” och Viktor Thorn ”hoppas att det ska funka hyfsat” samtidigt som optimisten Jens Burman sträcktre sig så långt som till att tro ”att det ska fungera hyfsat”. Mest positiv var dock förre skidskytten Tiio Söderhielm som var lättad över att slippa åka straffrundor på skjutvallen i alla fall.

Men sen har de svenska herrarna inte särskilt mycket att jubla över heller.

Bäste svensk efter Japan, Spanien och Andorra

Hittills den här säsongen har de tagit en pallplats i världscupen, Calle Halfvarssons tredjeplats i premiären Rukka, och när vi ser till återväxten är resultaten inte mer upplyftande. Under pågående U20- och U23-VM i Lahtis har Sverige som bäst en femteplats och samtidigt som seniorsporten oroar sig över att det bara är norska och ryska åkare i topp har juniorer från 18 olika nationer varit före bäste svensk i något av loppen i Lahtis. Däribland en japan, en spanjor och en skidjunior från Andorra.

De svaga svenska resultaten på herrsidan har också lett till alarmerande artiklar inte bara i Sverige utan även i Norge. Torbjörn Nordvall, tidigare presschef i svenska landslaget, skrev i en krönika i norska Nettavisen att de svenska herrarna helt enkelt tränar för lite innan Dagbladets krönikör Esten O. Sæther red ut till svenskt försvar och menade att problemet är den bristande svenska bredden. Sæther pekar bland annat på att de 26 bästa i Skandinaviska cupen förra vintern var norrmän.

Den svenska skidkrisen har alltså blivit så stor att till och med norrmännen försöker lösa den. Men är de något på spåren då?

När Sportbladet talar med de som onekligen är närmast problemet har de svenska åkarna en helt annan syn på problematiken än krönikörerna. Inte minst har Torbjörn Nordvalls text rört upp känslor i laget.

– Jag vet inte vad som tagit åt honom, han måste vara mediakåt som skriver det där för att folk ska läsa hans blogg eller vad det är. Det är ett så dumt påstående att vi tränar för lite. Det blir ju ett hån mot oss. Tror han att vi inte gör vårt bästa? Det här är ju vårt jobb, säger Jens Burman och fortsätter:

– Man kan inte bara säga att den som tränar mest blir bäst heller. Då kan vi komma med våra träningsdagböcker och slänga fram dem till juryn så att de kan rita upp resultatlistan efter vem som tränat mest och minst. Men så enkelt är det inte. Det finns mycket, mycket som spelar in i varför det går bra och dåligt.

Nyckeln: Anläggning i Stockholm

Både Burman och veteranen Daniel Rickardsson pekar precis som Esten O. Sæther på den svaga svenska bredden som en förklaring till motgången.

– Bilden jag har just nu är inte att vi tränar för dåligt utan... Hur många satsar egentligen? I Sverige är skidåkningen väldigt stor på motionsnivå men på ungdomsnivå och elitnivå är den väldigt liten. På damsidan har vi väldigt bra återväxt för tillfället men går man tillbaka tio år där så såg det ungefär ut som för herrarna nu. Då var det Charlotte (Kalla) och innan Charlotte var det inte så många andra. Det går i generationer och just nu är det lite tufft för herråkningen, säger Rickardsson.

Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Daniel Rickardsson.

Hur ska svensk skidåkning då lösa problemet? Här är faktiskt både åkarna och förbundschefen Johan Sares överens. Kruxet är bara att det är en lösning som ligger utanför deras egna händer.

– Vi måste producera snö och tillhandahålla anläggningar så att det finns möjlighet att satsa där folk bor. I Stockholm exempelvis finns det konstsnöställen men bara några få månader om året. Det tror jag är nyckeln, säger Daniel Rickardsson.

– Oslo med någon miljon invånare har ju Holmenkollen i stan, tänk om det hade funnits något liknande i Stockholm. Då kan du tänka dig hur många skidåkare det hade funnits. Det finns många i Sverige som vill åka skidor men inte kan. Det är vad det handlar om. Bredden, säger Jens Burman.

Ett exempel på att intresset finns i hela Sverige är också världscuptävlingarna i Ulricehamn. Skidförbundet valde orten för två år sedan efter att ha studerat var åkarna som anmälde sig till Vasaloppet bodde och fann att 16 000 av de 65 000 anmälda kom från regionen kring Ulricehamn. Nu tror förbundet på upp emot 50 000 åskådare i helgen.

De allra flesta i Vasaloppet kom samtidigt från Stockholm och Johan Sares säger att förbundet nu jobbar på att försöka få kommuner och klubbar i storstadsområdena att våga satsa på ordentliga skidanläggningar. Nu lever också hoppet i huvudstaden på allvar tack vare den eventuella OS-ansökan till 2016.

Men Sares tror också att en kulturförändring inom skidsporten kommer öppna ännu fler dörrar, framförallt för privata investerare.

– Om du tittar på vår alpina syster inom skidförbundet så finns det en tradition där att köpa liftkort och att du därigenom skapar en kommersialisering. Den är väldigt färsk inom längdskidåkningen där allt brukar vara gratis men det börjar komma. Det är viktigt att man vågar ta betalt för skidåkningen och det kan ge en optimism till många att våga investera, säger Sares.

”Skrivs överdrivet negativt om oss”

Men ska de svenska skidälskarna behöva vänta till 2026 på en eventuell skidanläggning i Stockholm och sedan ytterligare minst tio år på att de nya stockholmstalangerna ska ta för sig i världscupen? Nej, kanske är inte den närmaste framtiden så dyster. Kanske är inte ens nutiden så dyster.

Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Jens Burman.

Jens Burman menar att hela diskussionen om en svensk skidkris på herrsidan är överdriven och ironiskt nog i grunden ett resultat av damernas stora succé.

– Jag tycker att det som skrivs om oss är överdrivet negativt. Bara för att tjejerna tar medaljer förväntar sig folk att herrarna också ska göra det. Om någon är nära en medalj är det inte bra för då har tjejerna redan vunnit. Det kan man tycka är orättvist ibland, men samtidigt förstår man ju att folket vill se pallplatser, säger Burman.

Sveriges kanske mest lovande framtidshopp på herrsidan just nu, 22-årige Viktor Thorn, håller med.

– Det är klart att våra prestationer inte hade varit nedpratade på det här sättet om damerna inte hade åkt som de gjort hittills i år. Jag var åtta och elva förra helgen och det var ett framsteg för mig och mina bästa placeringar i världscupen men när damerna åker därifrån med pallplatser är det klart att det var en bättre helg. Jag vill ju mer, och det kommer, men man får också se till att det på herrsidan just nu är så sjukt många som håller en hög nivå. Det har aldrig varit så svårt att slå sig in i toppen i världseliten. Allt måste stämma och det har det inte gjort hittills, säger Thorn.

Hur får man allt att stämma?

– Det gäller att tro på sig själv även fast många tvivlar. Jag tror på mig själv och vet att jag kan ta en pallplats redan den här säsongen om jag får till ett perfekt lopp. Jag har utvecklats varje år och gått framåt till där jag står i dag. Men Johan Olsson slog igenom när han var 28 och vissa slår igenom som Kläbo när de är 20. Det är så olika, alla utvecklas olika, och om två år kanske Sverige är som Norge är i dag. En nation som vinner hela tiden.

Förbundschefen Johan Sares är också lugn.

– Vi har en så stark tradition i Sverige och ett så stort kunnande att vi alltid kommer kunna vara med och hota om de ädlaste medaljerna. Även om vi bara tagit en pallplats i världscupen i år så kommer vi komma tillbaka där. Det är jag helt övertygad om.

 
LÄS MER: Vinterstudion 2018/2019 - stor guide med alla tider

LÄS MER: Världscupen i längdskidor – stor guide. lopp för lopp

LÄS MER: Skid-VM i Seefeld 2019 – allt om mästerskapet

LÄS MER: Allt om skidor – allt du behöver veta om säsongen 2018/2019