”Det känns så otroligt tomt”

SPORTBLADET

Här tar familj och vänner avsked av ishockeylegenden Tumba

1 av 14 | Foto: MAGNUS SANDBERG

I onsdags skulle de ha firat 51-årig bröllopsdag – men döden kom före och i går begravdes Sven Tumba.

Hustrun Mona tog ett sista farväl av sin make och livskamrat.

– Det känns så otroligt tomt. Som att en ångvält har kört över mig, säger Mona till Sportbladet.

Foto: MAGNUS SANDBERG
Barn och barnbarn bar kistan med Sven Tumba ut från Engelbrektskyrkan.

Den 1 oktober avled Sven Tumba efter en längre tids sjukdom.

Idrottslegenden hade tidigare kämpat mot prostatacancer. I somras lades han in på sjukhus för en krånglande höft och åkte dessutom på en svår infektion.

– Han var så fruktansvärt sjuk mot slutet så det var egentligen en välsignelse att han fick gå bort, berättar Mona Tumba.

I går klockan 15 ägde begravningsceremonin rum i Engelbrektskyrkan på Östermalm i Stockholm.

Barn och barnbarn bar ut kistan med Tumbas kropp från kyrkan till den väntade bilen stämningsfullt ackompanjerade av Bengan Jansons dragspel.

”Det är fantastiskt”

Efter att samtliga gäster lämnat kyrkan tog en tagen men samlad Mona Tumba sig tid att prata med Sportbladet.

– Jag vet inte, det känns otroligt tomt. Det känns som att en ångvält har kört över mig. Jag fattar inte det här ännu.

Hur upplevde du begravningen?

– Det var väldigt fint. Artister som var mycket nära vänner. Och vi ville ha det väldigt lätt. Ingen defilering utan... nej, jag vet inte vad jag ska säga.

Sven Tumba har hyllats och hedrats sedan han gick bort. Runt 500 nära och kära hade sökt sig till Engelbrektskyrkan för att ta ett sista farväl.

– Det är fantastiskt. Pojkarna förstod inte hur stor han var, säger Mona Tumba.

Förstod du det?

– Ja, jag förstår för vi har levt ihop i 51 år. Vi hade bröllopsdag i går (i onsdags).

Sönerna blev förvånade.

– Ja, de hade inte riktigt förstått hur stor han var. Men det är roligt att han var så uppskattad för det var en otrolig människa.

Vilket är ditt starkaste minne av Sven?

– Att han var som en stor famn. Han var väl den snällaste som fanns på jorden.