Förlorad generation: ”Ett jävla bekymmer”

Foto: Peter Domeij
2010 vann Sverige junior-JVM.
SPORTBLADET

GÖTEBORG. De utgjorde den gyllene generationen som vann både JVM- och UVM-guld.
Men de blev den förlorade generationen.
Hälften av spelarna som blev världsmästare som juniorer har lagt av med handbollen – innan de ens hann fylla 25 år.
– Det är ett jävla bekymmer, säger landslagschefen Lasse Tjernberg.

Sverige är borta från semifinalerna i sitt eget hemma-EM redan innan mellanrundan är färdig-spelad – efter blott en seger på fem matcher.

Henrik Signell menar att Sverige saknar fler toppspelare jämfört med andra stora nationer och Sportbladet avslöjade i går att förbundet nu tar ett krafttag och sjösätter en ny spelarutbildning i svensk handboll för att få fram fler spelare i världsklass i framtiden.

Men för fyra-fem år sedan hade man en generation som var den bästa svensk damhandboll någonsin fått fram. Spelarkullen födda 1992–93 tog Sveriges första medalj i ungdomsmästerskap på damsidan, och inte bara det – man tog guld i både JVM (2010) och UVM (2012).

I dag är de 23 och 24 år. Alla kan förstås inte bli landslagsspelare och fyra av dem är med

i EM-truppen: Loui Sand, Linn Blohm, Anna Lagerquist och Carin Strömberg.

Foto: Pontus Orre
Linn Blohm

Sand: För stor press tidigt

Men 8 av de 16 som var med och tog JVM-guldet, varav flera av de som var de allra största talangerna, har lagt av helt med handboll, visar en genomgång av damelithandboll.blogg.se. Innan de ens hunnit fylla 25 år.
6 av de 16 som var med och tog UVM-guldet två år senare har lagt skorna på hyllan. 15 av de totalt 31 som var med i kval eller mästerskap under de fyra åren i ungdomslandslagen har lagt av.

Hälften alltså. En del på grund av svåra skador men andra för att de tappade motivationen trots att de tillhörde de bästa i Sverige.

– Det är jättetråkigt, säger Loui Sand, som var med om UVM-guldet och i dag spelar EM-match mot Tyskland.

– Men det blir för stor press för tidigt helt enkelt. Jag kan bara uttala mig om det jag var med om och det var inget härligt alls.

Förbundet tänker

Sand lade också av med handbollen – ett kort tag.

– Det var när jag var 16. Jag tyckte inte det var kul. Jag klarade inte av det mentalt. Landslagen hade jag också kunnat skita i så här nu i efterhand, säger hon.

Förbundet har insett problemet.

– Det är inte bara den här kullen. Tittar du längre tillbaka ser du samma bild, framför allt på damsidan. När de vann UVM-guld hade några av dem redan spelat 80 landskamper, säger landslagschefen Lasse Tjernberg.

”Det är inte mänskligt”

Alla fyra ungdomsmästerskapen (JEM, JVM, UEM, UVM) spelas på somrarna. Till det kommer ungdoms-OS och andra turneringar.

– Fyra år i rad gick hela sommaren åt till handboll. Sedan de blev vuxna har de inte haft någon semester över huvud taget, säger Tjernberg.

– Vi sliter ut spelarna, kanske inte fysiskt men mentalt. Det är ett jävla bekymmer.

Lugis tränare Dragan Brljevic:

– Förbundet säger att utveckling och utbildning är prio fram till sista året, då det ska vara resultatet (i UVM). Men varför toppar de då landslaget under alla fyra år? De sliter på 16 spelare år efter år. Det är inte mänskligt.

Inte sällan är de här jättetalangerna nyckelspelare i sina SHE-lag från att de är 17–18 år och har alltså hunnit med sju-åtta elitsäsonger redan när de är 25 år samtidigt som de pluggat eller jobbat för att kunna försörja sig.

De svåra skadorna är också ett gissel och många kopplar dem till att spelarna är för slitna.

Men förbundet har börjat agera. Man avstår numera ungdoms-OS och kan komma att stå över även de ordinarie ungdomsmästerskapen.

– Ja, absolut.

Eller att vi spelar med en typ av andralag så vi går runt på fler spelare, säger Lasse Tjernberg.

Sverige–Tyskland 18:30 Mellanrunda grupp 1

ARTIKELN HANDLAR OM