Wennman: Grattis till guldet, Chelsea!

SPORTBLADET

Om jag inte minns fel har jag sett samma vansinniga bakåtpassning förut...

MANCHESTER. Chelsea satte ett blåmärke i pannan på hela Premier League, Manchester United vägrade stämpla ut, Liverpool hade en tallrik spaghetti printad på tröjorna.

Eftersom vi är inne på trycksaker kan vi lika gärna skriva ut löpsedeln också:

GRATTIS TILL GULDET, CHELSEA!

Ja ja, jag vet...Wigan återstår på Stamford Bridge på söndag, men SÅ roligt ska vi väl ändå inte ha det att ligan får ännu en dramatisk ”twist” i sista omgången?

Troligare är att vi efter FA-cupfinalen den 15 maj, Chelsea–Portsmouth, får

göra ett nytt löp som lyder:

GRATTIS TILL THE DOUBLE, CHELSEA!

Det där var lite svengelska, men det är ju en barnlek i dessa dar när engelska lag kommer ut med kinesiska tecken på matchtröjorna.

Uppenbarligen betydde sprettecknen på Liverpools dräkter ”Carlsberg”. Probably the best beer in the world. Jag tror inte riktigt på uppgifterna om att det betydde ”Benitez”. Probably the worst beard (skägg) in the world.

Förhastade konspirationsteorier

Hur som helst:

Som ni såg var det självaste Stevie G, Kung Gerrard, som bäddade för Chelseas 2–0-seger på

Anfield. Han blir nu föremål för konsprirationsteorier i klass med ”Elvis Presley sköt Kennedy” och ”Mona Sahlin sprängde World Trade Center”. De tycks något förhastade.

Gerrards slarviga bakåtpassning gjorde att Didier Drogba kunde göra 1–0 för Chelsea, det förändrade hela matchbilden, förlamade Gerrard och Liverpool, slog en dolk i ryggen på Manchester United (vilket en del Liverpoolfans gillade skarpt) och skickade med all sannorlikhet ligaguldet till Londons blå kvarter.

Men konspiration? Glöm det. Trams.

Om jag inte minns fel såg jag Gerrard göra samma vansinniga bakåtpassning i mötet England–Frankrike i EM 2004. Den gången var det Thierry Henry som snappade upp den, varpå Zinedine Zidane vände alltihop på liggande boll. Och...om jag inte är alldeles ute och cyklar nu...har jag inte svaga minnen av ett bortamöte med Arsenal där Gerrard gjorde likadant? Var det rentav Robin van Persie som förvaltade den presenten i mål?

Minns jag rätt, vilket jag alltså inte är helt säker på, betyder det i alla fall att Stevie väljer att slå sina unika katastrofpass till helt fel människor. Henry, van Persie, Drogba...tre av de vassaste snipers du kan hitta.

Det strider mot min dna-profil att kritisera Steven Gerrard. Han har i många år nu varit en hjälte med sin klockrena bollträff med båda fötterna, sin touch, sina crossbollar, sin arbetskapacitet och sina ledaregenskaper. Det har ingenting med klubbsympatier att göra, jag uppskattar honom som spelare så som jag uppskattar en Wayne Rooney, en Cesc Fabregas och en...Frank Lampard.

Länge, länge betraktade jag Gerrard som snäppet starkare än Lampard i slaget om mittens rike.

Men det tycks nu som om Frankie Boy håller på att vinna titelfighten. På ren uthållighet, på enastående jämnhet, på ett ständigt producerande av mer än 20 mål per säsong.

Gerrard är villrådig

Sen Gerrards gamla rynka i pannan – den har inte varit djupare sen han gjorde debut

i Liverpool som ung, osäker grabb – dök upp igen

i våras (troligen när Pool åkte ur Champions League) har han inte varit sig själv. Vem som helst kan ju se att han är villrådig. Han gillar inte läget. Han var direkt svag mot Chelsea och han torskade matchen mot Lampard.

Den uppenbart förvirrade Rafa Benitez, som kanske gjorde sin sista match på Anfield, har inte kunnat lösa det problemet. Det flyttas nu över till Englands manager Fabio Capello. Inför VM har engelsmännen ett försvar fullproppat med frågetecken, ett anfall som är beroende av en man (Rooney) och ett mittfält som förväntas bära hela bördan. Men inte sjutton går de långt utan en Gerrard i form?

Borde finnas i säsongens lag

The King just nu är alltså Frank Lampard. Han gjorde inte bara 2–0-målet på Anfield, han var briljant över hela banan och har varit den vanlige, pålitlige LEVERANTÖREN säsongen igenom.

Att Lampard inte är med i det nyligen framröstade ”säsongens lag” i Premier League är ett skämt. För mig får han gärna ta en plats i säsongens världslag.

Men först: ett ligaguld att vinna på söndag, ett cupguld att vinna en vecka senare.

Bra tryck att vänta i västra London.

ARTIKELN HANDLAR OM