Blir bara värre

SPORTBLADET

Norge dominerar totalt – i framtiden kommer de vara ännu fler: ”Det reser 40 åkare extra”

Här dyker ännu en okänd norrman upp och knockar alla svenska ­åkare.

Norge dominerar längdvärlden, men Sportbladets sammanställning ­visar något mer oroande:

Snart verkar det bli ­värre.

Foto: frånåkta Svenskarna var långt efter täten och nya norska stjärnskottet Chris Jespersen i Davos. Calle Halfvarsson gick i mål på nittonde plats och Johan Olsson på tolfte.

Vad kommer de ifrån? 

Finns det fler?

Förra veckan presterade Johan Olsson och Marcus Hellner starkt på 15 km klassiskt i Lillehammer, men båda besegrades av 22-åriga Didrik Tönseth som tog sin första pallplats. Loppet vanns av Pål Golberg, 23, som aldrig tidigare varit nära pallen i världscupen på ett distanslopp.

I går kom Simen Andreas Sveen, 25, fyra i sin första världscupstävling utanför Norge. Tvåa blev Chris Jespersen som aldrig tidigare varit på pallen individuellt.

Där är fyra nya norska namn att lägga till de redan etablerade distansåkarna Northug, Sundby, Gjerdalen, Krogh och Röthe. Den bredden manifesterades inte minst förra veckan när det svenska stafettlaget, som är regerande OS-mästare, besegrades av tre olika norska lag.

Så Norge är bra, det är inget nytt. Men desto viktigare: vad verkar hända de kommande åren?

Omsätter 80–90 milj

Per Nymoen är norsk utvecklingschef och berättar om några underliga år i början av 90-talet. Då var Björn Dählie, Vegard Ulvang och Thomas Alsgaard världsstjärnor, ändå sjönk intresset för längdåkning i Norge. 

Uppsvinget dröjde till 2003, varför kan Nymoen inte säkert säga, men då sökte sig allt fler till sporten. Sedan dess har åkare, ledare och klubbar utvecklats i takt. I dag omsätter det norska skidförbundet 80-90 miljoner kronor per år mot det svenska förbundets 50. Man har i runda slängar 800–1000 elitsatsande längdåkare medan Sverige har hälften.

Per Nymoen pekar ut Skandinaviska cupen som en konkret skillnad mellan länderna. I divisionen under världscupen skaffar många talanger internationell rutin inför klivet upp i eliten, men många svenskar utnyttjar inte möjligheten.

– Förbunden kanske skickar åtta-tio åkare, men från Norge reser 40 åkare extra för klubbens eller teamets räkning. Det gör inte svenskar. Jag minns tävlingar där Norge haft fyrtio åkare och Sverige sex, säger utvecklingschefen.

Sportbladet har sammanställt deltagandet i Skandinaviska cupen de senaste åren. 2007 var det tämligen jämnt, då tog 42 norska herrar mot 28 svenska poäng. Därefter har antalet svenskar minskat marginellt, medan norrmännen skjutit i höjden.

Trampar vatten

2011 var siffrorna 59–21 i norsk favör. Sju norrmän kom i topp av totalcupen, däribland Finn Hågen Krogh, Pål Golberg och Chris Jespersen, medan Calle Halfvarsson blev åtta.

Varje säsong tillkommer fler norrmän medan Sverige trampar vatten. Förra vintern var det inte längre en tredjedel så många svenska åkare som norska som tog poäng, 73 mot 24.

På sex år har alltså antalet elitsatsande norrmän i andradivisionen närapå dubblerats medan den värsta konkurrenten stått stilla. Det kan tyda på att Norge kommer utöka sitt övertag på Sverige de kommande säsongerna när åkarna når världscupen.

Den svenska landslagschefen Johan Sares säger att de jobbar på att komma ikapp. Första prioritet är att få fler skidtunnlar så att säsongen förlängs främst i södra Sverige.

– Sedan bygger vi inte Rom på en dag. Vi har satsat i år på återväxt och utbildning men har en bit kvar, säger Sares.

Men här finns ett konkret exempel. Norrmännen har de senaste vintrarna blivit mer benägna att tävla i Skandinaviska cupen, vilket kan tyda på att de kommer att dra ifrån mer. Hur känns det?

– Vi jobbar för att bli bättre och tittar ljust på framtiden. Det känns som att vi också tar sporten framåt varje år.

ARTIKELN HANDLAR OM