Wennerholm: Nu försvinner publik och dramatik

”Den uppdelade tabellen skrämmer mig”

Det har bara spelats femton omgångar i SHL.

Men tabellen har redan delats upp i flera divisioner.

Utbrytarkungarna HV71, Skellefteå och Frölunda seglar ifrån på de tre första platserna och Leksand och Färjestad är lika avsågade i botten.

Det sämsta som kunde hände med den här tabellen.

Fortsätter gapet att öka så är det risk att SHL-lagen tappar ännu mer publik.

Det är inte detsamma som att intresset sjunker, men utan dramatik och streck­strider tror jag ännu fler väljer tv-soffan.

Nu när SHL-lagen gemensamt i princip lyckas stänga högsta serien, är grundserien i större behov av spänning än någonsin.

Jag tror mycket av publiktappet beror på att de spänningsmomenten till stor del är borta och kommer vara det ännu mer nästa säsong.

Misstag nummer 1:

Att införa Play In och låta tio lag gå till slutspel.

Misstag nummer 2:

Att skrota en av svensk hockeys största succéer – kvalserien – i princip för att risken var för stor för SHL-lagen att åka ur.

Misstag nummer 3:

Att göra det i princip riskfritt att hamna på kvalplats. SHL-lagen får möta Hockeyallsvenskans fyra och femma i bäst av sju matcher och historien från andra länder (läs Finland och Schweiz), har visat att det gjort det nästan omöjligt att vare sig åka ur eller gå upp.

En ännu större transportsträcka

Det fanns ett pris att betala för de förändringarna och det är det jag tror vi ser nu. Och jag tror det kommer bli ännu värre nästa år. Grundserien har blivit en ännu större transportsträcka än den redan var.

Nu pågår ett arbete med att göra grundserien mer attraktiv och man kan ju börja med att slopa fiaskot Play In. Men hur man ska skapa några andra spännande streckkamper nästa säsong har jag svårt att se.

■ ■ ■

Tre lag har ryckt i toppen av tabellen och det är naturligtvis också de tre bästa lagen just nu.

HV71 fortsätter toppa serien efter 7–4 borta mot Brynäs i går och är SHL:s bästa lag i dagsläget. Inget lag har mer spets, inget lag har fler matchvinnare. Det var inte många som tippade dem i topp innan säsongen, men de flesta av de tipsen kom innan det blev klart med Mattias Tedenby, Teemu Laine och Kevin Fiala. Tre spelare som är en våt dröm för vilken sportchef som helst.

Frölunda är tvåa i den suveräna topptrojkan. De flesta av fjolårets juniorer har tagit steget in i senioråldern och i går räknade jag bara till två juniorer i Frölundas laguppställning. Göteborgarna var tvåa ­redan i fjol, men rök i en kvartsfinal mot Linköping som kommit bakvägen in i slutspelet. Nu finns mer rutin, mer kyla och ett spelsystem som sitter bättre. Jag har svårt att se det hända igen.

Jag blev nostalgisk i går

Trean Skellefteå förlorar nästan aldrig två matcher i rad. Så efter 1–4 hemma mot HV71 blev det 2–1 hemma mot Leksand. Skellefteå är INTE lika bra som i fjol. De är inte ens nära. Fjolårets Skellefteå var det bästa lag som spelat i SHL någonsin i mina ögon. Men årets Skellefteå är tillräckligt bra för att vara ett topplag. Inte överlägsna som i fjol, men ett topplag.

■ ■ ■

Frölundas svarta Movember-tröjor var så snygga att klubben borde överväga att spela i dem oftare.

■ ■ ■

Jag satt och blev nostalgisk i går, då jag mindes tillbaka tio år i tiden och samma Modo mot Frölunda.

Nja, inte riktigt samma kanske.

I oktober 2004 hade den stora NHL-lockouten just brakat loss och Modo hade Tommy Salo i mål och Frölunda Henrik Lundqvist. Frölunda hade en fjärdekedja med Per-Johan Axelsson, Loui Eriksson och Samuel Påhlsson. Fjärdekedja, alltså.

Och de väntade fortfarande in Daniel ­Alfredsson.

Modos förstakedja bestod av Alexander Steen, Fredrik Warg och Peter Forsberg och i den andra spelade Daniel Sedin, Henrik Sedin och Mattias Weinhandl.

Jag förstod redan då att det var en historisk säsong och med facit i hand är det något SHL aldrig kommer att få uppleva igen.

För även om det blir strejk eller lockout lär SHL inte släppa in en jäkel, hur bra de än är. Som de gjorde senast.

■ ■ ■

Nu avslutar jag också min Norrlandsturné. Start i Gävle i tisdag, Ö-vik i onsdags, vidare till Skellefteå och torsdagsmatch mot HV71 och sedan de 14 milen i snöstorm upp till Luleå.

Det som skrämde mig var att det var så lite publik överallt. Jag tror aldrig jag varit i Gävle, Skellefteå, Ö-vik eller Luleå med så lite folk på läktarna. Och det mest skrämmande – även ståplats har tunnats ut.

Det är ju där de verkliga fansen finns, de som håller liv i matcherna.

I går var det bättre ser jag, både i Gävle och här i Ö-vik där jag avslutade min resa på väg tillbaka till Stockholm.

Dags att tina upp igen.

avMats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM