Jag vet inte om det var rätt att sparka Walker

SPORTBLADET

Wegerup: Krävs att efter efterträdaren lyckas direkt

Så blev då Patrick Walker förste man att tvingas gå plankan.

Desperata situationer kräver ofta desperata åtgärder.

Men om det var rätt att sparka Walker?

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Foto: Patrick Walker.

Walker får gå. Vinnaren blev en förlorare, hjälten en syndabock. Med åtta omgångar kvar har allsvenskan 2007 fått sin första sparkade tränare.

Utåt heter det att Walker och Örebros styrelse gemensamt kommit fram till att det bästa är att han lämnar klubben. Det är inget konstigt att man väljer den tillrättalagda versionen i sina officiella uttalanden.

Att Walker får gå är inte heller konstigt, det har hängt i luften som ett ovädersmoln över Örebro den senaste tiden. Men om det är rätt, det är en annan fråga.

Walker tog ÖSK till allsvenskan

Walker tog över i ett svårt läge och under sin andra säsong förde han klubben tillbaka till den allsvenska man så turbulent tvingats bort ifrån. Årets Örebro har inte heller genomgående

varit dåligt, vad tabellen än säger. Det har funnits matcher då man spelat riktigt bra fotboll, som i de två mötena med Hammarby. Men vackert spel ger inga poäng. Inte i tabellen och i längden inte heller hos fans och styrelser. Förlusten mot AIK blev den sista droppen i den bittra kalken som Walker nu tvingats dricka ur till botten.

Men lika avgörande för att Örebro nu agerar, med andan i halsen, kniven mot strupen och halvvägs utför stupet, är de matcher som nu ligger framför laget.

Trelleborg redan på söndag och därefter Gais, samt Gefle i sista omgången. Matcher Örebro måste vinna, bara måste, måste. Därför var styrelsen nu tvungen att agera. Därför, och för att missnöjet gått från långsamt jäsande till farligt sjudande.

Rötäggen som kastar ruttna ägg är en sak, det är inte den typen av fans styrelser ska lyssna

på. Men när det viskas och talas och ropas om oro och splittring i omklädningsrummet, när Halilovic och Rodevåg skickas ut i skogen och Halilovic skriver av sig ilskan i ett öppet brev i Nerikes Allehanda, då är något fel. Lägg därtill att läget i tabellen är så akut och tiden så knapp och då fanns det kanske inget annat val.

Så mycket skitsnack

Vi människor snackar så mycket skit. Det pratas om att Walkers söner favoriserats, men de kan lika gärna ha missgynnats av att ha sin far till tränare. Snacket i sig utgör dock bara ännu ett av flera problem.

Jag har för lite inside-info för att våga säga vad som är sant och vem som har rätt och fel när det gäller de olika konflikterna i Örebro. Livet har lärt mig att få saker är som de ser ut. Det har också lärt mig att det sällan är en enda persons fel när saker spårar ur. Vad har styrelsen gjort, hur har värvningarna skötts, vilka roller har folk spelat?

Allt jag vet är att den enklaste lösningen – att sparka tränaren – inte nödvändigtvis är den bästa. Vi tenderar alla alltför ofta att överskatta tränarens roll, just för att det är en så billig förklaring, så nära till hands.

Under mina år i Italien och England har jag sett tränare sparkas så fort att de knappt hann in på arenan. Jag har sett klubbledningar ge skrikande supportrar tränarnas huvuden på fat, allt för att stilla massorna och de egna samvetena. Men sällan för att det verkligen gör något bättre.

Kan skapa lugn

Å andra sidan är vi i Sverige ibland alltför blöthjärtade. Ett tränarbyte kan i det läge som Örebro nu är vara det enda sättet att skapa lugn, att få en nystart. Fotboll spelas lika mycket med hjärnan som med fötterna och det är främst ur den aspekten ett byte kan vara positivt, bli en nytändning.

Men det kräver också att den som tar över – vem det än blir – efter Walker lyckas direkt. Annars kan den negativa, nedåtgående spiralen börja spinna ännu fortare – och leda rakt ner i superettan.

ARTIKELN HANDLAR OM