”Jag ska inte behöva tur”

SPORTBLADET

Nystrand om träningen som ska göra honom överlägsen: ”Nu har jag alla pusselbitar”

Ett dygn förändrade allt.

Efter de två världsrekorden är Stefan Nystrand favorit inför helgens EM och sommarens OS och har överraskat alla – utom sig själv.

Han har anat allt i 13 år.

Foto: Ålder: 26. Längd: 193. Vikt: 84. Smeknamn: Beffe. Familj: Pappa Sture, mamma Smiljana, syster Suzanna. Klubbar: Södertörn hela barndomen, Neptun sedan ett år.

Det är 1994 och lokal-tv filmar i Torvalla simhall i Haninge. Kompisarna Emelie, Stefan och Catrin ska iväg på ungdoms-SM och har fått nya gula t-shirtar för intervjun. Stefan fyller snart tretton, det blonda håret droppar av bassängvatten och han svarar självsäkert på reporterns frågor om framtiden.

– Först vill jag komma med i landslaget, sedan bli världsstjärna och sedan OS-stjärna, säger han.

I Eriksdalsbadet 2007 slöcrawlar Lars Frölander på bana två medan Stefan Nystrand stretchar låren. Frisyren är borta men två av pojkmålen uppfyllda.

Som sjuttonåring togs han ut till Hans Chrunaks EM-trupp och är sedan dess given.

Efter att ha lagt om kosten 2005 har han i år nått rekordtider. Med 47,91 på 100 fritt i augusti är han näst bäst någonsin på distansen och i Berlin för två veckor sedan kröntes allt med dubbla världsrekord på kortbana.

Dålig start – då är man borta

Tre lopp som räcker för favoritskapet i OS och i helgens kortbane-EM i Budapest.

– Har jag väl kommit ner på de här tiderna kan jag göra det igen. Nu har jag pusselbitarna, säger Nystrand.

Hur känns det att lägga år av träning, sova striktare och avstå massor av mat – för att sedan riskera fiaskorubriker om du gör en dålig vändning nästa sommar?

– Jag kan gå in som storfavorit både nu och i OS. Men svenska folket är inte medvetet om att man kan tappa två tiondelar på en dålig start och så – schvum – är man borta. Min enda möjlighet är att träna mig så överlägsen att jag inte behöver tur.

Ärligt talat: känns inte kortbane-EM som en småmålsturnering i innebandy?

– Alltså det är ju Europamästerskap, så de bästa kommer. Men jag kan erkänna att jag värderade det högre förut. Jag har inte toppat mig nu utan fortsätter styrketräna. Det är OS som kommer först.

Vad tycker tränare och konkurrenter om din yviga simstil?

– De kallar mig väderkvarn. Jag för upp axlarna för pendeleffekten och får då raka armar över vattnet, men under är jag effektiv. Det är ful simning, det håller jag med om.

Chrunak beskriver dig som en gräddvisp med funktionsfel – det skvätter och plaskar med en galen frekvens. När ska du lära dig att simma skolat?

– Aldrig. Simning är ingen bedömningssport, det räcker att det går fort.

Maxar en gång i veckan

Hur fort mäts en gång i veckan när Nystrand maxar på 50 meter. Träningsloppen filmas, tiderna blir ett linjediagram i en pärm.

Jag frågar tränaren Anne Forsell om senaste veckornas resultat, men hon skakar på huvudet. ”Konkurrenssituationen, du vet”, förklarar hon.

Samtidigt är Nystrand klar på stretchingmattan. Övningarna liknade yoga och tog tjugo minuter, men musklerna vill inte mjukna.

– Jag är jävligt stel efter alla tävlingar, så förvänta er inget nu, säger han och rättar till hajdräkten.

En optiker fick tvåtusen för att klistra på slipade linser på simglasögonen. Stefan slickar bort imman på dem, knixar med gummibandet runt huvudet och går upp på startpallen.

Anne Forsell hojtar till, han dyker i och kopplar in gräddvispen.

Det ser ut som skämtsim, som om han vill slå ihjäl vattenytan, men stele Stefan skickar svallvågor bakom sig i ett V.

Med en hand i fickan smygklockar jag loppet på mobilen.

22,17.

Det räckte till OS-final 2004.

ARTIKELN HANDLAR OM

Simning