Säsongskortet riktigt suveränt

SPORTBLADET

Läs Mattias Wikdahls tv-krönika

En sån här dag handlar det inte om vad som har varit. Ingen bryr sig om en gammal felsägning av Arne Hegerfors eller en eventuellt bristfällig analys av Pelle Blohm för en vecka sedan.

Nu handlar det bara om vad som komma skall. I dag 15.00 kan allsvenskan avgöras på en tv nära dig.

Det där tar jag i och för sig tillbaka omedelbart. Det kan inte avgöras, men det k ä n n s som det kan avgöras. På en regnsjuk fotbollsplan som Stuart Baxter kallar sumpmark. Helsingborg–Elfsborg.

Sjukt spännande.

Det som känns lite tråkigt är att torsdagens briljanta tv-förutsättningar inte gäller. Då spelade Elfsborg och AIK, de två som främst slåss om SM-guldet, samtidigt. Det var en av de första gångerna jag kände att ett intensivt zappande var positivt.

Jag blev uppmärksammad på det fina i säsongskortet då och eftersom jag tidigare intagit en mer negativ hållning finns det förstås nu anledning att hylla.

Säsongskortet är suveränt. Jag vet inte i hur många länder man obehindrat kan zappa mellan samtidiga matcher i landets viktigaste liga, men jag tror inte att det är i så många.

Helt utsökt och tack och bock.

Det var hyllningen. Nu till bönen.

Upplägget är inte helt dumt i dag och på måndag heller. Nu blir det fullt fokus i dag. Fullt fokus i morgon när Gais–AIK spelar, den här gången i TV4 Plus.

Och, jag ber på mina bara knän, rejält matiga sändningar.

Tv-hjälp oss som inte är på plats. Gör den allsvenska avslutningen till en fotbollsfest att minnas.

Jag vet inte om jag har skrivit det här förut, men jag skriver det i alla fall. Canal+ grafik med spelare som springer längst och snabbast är årets rookie i tv-allsvenskan.

Oftast är det bara en intressant och kul, notering.

I dag, på en regntung sumpmark i Helsingborg, känns det helt avgörande.