Frändén: En bricka i ett geopolitiskt spel

Foto: Claude Paris / TT / NTB Scanpix
PSG:s ordförande Nasser Al-Khelaifi
SPORTBLADET

PARIS. Paris Saint-Germain gör fotbollshistoriens mest prestigefulla värvning när Neymar anländer till den franska huvudstaden.

Samtidigt blir brassen en bricka i ett geopolitiskt spel, långt utanför fotbollens sidlinjer.

Och kanske är det dags att inse att det inte är världen det är fel på, utan oss.

Varje silly season behöver sin rekordövergång för att vi ska känna igen den moderna fotbollen. Det är så mycket som kittlar och skaver med Neymars nära förestående transfer till Paris Saint-Germain att det är svårt att veta var man ska börja.

Att 2017 års transferbomb inte handlar om ett sportsligt uppbyte är vi väl tämligen överens om. Barcelona må ha sett vilsna ut säsongen som gick, men har allt för att tillhöra den absoluta världstoppen även i fortsättningen; en egen spelidé, en ideologisk identitet och en storklubbs infrastruktur och tradition.

Paris Saint-Germain är den kaosartade storstadsklubben som blev ett frustande, frustrerat bling bling-kollektiv som fortfarande darrar när det gäller som mest.

Kan betala tillbaka med sitt namn

Nej, Neymar kommer till inte Paris för europatitlarna, dem hade han större chans på i Spanien. Men en plats skulle inte bli hans i FC Barcelona alldeles oavsett hur bra han blev: Leo Messis.

Nu blir brassen den självklara förgrundsgestalten i en klubb som saknat en kommersiell fyrbåk sedan Zlatan Ibrahimovic försvann och han kommer, i förlängningen, kanske också några centimeter närmre en Ballon d’Or.

Neymar brukar värderas som världens mest ’marketable’ fotbollsspelare. Utöver de professionella superkrafter han tar med sig till Paris kommer han med ett namn och en nuna som är så säljbart att han anses kunna betala tillbaka investeringen bara i kraft av vem han är.

En propagandaseger för Qatar

Olje-emiratet Qatar, som indirekt äger PSG, är sedan ett par månader föremål för en ekonomisk och diplomatisk bojkott av gränsländer som Saudiarabien och Egypten, som anser att grannen Qatar finansierar IS-aktivism och härbärgerar terrorister. Qatar, som ska stå värd för fotbolls-VM 2022, är i desperat behov av goda nyheter. Neymar blir en propagandaseger och, enligt rapporter, landets poster boy för världsmästerskapet.

Av allt att döma kommer PSG utmana Financial Fair Play-reglerna och avgå med segern. Högavlönade truppspelare kan säljas av senare i sommar, pengatransaktioner kan ta oortodoxa vägar och eventuella bötessummor från Fifa kan betalas. Det kommer, som det brukar, stå 1–0 mellan marknaden och regelverket när affären är i hamn.

Och när vi ändå pratar pengar: Att ondgöra sig över nya övergångssummor i modern herrfotboll är ungefär lika meningsfullt som att bli upprörd när den svenska sommaren regnar bort. Vi vet ju hur det är, ändå blir vi indignerade.

Får nära en miljon om dagen

Neymars deal med Paris ska innebära en årslön på en bra bit över 300 miljoner kronor. Det är, som ni redan räknat ut, cirka en miljon kronor om dagen. Huruvida rimligt är ett ord som har någon relevans i dagens fotbollscirkus kan diskuteras, men det är, ska vi komma ihåg, vi själva som låtit dagens fotboll bli vad den är.

När du betalar femtonhundra kronor för en PSG-tröja med Neymar på ryggen i höst upprätthålls ett ekonomiskt dopat mikroklimat i makroformat som stått opåverkat av tio års ekonomiska krispaket, reallönesänkningar och ungdomsarbetslöshet på femtio procent i Spanien. I Paris har de fattiga utkantsområdena, där landets fotbollsstjärnor så ofta växer upp, plågats av polisövervåld, bilbränder och social oro under samma tid. I år kommer det billigaste årskortet på Parc des Princes kosta över fyra tusen kronor (det dyraste kostar trettio tusen).

Fotbollen har aldrig varit längre ifrån folket, om ni tillåter en truism. Den verkar i ett parallellt monetärt universum, men det är faktiskt inte någon annans fel att det är som det är.

Helt annat än Zlatan-värvningen

Paris Saint-Germain gör sin största prestigevärvning någonsin i Neymar. Att plocka Serie B-fenomenet Marco Verratti framför ögonen på hela Europa och locka Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva från ett krisande Milan var väl en sak. Men att övertyga världens mest attraktiva bolltrollare att lämna världens mest attraktiva klubb är något annat. De spanska utköpsklausulerna har fram till nu betraktats som så höga att de setts som en garant för klubbarna att slippa tvingas sälja spelare.

I Barcelona pratar man, hyckleri eller ej, om värdet av att dra på sig den randiga tröjan – den har ju för övrigt sponsrats av Qatar fram tills helt nyligen – och den katalanska pressen har inte varit nådig de sista dagarna. ”Antingen vill man spela i Barça (väldigt många fotbollsspelare vill det) eller så är det bättre att man drar. Han vill flyga ensam. Okej. Hej då” konstaterade Mundo Deportivos chefredaktör Santi Nolla i en allt annat än sentimental kommentar när affären började ta form.

Handlar allt mindre om sport

Barcelona klarar sig alltid. Paris Saint-Germain får en rejäl revansch för förra årets usla transfersommar. Neymar blir en vitamininjektion och rejäl självförtroendehöjare för PSG och då har jag ännu inte berört hans fotbollskvalitéer. Så låt oss göra det:

Di María - Cavani - Neymar är en sockerbomb för alla misströstande PSG-supportrar. Sportsligt kan man inte kräva mer av en anfallskedja. Synd då att fotboll handlar allt mindre om sport.

Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)