”Mets står för My Entire Team Sucks”

SPORTBLADET

Sportveckan i USA med Per Bjurman

Foto: Ett deppigt Mets-fan.

NEW YORK. Mets lyckades med konststycket att missa basebollens slutspel.

Därmed fullbordade de vad som i New York beskrivs som en kollaps av bibliska proportioner.

Foto: Per Bjurman.

Det borde inte ha varit möjligt.

Så sent som i juli hade New York Mets överlägsna femton segrar upp på Philadelphia Phillies i National-ligans östra divsion.

Och för två och en halv vecka sedan, 12 september, var differensen fortfarande sju segrar.

Aldrig tidigare har ett lag med ett dylikt övertag så långt in i säsongen schabblat bort den givna slutspelsplatsen.

Men Mets förlorade och förlorade och förlorade – och i helgen, grundseriens sista, gick Phillies slutligen om.

Värre än Vitryssland

Det handlar alltså om en historisk kollaps, ett fiasko så monumentalt att Tre Kronor-truppen i Salt Lake City 2002 jämförelsevis skulle kunna känna sig rätt nöjd.

I New York, där allt annat än mästerskapstriumfer jämställs med misslyckande, behandlas praktfloppen ungefär som Jerusalems fall.

Måndagstidningarna var en rungande fest för den som roas av överdrifter, hårdvinklingar och koleriska krönikör-utbrott.

Skam-, skandal- och idiotförklaringsdragningarna spillde till och med över på de vanliga nyhetssidorna. Vadå Irak-krig och bolånekris och orkaner på väg genom Karibien ... Mets missade slutspelet, så nu tar vi fram det verkligt tunga rubrikartelleriet.

Fantastiskt.

”Inte ett ord, svenskjävel”

Hur Mets-fansen ska kunna hela sina krossade hjärtan är en fråga för vetenskapen. De är historiskt sett vana vid försmädliga nederlag, men den här hösten slår alla rekord. Särskilt som lede fi uppe i Bronx gjort den rakt motsatta resan. I somras, när Mets dominerade hela Major League, var Yankees uträknade. Sedan reste de sig sakta, för att säkra en slutspelsplats tre omgångar från slutet.

Att döma av dörrmännen i mitt hus – hardcore Mets-fanatiker allihop – är det värst av allt. De vet att jag har mina sympatier hos Bronx Bombers och vägrar sedan i måndags att tala med mig.

Jo, en fras har jag fått höra:

– Inte ett ord, svenskjävel, inte ett ord ...

Och jag säger inget heller.

Det är trots allt få det är mer synd om i världen just nu än de som håller på New York Mets.

Det var inte direkt som att det saknades dramatik när Colorado Rockies och San Diego Padres i måndags kväll möttes i ett omspel om den sista wild card-platsen i slutspelet.

Först efter fem extrainnings kunde de extremt jämna manskapen skiljas åt – och det var Rockies Matt Holliday som offrade sin egen hälsa för att springa in den avgörande poängen.

Nu har vi följande kvartar att se fram emot det slutspel som inleds i natt:

Los Angeles Angels – Boston Red Sox.

New York Yankees - Cleveland Indians.

Colorado Rockies - Philadelphia Phillies.

Chicago Cubs - Arizona Diamondbacks.

Att tre klassiker som Yankees, Red Sox och Cubs – med sin hundraåriga förbannelse på axlarna – kvalificerat sig talar för att det kan bli riktigt festligt.

Hur det går?

Tja, Yankees har sett fruktansvärt bra ut i september, så vore det inte för att de på senare år haft en nästan Mets-artad förmåga att vika ner sig när det verkligen gäller skulle jag tippa att ”A-Rod” klappar hem det här åt oss.

Men istället hävdar jag att den som går vidare från mötet mellan Red Sox och Angels till sist vinner World Series.

Namnet Mets är, enligt lokalpressen, en förkortning för följande mening:

My Entire Team Sucks ...

I natt börjar NHL på allvar och för de som till äventyrs missade förra torsdagens krönika (ja, det är framförallt under torsdagarna det kommer handla om NHL framöver; köp Sportbladet!) lyder mitt tips så här:

Detroit och Pittsburgh möts i Stanley Cup-final i vår – och Detroit vinner.

ARTIKELN HANDLAR OM

NHL