”Jag ska göra vad jag kan”

SPORTBLADET

Men Ljungqvist kritisk till sen protest: Hade tid att reagera

OSAKA. IAAF:s vic­e ordförande Arne Ljungqvist är kritisk till att den svenska lagledningen kom för sent med sin protest mot Michelle Perry.

– Det ska vara tillräcklig tid att reagera.­ Hade de gjort det hade­ möjligheterna varit stora att juryn agerat, säger han.

Arne Ljungqvist satt själv med i tävlingsjuryn samma kväll som Susanna Kallur trängdes av Michelle Perry.

Men han fick aldrig något fall på bordet.

I så fall hade han reagerat precis som han gjorde igår, då den svenska lagledningen presenterade sina bildbevis av att Michelle Perry varit inne på Susanna Kallurs bana.

Nästan ett dygn efter att den officiella proteststiden gått ut.

– Bilderna är bestick­ande­ i mina ögon och jag hade säkert reagerat­ om jag fått dem efter tävlingen. ­ Nu ska jag göra­ vad jag kan för att utreda det här och få fram ett besked så fort som möjligt. Men det är en känslig situation eftersom jag själv är svensk, säger Arne Ljungqvist.

– Och eftersom det aldrig kom in någon protest i tid så finns inget formellt ärende att behandla. Och det är naturligtvis bekymmersamt. Men fallet är inte­ dött.

Engdahl skeptisk

Vad gjorde du med materialet svenskarna lämnade in?

– Jag har gett det till tävlingsjuryns ordförande­ Amadeo Francis, som för övrigt själv är gammal häcklöpare. Han och hans sekreterare får titta på det och se vad de kommer fram till.

– Jag ska själv göra vad jag kan. Inte för Sannas skull, utan för rättvisans skull. Vi måste utreda om bandomaren gjort fel och i så fall varför.

Hur stora är chanserna att det bli en diskning i efterhand, då medaljerna redan är utdelade?

– Det skulle naturligtvis vara väldigt ovanligt. Det har hänt i flera tidigare fall, men då har det handlat om att folk har fällts för dopning.

Blickar framåt

Svenske förbundskaptenen Thomas Engdahl tror inte heller på att Perry­ diskas i efterhand.

– Nej, det gör jag inte. Jag tror inte ens det varit säkert att hon gjort det om vi lämnat in en protest i tid. Chanserna hade väl varit fifty-fifty. Det ska mycket till innan man fäller en guldmedaljör.

Susanna Kallur ville inte­ prata om varken tårar eller det som hänt igår.

– Nej, det finns inget mer att säga. Det är histora och jag tittar framåt.

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott