KNOCKOUTSLAGET

SPORTBLADET

Bank: Går det att göra mål på detta Chelsea?

Barcelonas konstnärer kom ingenstans, knappt till ett enda avslut.

I stället fick vi se - the Noble art of Chels defence.

Höstens knockout, redan nu.

Benfica, Leiria, Porto, Chelsea" José Mourinho har alltid byggt sina lag bakifrån, men han har aldrig någonsin haft så perfekt slipade byggstenar som han hade i går kväll.

Jag vet att svaret på frågan är "ja" - men den måste ändå ställas:

Går det att göra mål på detta Chelsea?

Allvarligt. Går det att, annat än genom slump eller sanslös genialitet, dyrka upp den här uppställningen och få bollen i nät?

Frank Rijkaards Barcelona kom till London i går, för att skriva ett nytt kapitel i den moderna företagsfotbollens stora hatkärlekshistoria; Chelsea vs Barça. Rysk olja mot Unicef, nyrikedom mot historia, ni kan den berättelsen utan och innan. Man hade lagt ut 35000 Chelsea-flaggor på stolarna inne på Stamford Bridge, som en påminnelse om det lätt plastiga som omger de här Champions League-kvällarna.

Men skit samma. När fotbollen som spelas är så besjälad och kompetent så får de gärna vira in hela Kensington i plast om de vill.

Inget insläppt för dödspatrullen

Här är Mourinhos defensiva dödspatrull: Claude Makelele, Michael Essien, Michael Ballack och Frank Lampard. Han har skickat ut det mittfältet fyra gånger i höst (Blackburn, Werder Bremen, Liverpool, Barcelona) och aldrig sett det släppa in ett mål.

Testet i går var det tuffaste fotbollsvärlden känner, ett lag som på 38 ligamatcher i fjol gjorde mål i 35 - men Chelsea var aldrig särskilt nära att släppa in något.

Messi, Xavi och Zambrotta fick varsitt halvdant läge ur snäv vinkel, men det var knappt så pulsen steg. Inför matchen snackades det om den som skulle stå i mål nu när deras två bästa målvakter fått sina huvuden knäckta i Reading. Eftersom Magnus Hedman tackat nej fick Henrique Hilário, Mourinhos gamle andremålvakt i Porto, vakta målet.

Hilário gjorde ett bra jobb - han hade begåvade fötter, som så många portugisiska målvakter - men Chelsea hade kunnat ha en liter mjölk i mål och vunnit ändå. Så bra, så tät, var Chelseas defensiv.

De inledde matchen med att sätta extremt hög press, med Sjevtjenko och Drogba (två av världens defensivt bästa anfallare) 20-30 meter in på offensiv planhalva. Barcelona brukar alltid kunna spela förbi pressen, eftersom de har två playmakers i Xavi och Deco, men med blodhundar som Essien, Lampard och Ballack i hasorna kom bollen aldrig fram till dem.

Barças lösning blev förstås att gå via ytterbackarna fram till Leo Messi eller Ronaldinho på kanterna. Men den elake marockanske holländaren Khalid Boulahrouz låg som ett frimärke i ryggen på en likblek Ronaldinho, och Messi fick ut väldigt lite av sitt inledande övertag på Ashley Cole.

Aldrig varit så bra rustade

Chelsea anföll med sitt försvarsspel, de bröt högt och kom rättvända med alla sina mittfältare.

Det är väldigt, väldigt längesedan jag såg en så defensivt ramstark fotboll.

Mourinhos lag får hacka bäst de vill, förlora mot Middlesbrough och låta folk prata om Sjevtjenkos påstått förlorade snabbhet - med det mittfält de hade i går är de laget som ska slås i den här turneringen. Så här bra rustade har de aldrig varit tidigare.

Didier Drogba visade i VM i somras att han är tillräckligt trygg för att kontinuerligt spela på den nivå han gjorde i Marseille. Carles Puyol spelade uselt försvarsspel och täckte fel sida när Didi vände och placerade in 1-0, men Chelsea hade chanser nog för att motivera målet ett par gånger om.

När domaren blåste av efter 90 minuter hade Hilário bollen tryggt i famnen. Det var tur för Mourinho att han slapp sätta in dagens reservkeeper, för då hade han haft riktigt stora problem.

Inte med att vinna, förstås. Men med att uttala Yves Makaba-Makalambys namn rätt på presskonferensen.