”En ny dörr har öppnats”

SPORTBLADET

Klüft om rekorden, satsningen på längdhopp – och livet i skogen

POTCHEFSTROOM. Här börjar Carros satsning mot ett nytt OS-guld.

I längdhopp.

– Jag tänker ge längdhoppet en chans i OS den här gången. Men det betyder inte att jag stängt dörren helt till sjukampen. Men det här känns som en härlig och ny utmaning. En ny dörr har öppnats, men ingen är stängd, säger Carro.

Foto: laddar i solen Carolina Klüft tar en paus från träningen i Sydafrika och berättar för Sportbladet om OS-satsningen på längdhopp.

Platsen är Potchefstroom i Sydafrika.

Ett soldränkt och grönt paradis jämfört med hur det ser ut hemma i ett slaskigt december-Sverige just nu.

Här flyger exotiska fåglar omkring och kvittrar i träden som inramning runt universitetets träningsanläggning.

Och där nere på marken är det någon annan som flyger.

Carolina Klüft.

Hon har ransonerat sina offentliga framträdanden sedan hon släppte bomben hos KG Bergström i SVT om att det kanske inte ens blir någon sjukamp i OS i Peking.

Men nu talar hon ut.

Hon är på ett strålande humör när vi träffar henne för att prata framtid, nutid, giftermål och nya gården.

Och bättre än någonsin.

– Det här är första gången på två år som jag börjar en träningssäsong helt skadefri. Det gör att känner mig på helt annan nivå.

Men du har redan dragit ner på den gamla träningsdosen?

– Ja, den totala mängden har blivit mindre och det gör framför allt att jag känner mig fräschare de pass jag gör. Jag har lättat på träningen och fokuserar mer på hopp.

Kan bli både och

Så sjukampen är historia?

– Nej, jag är kvalad till sjukampen i OS och kommer aldrig att stänga den dörren. Jag har bara gett mig själv en härlig känsla att välja så småningom. Det kan bli både sjukamp och längd. Men jag vill ge längdhoppet en chans i Peking. Det funkade inte till hundra procent att satsa på båda i Aten 2004.

Men du är storfavorit i sjukamp, få idrottsmän skulle sumpa en chans att ta två raka OS-guld?

– Jag förstår och respekterar att många idrottare tycker så. Med det har aldrig drivit mig. Jag drivs av glädje och inspiration och min motivation är att hitta nya utmaningar. Och jag har redan vunnit ett OS-guld i sjukamp.

Du såg inte lika glad ut efter VM-guldet i Osaka, trots nytt europarekord?

– Jag var otroligt glad för att jag slagit mitt personliga rekord, men efteråt kom en viss mättnad. Jaha, nu har jag gjort det också. Det kändes som jag gjort allt i sjukamp.

Men världsrekordet, då?

– Det har aldrig varit en drivkraft att slå någon annans rekord. Och det är så otroligt långt till ett världsrekord. Längre än någon tror.

Tia Hellebaut gör comeback i sjukamp, medan du funderar på att sluta. Hon är också en av dina bättre vänner och var bjuden på din bröllopsfest. Hur ser hon på dina tankar att sluta?

– Hon är en väldigt inspirerande person som jag pratar mycket med om det här. Hon vet precis hur det känns, eftersom hon gjort samma sak.

Vad säger hon då?

– Hon förstår hur jag känner och tycker att jag ska göra det som känns bäst i mitt hjärta.

Kristiansson blev Klüft

Du har precis gift dig med Patrik och han valde att ta efternamnet Klüft. Är du förvånad?

– Jag tycker ingenting i den frågan. Jag ville inte ta bort Klüft då det är ett gammalt släktnamn, men jag hade kunnat lägga till Kristiansson. Så det var han som fick bestämma.

Varför var bröllopet i Edinburgh så hemligt?

– Därför att jag tycker att det är privat. Jag bjuder så otroligt mycket på mig själv. och talar alltid om sanningen. Jag hemlighåller sällan skador och bara om det kan missgynna mig väldigt. Jag berättar om alla tankar som rör min idrott. Jag vill bjuda på mig själv. Men ska jag vara en offentlig person är det skönt och trevligt ha något som är privat. Jag tycker att ett bröllop ligger inom den ramen. Det är det stora man gör som ett par tillsammans.

Ny flyttar ni ut till en hästgård i skogen utanför Karlskrona. Det låter nästan som om du blivit folkskygg?

– Nej, folkskygg vet jag inte, men lever man som person ett väldigt socialt liv, behöver man tid för sig själv. Jag tror alla behöver en plats där det finns lugn och ro och tid för eftertanke. Även om jag inte blivit en offentlig person, tror jag ändå att jag hamnat i skogen så småningom. Jag är en småstadsmänniska som gillar tystnaden, men även att träffa människor. Den balansen är härlig att ha.

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott