DRÖMMEN: MÄSTARNA

SPORTBLADET

I dag spetsar vi glöggen för att fira – eller dämpa besvikelsen

Första advent i dag.

Dagen då nedräkningen börjar på allvar.

Mot julen, visst.

Men framför allt mot EM.

Nu börjar det.

Foto: Wegerups drömgrupp: Sverige, Grekland, Rumänien och Polen.

Hosianna! Så sjungs och ropas det runt om i vårt land i dag och det är bara att hoppas att någon (vem man nu än tror eller inte tror på) hör bön. Hosianna betyder ”Herre hjälp! Herre ge seger” och en bättre önskan kan vi väl inte komma med inför lottningen i Luzern. När lotterna dragits vet vi om vi ska spetsa glöggen för att fira eller för att dämpa besvikelsen.

Nu ska man förstås inte överdriva lottningens betydelse. EM avgörs på Schweiz och Österrikes planer. Bollen är rund, allt kan hända och ja, ni kan det där. Jag satt den 4 juli 2004 och såg Grekland gå segrande ur EM-finalen mot värdnationen Portugal. Om Sverige nu är en högoddsare som EM-segrare så är det inget mot vad grekerna var då.

Skönt att vi slipper Kroatien

Blågult har också ofta visat, som i VM 2002 där man tog sig vidare från Dödens grupp, att det ofta passar oss bättre att slå ur underläge (en klyscha, men en bra sådan) än att föra matcher. Likväl kan jag ju säga att jag föredrar, för att ta till i underkant, om Sveriges grupp blir Sverige-Grekland-Rumänien-Polen hellre än Sverige-Holland-Tyskland-Frankrike.

Fick läsarbrev om att det kunde vara ”gott att få revansch på tyskarna”. Jo, det vore gott. Men jag tror mindre på chansen till den revanschen än på jultomten.

Skönt är att vi slipper Kroatien, Tjeckien och regerande världsmästarna Italien. Samtidigt kan jag, som har mitt bella Italia som specialområde, beklaga att vi inte hamnar i samma grupp igen, att jag inte ännu en gång får ha Casa Azzurri som basläger.

Just Italiens öde i EM 2004 visar också hur vanskligt det är att dra slutsatser från en lottning. Jag minns den såväl, hela lottningen nere i Lissabon för fyra år sedan. Första advent 2003, jag var utsänd från Sportbladet och var i Portugal för första gången. Redan där och då började min inre nedräkning; förväntan, spänningen, laddningen. Jag insöp alla detaljer, jagade kontakter, bytte telefonnummer med utländska journalister. Lottningen var en segdragen historia, men när Italiens namn gled upp bredvid Sveriges hoppade jag till, för mig och mitt jobb var det perfekt. Efteråt pratade jag med en, i jämförelse med numera, gladlynt Lagerbäck och sen Danmarks Olsen, Bulgariens Markov och Italiens Trapattoni. Alla förbundskaptenerna hade Italien som gruppfavorit. Det hade mina italienska kollegor också.

En lottning är blott en lottning

Efter lottningen, innan det var dags att rusa till hotellet och skriva si sådär 13 artiklar på två timmar, bjöds vi på en EM-bankett. På menyn stod maträtter från alla de 16 deltagarländerna. Detsamma gällde dessertmenyn, en gourmets (och gourmands) dröm med tiramisu, strudel, glassar och tårtor i ett slösande överflöd. Med grädde i mungiporna lutade sig de italienska vännerna över sina papper och sa:

”Hur ser det ut, vilka får vi i kvartsfinalen? Holland eller Tjeckien? Det kan bli tufft. Men det är ändå en väldigt bra lottning för oss”.

Vi vet alla hur det gick sen. En lottning är blott en lottning. Så mycket annat väger lika tungt och tyngre. Nyckelspelare kan skada sig, någon kan hitta formen, någon annan tappa den. Det gäller Sverige och det gäller motståndarna.

Var lotten än hamnar så ska det bli spännande och befriande skönt att äntligen få visshet. Då först kan nedräkningen börja på allvar, då först man börja längta.

ARTIKELN HANDLAR OM