Ordet helt är helt onödigt i sport-tv

SPORTBLADET

Mellandag när det gäller tv-sport, varför jag ska återvända till en fråga som legat och malt ända sedan EM i fotboll började. Det gäller språkvård och folk med låt-gå-mentalitet á la Fredrik Lindström gör kanske bäst i att sluta läsa här. Alla ni andra som retar er på särskrivningar och språklig förflackning kan fortsätta.

Låt mig först som sist säga att jag förstår att direktsändning i tv är svårt. Självklart måste även den mest drillade kommentatorn få snubbla på orden eller någon gång använda ett ord i fel sammanhang.

Felaktiga uttal kan till nöds också accepteras även om reportern/kommentatorn självklart borde vara så inläst på ämnet att sådant undviks.

Men när dålig svenska får breda ut sig i etern, då reagerar i alla fall jag.

Det är ett speciellt ord jag hängt upp mig på från fotbolls-EM, det lilla till synes oskyldiga ordet helt.

Från att tidigare har fört en relativt undanskymd tillvaro dök det under EM upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Spelare var inte längre fria, de var helt fria. Målvakter var inte längre chanslösa, de var helt chanslösa. Och grundlurade backar var inte längre bortgjorda, utan helt bortgjorda.

I alla dessa sammanhang är ordet helt onödigt. Helt onödigt, om jag får vara lite skämtsam.

Möjligtvis har det här pågått länge, för fenomenet finns även utanför tv-sportens värld. En av våra mest kända sängfabrikanter lockar i sin tv-reklam med att deras broschyr är helt gratis – som om något annat funnes.

Ibland undrar jag hur redaktionsmötena på tv går till. Diskuterar man aldrig språket under sändningarna?

Det verkar inte så med tanke på att Arne Hegerfors i 30 år fått sitta och uttala Stoke fel och att Staffan Lindeborg envisas med att spelare ”tar ansvar för hörnan” - när han menar ”slå hörnan”.

I eftermiddag tittar jag – naturligtvis – på Tour de France. Hela nio bergspris i dag. Mums.

tv-krönika

Björn Byström