Söderchocken

SPORTBLADET

Sportbladets Lasse Sandlin: Det var nästan det bästa som kunde hända

SANDVIKEN

Bandyvärlden häpnar.

Inte en enda norrseger i elitseriepremiären.

Istället tre oavgjorda och förkrossande 6-1 för Vetlanda mot Broberg.

Var det inte han Sandlin som senast igår skrev här i Sportbladet, att han trodde på norrlagen?

Hmmm...

Jodå - och det gör jag fortfarande samtidigt som jag måste erkänna, att detta var den näst bästa start en redan intressant serie kunde få.

Foto: NERE PÅ KNÄ Villa-Lidköpings duktige Johan Andersson får här ner Sandvikens Daniel Eriksson på knä. Söderlagen satte ordentlig press på lagen från norr - som dock reste sig till slut och klarade oavgjort i tre matcher i elitseriepremiären.

Näst bästa?

Ja, för naturligtvis hade det varit ännu bättre för elitserien om de resultat stått sig som gällde med knappt tio minuter kvar.

Alltså: BolticGöta-Hammarby 5-2, Broberg-Vetlanda 1-6, Sandviken-Villa 1-2 och Västerås-Edsbyn 3-2.

I det läget ledde samtliga söderlag över de från norr...

Nu lyckades alla tre norrfavoriterna kravla sig upp ovanför ytan och till slut fixa oavgjort:

Mästarna Edsbyn genom Kimmo Huotelins 3-3 i 83:e minuten - för övrigt en riktig tabbe av annars duktige VSK-målvakten Daniel Kjörling;

Sandviken genom Gustav Björkmans långskott till 2-2 i 84:e minuten - strax efter att Daniel Andersson träffat ribban;

Hammarby genom en närmast osannolik spurt med Stefan Perssons 5-3 i 83:e, David Karlssons 5-4 i 88:e och Stefan Perssons 5-5 i 89:e.

Nästan som fotbollens berömda Bajen-spurt i samma Karlstad: den oktobersöndag 1989 då Niklas Jönssons 6-0 på flera minuters övertid innebar att Hammarby snuvade Vasalund på den allsvenska platsen.

Det är lätt att inse, att inte i någon av de oavgjorda matcherna kom kvitteringarna särskilt rättvist. Det var tur med i spelet såväl på Rocklunda som på Jernvallen som på Tingvalla.

Vetlanda får bekänna färg

Redan i morgon får serieledande Vetlanda bekänna färg, då man tar emot Sandviken hemma på Tjustkulle.

Kan vara på sin plats att här påminna om att senast gästrikarna spelade elitseriebandy i Vetlanda, 2001, blev det VBK-vinst, 7-4.

Ännu har Rolf Hedberg, Daniel Svedberg och de andra "bara" bessegrat det sämsta av norrlagen, men det skedde med imponerande siffror: 6-1 trots 0-1 efter första halvtimmen.

Det Sandviken som anländer till Småland på fredag kan rimligen inte vara lika segt och blekt som det Sandviken jag nyss sett få en tursam poäng med sig mot Villa.

- Villa var hetare och rappare över hela banan, svåra att få grepp om, suckar Anders Jakobsson, Saik-tränare och assisterande förbundskapten, medan Villas Conny Fogelqvist suger åt sig berömmet.

Sjukt Sandviken

Nu finns det i och för sig förklaringar till den bleka Saik-insatsen: Niklas Spångberg var sjuk, Pelle Fosshaug hade precis stigit upp ur sjuksängen, och varken Daniel Mossberg eller Daniel Eriksson hade kunnat tränar i veckan.

- Dessutom hade vi fem man med landslaget borta i Finland i helgen. Fast där var ju Johan Andersson också med. Och han var ju pigg i dag. Han måste vara bättre tränad än våra grabbar..., säger Anders Jakobsson.

Villas 2-2 mot Sandviken innebar ett trendbrott efter tio raka förluster. Senaste segern kom i slutspelet 1998.

Närmast för Villa: Broberg hemma på fredag.

Låter som en lätt match. Fast i den här serien kan man nog inte riktigt veta...

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM

Bandy