Segermålet var värt all ångest

O

SPORTBLADET

m du tycker att den här krönikan verkar vara skriven av ett vrak kan jag bara säga; du har helt rätt. För hela torsdagen gick jag runt som ett. Och jag kan inte riktigt förklara varför det blev så illa.

Oroskänslan i magen infann sig redan när jag väcktes av mobiltelefonens enerverande alarm, efter tredje snoozen. Av lunchen fick jag bara i mig några tuggor. Redan klockan 13 var samtliga fingernaglar nedbitna, alldeles för långt. På jobbet fick jag kämpa för att hålla koncentrationen på allt det som inte handlade om fotbolls-VM.

Jag kan inte minnas sist jag var så här

nervös. Kanske före stelkrampsprutan någon gång i mellanstadiet. Kan erinra mig om en liknande ångest då.

Framåt halv tre sökte jag mig till TV4, för att stilla fotbollshungern och glömma ångesten för ett ögonblick. Där verkade man ta allt med lite mer ro. Suzanne Sjögren garvade mer än vanligt. Högre än vanligt. Tyckte att Patrik Ekwall var fantastiskt rolig, öste beröm. Suzanne. Nu är det hög tid att sluta skratta. Tona ner glättigheten. Våga tro på dig själv, att du har kunskapen och utstrålningen som krävs för att nå ut, och sluta gömma dig bakom en flamsig fasad. Visa att du är bättre än så.

TV4-studion är en annan femma. Precis som SVT:s.

SVT-studion är bäst före match, som uppvärmning, medan TV4 slår SVT på eftersnacksfronten. Antagligen är det så för att SVT-produktionen är lite mer light, lättsam och mer orakad. Peter Jihde har glimten i ögat medan Ola Wenström är mer behärskad.

När det så äntligen var dags för match verkade allvaret hunnit ikapp TV4. Suzanne Sjögren var mer fokuserad och hade längre till skrattet.

Sverige; förlängde pinan till 89:e minuten. Allt för att göra segerglädjen maximal när den väl kom. Och gjorde det värt var enda sekund av ångest.

Emma Suslin