”Min pappa somnade vid ratten och körde in i en betongmur”

Publicerad:

SPORTBLADET

Tre i Tobias Sandbergs familj bröt nacken: "Sporten har betytt allt"

LONDON. Han minns ingenting av olyckan, men lever med den varje dag.

Tobias Sandberg, 28, förlamades i kraschen – och förlorade sin lillebror.

– Jag tänker på honom jättemycket. På hur det hade varit om han var här i dag, säger Sveriges rullstolsrugbystjärna.

JAGAR GULD I LONDON För tolv år sedan var Tobias Sandberg och hela hans familj med om en svår bilkrasch i Tyskland. I dag är Tobias stjärna i det svenska landslaget i rullstolsrugby.
JAGAR GULD I LONDON För tolv år sedan var Tobias Sandberg och hela hans familj med om en svår bilkrasch i Tyskland. I dag är Tobias stjärna i det svenska landslaget i rullstolsrugby.

Det var midsommarafton för tolv år sedan. Tobias Sandberg, hans mamma, pappa, lillasyster och lillebror var på bilsemester på väg till Italien. Men de hann bara till Tyskland.

Sedan förändrades livet på ett ögonblick.

– Pappa somnade vid ratten, körde av vägen och in i en betongmur, berättar Tobias.

Han skulle fylla 16 år fyra dagar senare. I stället för att fira låg han på intensivavdelningen på ett sjukhus i Tyskland.

Han levde. Det gjorde inte hans lillebror Benjamin.

– Han dog direkt när vi krockade. Det var en glad kille. Han var sju år och stod alltid i centrum. Han var skojig och hade show och det var roligt att ha med honom, säger Tobias och ler.

”Aldrig accepterat”

Tobias minns ingenting av olyckan, men har fått det återberättat.

Efter 1,5 vecka på sjukhus flögs han hem till Sverige.

Där blev nästa mardröm verklighet.

– Jag fick höra ganska direkt på sjukhuset att jag inte skulle kunna gå igen. Jag reagerade inte så mycket på det då utan hoppades bara. Två månader senare hade jag fått tillbaka funktionen i benen, berättar han och fortsätter:

– Jag minns att jag höll runt min pappa och min kusin första gången jag stod på benen igen och det var en helt otroligt känsla.

Tobias hade brutit nacken i krocken.

Men läkarna hade haft fel. Förlamningen släppte och han började den långa vägen tillbaka.

Även om det inte var lätt.

– Jag har väl egentligen aldrig accepterat mitt handikapp och det kommer jag nog aldrig att göra heller. Respekterar det gör jag, jag vet mina begränsningar. Men jag får leva med det och bita ihop när det gäller.

Räddningen fanns inom idrotten. Tobias, som hade brottats hela livet, började spela rullstolsbasket ett år efter olyckan. Ett halvår senare var uttagen i landslaget.

”Om han varit här...”

Men det var när han värvades till rullstolsrugbyn som han verkligen hittade hem.

– Man lever för att sno bollen av andra och tacklas. Att bara få gå in och mosa någon, det är det bästa. Sporten har betytt allt. När jag går in och tränar eller spelar match så kopplar jag bort allting och slipper att tänka på olyckan.

Men tankarna på Benjamin finns där varje dag.

– Jag tänker på honom jättemycket. Och på var jag själv hade varit. En av mina gamla lagkompisar, Robert Rosengren, var med i OS. Min lillebror tränade också brottning och jag tänker på om han hade varit med i OS och om jag hade varit med. Eller om jag hade skadat mig och han kanske hade överlevt. Om han hade varit här i dag…

Lagets mål: Guld

Tobias överlevde olyckan. Men tvingas bära sorgen över sin förlorade bror.

– Livet är fullt av utmaningar, detta är min stora utmaning. Jag tycker att jag har klarat den ganska bra, jag har kommit hit där jag är. Jag har alltid varit en målinriktad kille. Jag kör verkligen för att bli bäst.

I dag börjar en annan typ av utmaning – att ta Sverige till sin första rullstolsrugbymedalj.

Och på frågan om vilken valör kommer svaret lika snabbt som väntat.

– Vi har hela tiden sagt att vi ska vinna guld. Att det skulle bli ett misslyckande har jag aldrig ens tänkt på.

TOBIAS SANDBERG OM...

…sin ryggmärgsskada:

– Jag kan fortfarande gå litegrann. Ungefär efter ett år gick jag hela tiden, men det slet så mycket och jag fick ont så jag kände att om jag ska gå i hela mitt liv så är det kanske bra om jag sätter mig ner och vilar den, sparar den helt enkelt.

…om olyckan:

– Pappa drog ut mig ur bilen, och då ska jag ha svarat och varit vid medvetande. Men jag minns ingenting. Vi var tre som bröt nacken. Jag blev förlamad direkt, min lillebror dog och mamma fick sina tuffa skador. Pappa bröt tummen och foten. Min syster var väl den som klarade sig bäst, hon fick inga skador. Men å andra sidan fick hon sitta uppe på natten när alla åkte in på operation. Hon var bara 14 år när det hände så hon blev helt förstörd på sitt sätt.

…Sveriges chanser:

– Guld är ett rimligt mål. Vi är ett väldigt skickligt individuellt starkt lag som har gått framåt mycket.

Publicerad: