Arne Ljungqvist: ”Ett slag i ansiktet”

Av: Erik Karlsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Ackrediterade Wada-labb har manipulerat dopningsprov och IAAF:s högsta makthavare misstänks för korruption.

Arne Ljungqvist, 84, har suttit som vice ordförande i båda organisationerna och är skakad av dagens rapport.

– Personligen är det här ett jäkla slag i ansiktet, säger han till Sportbladet.

Arne Ljungqvist.
Foto: TT
Arne Ljungqvist.

Wada-kommissionens rapport om systematiserad rysk dopning skakade om friidrottsvärlden under måndagen.

Sveriges mest meriterade friidrottsledare, Arne Ljungqvist, följde allt från Lausanne där han varit på möte med IOK.

– Ja, jösses..., är det första han säger med en djup suck när Sportbladet når honom på telefon under kvällen.

Han säger att han inte ”blir förvånad över någonting längre” men att dagens rapport var oväntat dyster.

”Förfärligt”

– Klart jag visste att något var på gång, men det är dystert att ta del av det. När man försökt jobba mot det här i decennier så beter sig folk på det här viset… Man blir mörkrädd.

– Det är klart jag är förvånad ur den synvinkeln att det år 2015, 40 år efter vi startat arbetet mot organiserad dopning, ser ut som internationellt förbundsfolk är inblandade i det här. Det är förfärligt.

Arne Ljungqvist har suttit i IAAF:s styrelse i 31 år, de sista åtta åren som, nu korruptionsmisstänkte, Lamine Diacks förste vice ordförande. Därtill har han jobbat för Wada från 1999 fram till 2014 och lett arbetet i IAAF:s medicinska kommitté i över 20 år.

”Det är fan också”

Dagens avslöjande, men framför allt misstankarna mot IAAF:s före detta ledning, blir ett personligt svek.

– Jag känner mig bedrövad, jag var med och gjorde IAAF till ett föregångsförbund i antidopningsarbetet. Vi var de första som hittade anabola, vi var som först av alla att stänga av folk för det, vi var först med ackrediterade laboratorium och IAAF var föregångare med out of competition-test. Jag känner personligen att det är ett jäkla slag i ansiktet. Särskilt nu om IAAF själva är inblandade. Det är förfärligt trist för mig. Det är fan också...

Men borde inte du som medlem i toppen av de här organisationerna ha märkt något?

– Nej herregud, inte sådant här. Absolut inte. När jag såg saker under min tid så bevakade jag stenhårt att folk inte saboterade dopningsarbetet. Det var jag stenhård på. Jag förstår problemet för styrelsen att hålla på vad toppledningen gör, det går bara inte. Vi måste lita till vad revisorerna gör.

Dåliga möjligheter till insyn

– Min erfarenhet är att sådana här organisationer drivs mycket av presidenten och dennes närmaste omgivning som generalsekreteraren medan övriga i styrelsen har dåliga möjligheter att följa den dagliga aktiviteteten.

Arne Ljungqvist minns att just det ryska Wada-labbet var ifrågasatt redan när det godkändes i mitten av 00-talet.

– Jag tillhörde de som protesterade, jag tyckte det var otillräckliga rapporter, men det godkändes ändå. Det är bra att det tillsatts en sådan här kommission.

Med det som kommit fram, är det rimligt att stänga av Ryssland från all friidrott som Wada-kommissionen föreslår?

– Det är klart att det inbjuder till tankar om sådana bestraffningsåtgärder. Adekvata åtgärder måste till, det går inte att acceptera att det inte blir ordentliga konsekvenser av det här. Jag vet att det är jobbigt med kollektiva bestraffningar då man riskerar att straffa oskyldiga idrottare men jag förstår den spontana reaktionen att det måste bli ett extraordinärt straff.

Publicerad: