Flinck: Handbollen kan inte få bättre PR än så här

SPORTBLADET

Malmö. Elitserien ska säljas för 25 miljoner kronor.

Läge att höja till 30 miljoner nu, va?

Bättre marknadsföring än finalrysaren kunde inte svensk handboll få.

En riktig handbollsklassiker.

”När 65 kilo Bystedt tar en retur mellan 190 centimeter Robert Johansson och Niclas Barud – då vet man hur det här slutar”, skrev jag i mitt block i mitten av andra halvlek.

När klockan stod på 55.19 tryckte Christoffer ”Bulten” Johansson in 23–19 för Drott.

Efter matchen frågade jag spelarna som var inblandade i det där målet vad de tänkte just då (resultatet ser ni på förstasidan).

”Bulten”, Stenbäcken, Albrechtson med flera hävdade att de inte såg matchen som vunnen respektive förlorad.

Skitsnack.

Nej, de som talar sanning är snarare Fritzon (”Det var uppgivet”) och Steinn Jonsson (”Vi hade vunnit”).

Men med en punkt på just Steinn Jonsson och en något offensivare vänstertvåa signerad den underskattade Rustan Lundbäck vände matchen.

Till sin hjälp hade Lundbäck elitseriens bredaste trupp och ett skrällgäng till motståndare som nu definitivt insåg att de verkligen kunde ta ett av de mest överraskande gulden i elitseriens historia.

I stället stod Sävehof för en av de mäktigaste finalvändningarna i elitseriens historia.

Och hjältarna blev inte de förväntade – som Alexander Stenbäcken (bänkad), Erik Fritzon (neutraliserad av Drott) eller Johan Jakobsson (uppvisad på läktaren) – utan

i stället i mångt och mycket bänkspelare som Emil Berggren och Tobias Albrechtson.

En riktig handbollsklassiker

När lagen lämnade planen inför förlängningen var matchen redan avgjord.

– Det var som mot IFK Ystad i en kvartsfinal för några år sedan – segervrålet kom redan innan förlängningen börjat, sa Rustan efteråt.

Men de båda lagen gav oss först en riktig rysarfinal för första gången på åtta år – en riktig handbollsklassiker.

Som Sportbladet kunde berätta häromveckan ska elitserierna, eller rättare sagt namnen, nu säljas till en storsponsor och det pratas om en prislapp på 20–25 miljoner kronor för fyra år.

Men efter det här är det väl läge att höja priset till 30 miljoner?

Idrottsunderhållning på hög nivå

Det har spelats bättre handbollsmatcher rent kvalitativt (för att inte prata om damfinalen) men som marknadsföring för handbollen kunde det inte bli bättre –

dessutom på bästa sändningstid en lördag i statstelevisionen.

En ojämn handbollsmatch kan nog

bara Claes Hellgren älska. En jämn handbollsmatch, och framför allt en så här jämn handbollsmatch, är bland den

bästa idrottsunderhållningen du kan få.

Matchen i sig var ju den stora mirakelvändningen.

Men Sävehofmålvakten Thomas Forsberg stod för en egen liten personlig mirakelvändning när han kom tillbaka i slutminuterna och spikade igen efter att inte

tagit ett skott under perioden när Drott ryckte för att sedan bänkas.

Isabelle Gulldén om sin egen dominans:

– Nu vet jag att jag kan amputera

handen och ändå fortsätta spela.

Den rätt charmige Emil Berggren till mig när jag pratade med honom efter presskonferensen.

– Du börjar och slutar säsongen med mig.

Till elitseriestarten gjorde jag nämligen en längre intervju med Berggren, som skulle ersätta elitseriens bäste spelare i fjol – Patrik Fahlgren.

Det gick sådär för Eskilstunagrabben och i stället klev Alexander Stenbäcken fram (och tog dessutom plats i Rustan Lundbäcks all star team plockat från alla Sävehofspelare han tränat genom åren).

Men nu stod Berggren där som hjälte ändå – och han var rätt nöjd med den kommentaren.

Vi ska inte glömma Drott heller – vilken match och vilken säsong.

Har någon svensk klubb någon gång träffat så rätt i sina värvningar som hallänningarna i år?

Man värvade bara tre personer: Ulf Sivertsson, Stephen Nielsen och Gunnar Steinn Jonsson.

Det räckte för att lyfta klubben från kval i fjol till final i år.

ARTIKELN HANDLAR OM

Handboll