”Aj, aj, aj - den är av”

SPORTBLADET

Kajsa Bergqvist slet av hälsenan i comebacken - borta åtta månader: Men det var rätt att tävla

1 av 7 | Foto: SKRIK AV SMÄRTA Kajsa Bergqvist konstaterade själv direkt att hälsenan var av. Och ljudet av det hördes över hela stadion i Båstad. "Men jag hade inte ens tänkt tanken", säger tränare Yannick Tregaro om risken att detta skulle kunna ske.

BÅSTAD

Här krossas Kajsa Bergqvist OS-dröm.

I direktsändning och inför hela publiken i Båstad.

I ansatsen inför första försöket på 1,88 släppte hälsenan från sitt fäste i vänsterfoten med en smäll som hördes ända upp på läktaren.

- Den är av, den är av, skrek Kajsa.

Hon förstod direkt vad som hänt, att OS-drömmen var krossad och att hon får börja om från noll på sin långa väg tillbaka.

Kajsa, 27, blir borta från höjdhoppet i upp till åtta månader.

Det var i andra steget, när Kajsa sätter fart i ansatsen, som smällen kom. Just när hon satte i vänsterfoten hördes det över hela stadion att senan släppte från sitt fäste.

Inga defekter på senan

Kajsa fortsatte fram mot ribban på ett ben och vänsterfoten bara hängde och dinglade, som den gör då den tappat all styrsel.

Hon visste förmodligen redan då vad som hänt.

Den hälsena som plågat henne i nästan tre års tid, hade slutligen gått tvärt av.

Kajsa låg på höjdhoppsmattan med ansiktet plågat av smärta och tränaren Yannick Tregaro rusade fram till henne.

Hon upprepade samma sak för honom:

- Den är av, den är av.

Yannick var chockad av det han sett.

Han var orolig innan tävlingen om visste att mycket kunde går snett.

Men att hälsenan skulle gå av?

- Aldrig, säger Yannick.

- Jag har inte ens tänkt den tanken. Jag vet inte hur många gånger Kajsa röntgat hälsenan och det har aldrig synts några defekter på den.

Kompisen Erica i tårar

Kajsas gamla landslagskompis Erica Johansson grät på läktaren.

- Det är mycket tårar. Man har levt så nära varandra och man kan känna igen sig i sitationen. Jag vet hur mycket OS betyder för Kajsa.

Christian Olsson tränar tillsammans med Kajsa i Monaco och har följt hela hennes kamp för att komma tillbaka efter fotoperationen och kunna hoppa i OS.

Han första tanke:

- Nej, det får bara inte hända. Jag har levt nära Kajsa och tränat så nära henne och vet vilken kraft hon lagt ner för att komma tillbaka. Man har väl haft vissa föaningar, men jag tyckte ända det var rätt beslut att tävla här trots att hon inte var helt bra. Det var en chansning, som tyvärr inte gick hem.

Det var rörande scener, då Yannick Tregaro hoppade upp på mattan och bar ner Kajsa på sina armar.

Men Kajsa bad att få bli nedsläppt och hoppade sedan ut på ett ben och förbi den hundra kvadratmeter stora affischen på henne själv utanför tennisstadion.

Hon blev stående vid de stängda grindarna och ropade åt några vakter:

- Släpp ut mig, släpp ut mig.

Sedan fortsatte hon att hoppa på ett ben till en stenmur just utanför hotell Skansen. Där satte hon sig ensam och väntade på hjälpen.

"Dåligt samvete"

Yannick, pojkvännen Måns Herngren och managern Daniel Wessfeldt var snabbt där för att hjälpa och stötta. Det tog bara några minuter innan Kajsa leddes iväg till den väntande ambulansen.

Det var slutet på en dag som ingen kunnat drömma om.

Det Yannick och Kajsa fruktat var att foten skulle göra fruktansvärt ont dagen efter tävlingen, eller att Kajsa skulle hoppa tekniskt uselt och stanna på en blygsam höjd i tävlingen.

Men redan i första hoppet visade Kajsa att formen fanns där.

Hon flög över 1,80, en blygsam höjd visserligen, men Kajsa var en dryg decimeter över ribban och det såg ut som om hon aldrig haft något skadeuppehåll.

Yannick var märkbart tagen efteråt och anklagade delvis sig själv.

- Det är klart att jag känner dåligt samvete, jag kanske inte borde låtit henne hoppa. Jag kanske borde ha sagt till henne att hon hade för ont. Men det är lätt att vara efterklok. Och samtidigt är Kajsa en sådan viljestark människa att det inte går att styra henne, nr hon själv bestämt sig för något.

- Veckan innan hade Kajsa hoppat 1,85 på träning i Monaco och då bestämde vi oss för att tävla i Båstad. Det fanns ingen anledning att vänta längre. Skulle hon till OS var vi tvungna att börja någonstans. Kajsa är en sådan tävlingsmänniska, att det är svårt att testa gränserna på träning. Hon behöver adrenalinet som en tävling ger.

Dagen innan tävlingen frågade vi Yannick om den här tävlingen handlade om att bära eller brista.

- Bära handlar det om, men det finns inget som kan brista, sa han då.

- De besked vi fått är att det inte är någon fara för hälsenan.

"Visst är det jobbigt"

Men faktum är att det brast. Kajsa har haft ont på en punkt av en femtioörings storlek just under fotknölen på insidan av vänstra hälen, långt från själva hälsenan.

Det området bedövades med en smärtstillande spruta på morgonen innan tävlingen.

- Jag måste komma igång nu och se hur jag reagerar på en tävling. Visst känns det jobbigt vissa dagar och jag är trött på att prata om foten. Men nu måste jag göra det bästa av situationen. Jag kan inte vänta längre, sa Kajsa dagen innan tävlingen.

Nu får Kajsa vänta ända till nästa utomhussäsong.

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott