Som en hjärtstartare på medvetslösa skidpatienter

Brenning: Idrott när den är som allra vackrast

SPORTBLADET

Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport Player.

PYEONGCHANG. Det svors, det gruffades, det bråkades och det stormade.

Damerna skicrossfinal var som en stor och välbehövlig elchock på alla sovande freestylepatienter i Phoenix snow park.

Tack, Sandra Näslund för att du visade oss vad idrott handlar om.

Mellan två gigantiska hopp i Phoenix snow parks skricrossbacke flyger två tjejer fram skrikandes till varandra. Sandra Näslund har fått en armbåge från schweiziskan Fanny Schmidt och svarat med samma medicin. Nu forsar de ner för den livsfarliga backen utbytandes okvädningsord i en hastighet som två bilar på en rak landsväg.

Sandra Näslund förlorade kampen mot Schmidt, Sverige misslyckades i sin vädjan till tävlingsjuryn och istället stod en rosenrasande Näslund i målområdet med kastade stavar, pekandes på tv-skärmen och klagandes hos tävlingschefen. Det var riktigt, riktigt uppfriskande att se.

En hjärtstartare på skidåskådarna

Phoenix snow park har varit förbannad mark för de svenska OS-hoppen. Det var här slopestylefavoriterna åkte bort sig och det var här skicrossherrarna misslyckades. Det var därför knappast med någon större optimism vi i morse klättrade tillbaka upp till målhanget igen.

Men damernas skicrosstävling blev något annat. Den blev en defibrillator. En hjärtstartare på alla oss vid det här laget medvetslösa freestyleåskådare.

Det här var idrott när den är som allra vackrast. Det var kamp, det var intensitet och det var precis allt eller inget. Men framförallt var det känslor. Energin som driver alla olympiska drömmar framåt och som alltid kommer göra idrotten överlägsen all annan typ av underhållning.

Den som kände allra mest var Sandra Näslund. En 21-åring som med tårarna rinnande nedför kinderna efter tävlingen rakt och ärligt sa att hon var här för att vinna, konstaterade att hon var rejält förbannad på konkurrenten Fanny Smith men med lite perspektiv senare också medgav att det nog var svårt för tävlingsjuryn att diska schweiziskan.

– Jag gjorde ju samma sak tillbaka mot henne, sa Näslund ärligt men irriterat.

Värdigt en stor idrottare

Sedan hyllade hon också den rättmätiga segraren, kanadensiskan Kelsey Serwa, som tävlingens bästa. Det var på alla sätt värdigt en stor idrottare. Galen i stridens hetta men generös när känslorna lagt sig.

Den för dagen bästa åkaren vann. Den för säsongen bästa åkaren kom fyra. Men OS handlar inte om total rättvisa utan om vem som rätt dag vart fjärde år kan lyfta sin nivå allra högst.

– Man ska ha lite flyt också, som Näslund själv konstaterade.

Om Sandra Näslund bara fortsätter brinna och känna som i dag är jag säker på att det där flytet kommer komma. Hon är trots allt bara 21 år och har gott om chanser kvar i sin karriär.

Om hon fortsätter dominera världscupen som hon gjort är jag också säker på att publiken kommer komma i ännu större mängder. Näslund har nämligen något Charlotte Kalla över sig. Den blyga tjejen vid sidan av banan som sedan kan explodera och förvandlas till ett svartögt monster när det är dags för tävling.

En idrottare som rakt igenom känns ärlig och transparent. Som känner så intensivt att varken glädje eller ilska kan gömmas. En människa och ingen produkt.

Hon lämnar OS utan medalj men hon gör det som en av spelens största svenska profiler. Och hon lämnar mig med känslan att jag bara vill ha mer av det här.


Foto: Pontus Orre
OS-höjdare 23 februari 00:18

LÄS MER: OS TV-tider lördag 24 februari
LÄS MER: OS 2018: Alla dagar, alla grenar
LÄS MER: Medaljligan i OS 2018
LÄS MER: OS resultat 2018: Gren för gren

ARTIKELN HANDLAR OM