Alfelt: Respektlösheten påminde mig om 80-talet

SPORTBLADET

Pontus Wernbloom lämnade St Jakob-Parks plan med tårar i ögonen.

Jag förstår hans och alla andra blåvitas besvikelse. I dag känner jag sorg för dig, Göteborg.

En feldömd straff krossade Champions League-drömmen – just när det såg ut som början till något som

kunde ha blivit stort var på gång.

Foto: Robin Söders 2–1-mål höll på att räcka till avancemang.

Ivan Ergic mötte en hörnspark på nick och prickade nacken på Hjalmar Jonsson. Bollen studsade till ny hörna för schweizarna men den skotske domaren Charlie Richmond blåste och pekade på straffpunkten.

Hjalmar Jonssons högerarm var lyft rakt upp i luften så visst kan det säkert ur flera vinklar ha sett ut som att bollen rörde armen. Jag har ingen aning om var domaren stod placerad men tv avslöjar hans och hans assisterande teams misstag.

Förvirrad domare

På Basels officiella hemsida gick det nästan direkt efter matchen att läsa följande:

”Der teilweise etwas wirre Schiri Richmond entschied auf Penalty. Wohl ein Fehlentscheid.”

Den stundtals något förvirrade domare Richmond dömde straff. Förmodligen ett feldomslut.

Tror inte att ett hemmalag hade använt en sådan formulering ifall det inte vore solklart att ett misstag begåtts.

Självklart är det inte givet att Göteborg hade klarat av att behålla sitt 2–2-resultat även om det inte hade blivit straff.

Basel tryckte på med en massiv offensiv som bland annat lett till att man tvingat fram kvitteringen med att lura Göteborgs vänsterförsvar till ett enkelt misstag och därefter dessutom haft en stolpträff.

Sensationen var nära

Men – det var bara sju minuter kvar av ordinarie matchtid när den något förvirrade domare Richmond tog fel beslut.

Sensationen var både väldigt nära och hade blivit väldigt välförtjänt. I stället fick en trupp full av löftesrik ungdomlig entusiasm åka hem till Göteborg fylld av besvikelse på gränsen till sorg.

Snack om att det är bra att härdas och utbildas till en på sikt bättre fotbollsspelare av motgångar som denna är kvalificerat trams. För Göteborgs talanger hade det varit mycket bättre att vinna.

Inget utbildar fotbollsspelare bättre än känslan av att skapa framgång med sin talang, sitt slit, sin taktik, sin tur, sin vad som helst. Vinnare förblir vinnare betydligt oftare än förlorare förvandlas till segermaskiner.

Tänkte på Hysén

I vissa perioder av matchen fick jag en déjà vu-känsla. Respektlösheten hos Wernbloom, Robin Söder, Sebastian Eriksson samt lagandan, kämpandet för varandra, förde tankarna tillbaka till 1980-talet då Göteborg blev ett lag att räkna med i Europa med Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Dan Corneliusson och allt vad de hette, de som då förvandlade sig själva från att vara unga talanger till att bli stjärnor.

Krasst sett var Basel det bättre fotbollslaget. Vilket det ska vara med tanke på resurserna man skänkts av klubbens president, mångmiljonärskan Gisela Oeri, men skillnaden var inte stor och det hade som sagt absolut varit förtjänt om Göteborg hade vunnit. Därför att man utnyttjade sina nuvarande kvaliteter snudd på hundraprocentigt.

Färdigspelat i Europa

Vitoria Guimâres hade inte heller varit en omöjlighet, ett lag av ungefär samma kvalitet som Basel. Om det skulle vara möjligt för Blåvitt att vinna får vi inte veta för nu är det färdigspelat i Europa för den här gången för Göteborgs änglar och nästa år vet vi inte hur många som lockats av den danska eller norska valutan.