Förlust – då slutar Pep som en flopp

SPORTBLADET

Niva: Värdet av hans Bayern-bygge avgörs denna vår

Två och trekvarts Bundesliga-titel, ett sensationellt snitt på 2,4 poäng per match och en fotboll som ofta saknat motstycke.

Ändå kan Pep Guardiolas tid i Tyskland förvandlas till ett misslyckande redan ikväll.

Blicken förblir riktad högt upp mot de allra mest himmelska höjderna, men i Champions League-slutspelet måste man se sig för i gathörnen också.

Måste man verkligen hinna hela vägen fram, bli fullständigt färdig? Eller är det den nya tankebanan, det våghalsiga sjösättandet och det uppriktiga försöket som är själva grejen?

Besökarna på FC Barcelonas klubbmuseum fortsätter visserligen öka – de var 1,6 miljoner förra säsongen – men de är fortfarande bara hälften så många som de som åker till Sagrada Família nere i centrum.

Arkitekten Antoni Gaudí var ju själv aldrig i närheten av att se den säregna kyrkan färdigställas. Hans planer var alldeles för storslagna för en livstid, men han hade inga problem att förlika sig med det.

Visionen kunde ingen ta ifrån honom. Hans sätt att se vinklar och proportioner på ett nytt sätt, att skapa synteser mellan komponenter som inte tidigare satts ihop.

Hade kunnat sluta 10–0

Och här sitter jag 100 år senare och snackar sport.

FC Bayern München spelade fotboll i lördags, och som vanligt var det en smått hisnande upplevelse att titta på.

Redan från första avspark var överlägsenheten så stor att det var direkt absurt. Det dröjde 45 sekunder innan motståndarna från Werder Bremen ens fick tag på bollen, och då lyckades de behålla den i tre sekunder. Sedan följde 19 nya sekunder av Bayern-trillande, innan Kingsley Coman var snubblande nära att slå in ledningsmålet.

Att det inte blev mål där och då spelade ingen som helst roll överhuvudtaget. Matchen slutade 5–0, och hade precis lika gärna kunnat bli 8–0 eller 10–0. FC Bayern hade bollen oresonliga 83 procent av speltiden.

Pep är inte någon arkitekt

Någon riktig fotbollsmatch var det inte, men frågan är vad det då var istället. En uppvisning? En installation? Visserligen tycker jag att parallellen mellan fotboll och konst blivit både fel- och överanvänd, men det finns tveklöst en artistisk dimension i Pep Guardiolas sätt att konstruera fotbollslag.

Börjar mästerverket bli färdigt nu? Kommer det någonsin att hinna bli det? Och hur avgörande betydelse har det egentligen?

Pep Guardiola är en fotbollsman, inte en arkitekt. Han vet mycket väl att värdet av hans bygge kommer att avgöras den här våren, då det krasst uttryckt gäller att vinna Champions League eller att bli betraktad som ett misslyckande.

Såna är villkoren för världens tre, fyra superklubbar. Så blir det när man åker till München, river upp Marienplatz och smäller upp en helt ny skapelse istället.

Personligen tycker jag fortfarande att Jupp Heynckes elektrifierade likströmslag var ännu mer effektivt, men jag förnekar inte att Pep Guardiolas kreation har en ännu högre verkshöjd.

Ibland har jag också frustrerats över oviljan att söka en rakare väg mot målet – och häpnat över den naiva envisheten i avgörande semifinaler – men flera gånger under de här åren har jag även tittat på en Bayern München-match och upplevt att jag aldrig någonsin tidigare sett något liknande.

Bara några veckor har gått sedan det senast hände. FC Bayern hade prick noll tillgängliga mittbackar, så de åkte helt sonika ner till Turin och spelade de 60 första matchminuterna på Juventus planhalva.

Blir lagbygget nånsin klart?

Efteråt var Pep Guardiola glad som en katalansk kock. Att de kastat bort en tvåmålsledning tyckte han var underordnat när nu laget flyttat fram sin egen gräns på det här sättet.

Blir ett fotbollslag någonsin färdigt? Kommer det fram när det vunnit Champions League?

Ikväll ställs Bayern München mot ett nedtryckt Juventus utan Dybala, Chiellini och Marchisio, och Pep Guardiola borde således kunna undvika den typen av fotbollsexistentialistiska frågor i ytterligare några veckor.

Men ibland kommer smällen när man inte är beredd.

Antoni Gaudí dog när han var ute och promenerade, och blev påkörd av en spårvagn några hundra meter från Sagrada Família.

Han fick aldrig se sitt livsverk bli klart, och 90 år senare är det ännu inte färdigställt. Ändå fortsätter hans geniala vildhjärna att inspirera miljoner människor varje år.

Några bucklor gav det inte. Något var det ändå värt.