Flinck: Siffrorna är dystra – svensk handboll behöver fler heltidsspelare

SPORTBLADET

Om tre år ska handbollens elitserie vara en proffsliga.

Men Sportbladets granskning visar att hela 50 procent av spelarna fortfarande jobbar och ytterligare 30 procent pluggar.

För 31 år sedan skrev hela fotbolls- Europa om hur ett gäng rörmokare, kockar och elektriker från Göteborg vann Uefacup-finalen över fullblodsproffsen från Hamburg.

Inför dagens seriefinal i handboll gör vi jämförelsen igen (okej, det journalistiska greppet har gjorts några gånger där- emellan).

Om amatörerna välter proffsen igen som på Volksparkstadion 1982 återstår att se. Jag tror inte det. Men när man inser skillnaderna i förutsättningarna hos de båda lagen så är Alingsås redan nu höstens stora vinnare.

Och då jämför jag inte bara västgötarna med Kristianstad utan också med de andra toppklubbarna som Lugi (framför allt) och Sävehof, som kan träna betydligt mer och återhämta sig betydligt bättre än Alingsås. Men Darj & Co är förstås inte de enda amatörerna i elitserien.

En utvecklingsfråga

Jag har frågat 187 elitseriespelare om de jobbar eller pluggar vid sidan om. Hela 50 procent jobbar heltid eller deltid. Ytterligare 30 procent studerar på heltid eller deltid. Blott 20 procent spelar bara handboll. Men av dem uppger en fjärdedel att de egentligen inte kan leva på sitt handbollsspel.

Nu ska det förstås poängteras att det inte är fel att ha något meningsfullt att fylla sin övriga tid med. Men för spelarnas, lagens och elitseriens... ja, svensk handbolls utveckling vore det förstås bättre om siffrorna hade varit de omvända, att typ 80 procent hade kunnat försörja sig på sin handboll och därmed träna precis så mycket som det krävs.

Visionen är illa ute

Och med tanke på att Svensk Elithandboll för två år sedan satte upp som vision att elitserien ska vara en proffsliga 2016 är det här direkt dystra siffror.

När sedan Alingsås, ett topplag med nybyggd arena, har en vision om att i alla fall vara halvproffs om bortåt fem år så inser vi att det återstår ett enormt jobb innan den där proffsligan är på plats.

Det blåser kring Torbjörn Klingvall igen. Riktigt ordentligt den här gången.

TV4 avslöjade i torsdags att flera spelare hotar att bojkotta landslaget om Klingvall sitter kvar.

Hotet ska enligt mina uppgifter inte komma från marginalspelare som tycker att de har fått för lite speltid utan från flera nyckelspelare.

Kritiken ska ha framförts internt men inte fått något gehör och då valde en eller flera av spelarna att ta den till media, om än anonymt. Det är allvarligt nog.

Hur agerar Lövgren?

Det ska bli mycket intressant att se hur Stefan Lövgren hanterar det här. För på sätt och vis är det här första gången han som general manager har ansvar för en situation som han inte har full kontroll över. Vilken sida ställer han sig på? Svaret på den frågan lär bli helt avgörande för utgången av den här krisen.

Klingvall har kontrakt över EM i december 2014. Kan han sitta kvar? Vill han sitta kvar? Vågar förbundet sparka honom annars? Eller sätter Lövgren – Klingvall var ju hans val – hårt mot hårt och låter några av landslagets viktigaste spelare bojkotta Blågult? I så fall har vi en unik situation för svensk lagidrott. Lika unik som ohållbar.

Eller lyckas Lövgren lösa krisen med medling? Jag har svårt att se det om nu missnöjet med Klingvalls ledarskap och coachning är så utbredd i spelargruppen som det uppges och han samtidigt borde ha väldigt svårt att göra våld på hela sin filosofi.

En helt annan sak: på måndag presenteras herrarnas EM-trupp.

Räkna med att Mattias Andersson och Johan Sjöstrand bildar målvaktspar.

I övrigt tror jag det blir de här 14: Jonas Källman, Fredrik Petersen, Kim Ekdahl Du Rietz, Jonas Larholm, Patrik Fahlgren, Lukas Karlsson, Johan Jakobsson, Albin Tingsvall, Niclas Ekberg, Mattias Zachrisson, Andreas Nilsson, Jesper Nielsen, Magnus Jernemyr, Tobias Karlsson.