”Finns bara fem åkare jag accepterar att förlora mot”

avKristoffer Bergström

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: BILDBYRÅN

SÖLDEN. Två svenskar tävlar i världscupen i storslalom, men det handlar lika mycket om han som står bredvid.

Han som kallas ”schizofren”, ”dum i huvudet” och ”cirkusapa”.

Han som ska vara ”svagast av alla” och ”totalt värdelös”, men ändå nära den yppersta världseliten.

– Nu när jag tränar finns bara fem åkare i världen som jag kan acceptera att förlora mot, säger Jon Olsson.

En februarimorgon 2008 vaknade en usel människa till liv. Han hette Jon och tänkte för allt i världen inte gå ur sängen. Så kass som han var på skidor förtjänade han inte ens att stå upp. Usch, vem vill träffa en sån pinsam fjant i backen? Varför skulle han någonsin masa sig dit?

Så tänkte i alla fall Jon Olsson.

Många andra tänkte att freestyleåkaren en vecka tidigare tog karriärens triumf när han vann hopptävlingen Big Air i X-games.

Ångesten stärktes en kväll den föregående sommaren. Jon Olsson var full i Båstad och hade ”druckit tillräckligt mycket för att tro sig vara jävligt bra på storslalom”. Bredvid stod en lika full Jens Byggmark. De slog vad om 50 000 kronor att Olsson skulle nå OS 2014 i storslalom, trots att han bara kört som junior.

Tre år senare rankas Olsson som landets tredje bästa storslalomåkare, efter Markus Larsson och Matts Olsson. Tar Matts poäng i nästa tävling i Beaver Creek får Sverige troligen en extra plats som i nuläget skulle tillfalla Jon.

Självhatet tog över

Världscup, alltså. Det kunde man inte tro i början av förra året då självhatet hade lett till manisk träning. För varje vecka gick det sämre och till sist reagerade benen en halvsekund efter hjärnan. Jon tog till den enda metoden han kunde: mer träning. Så doserna ökade, resultaten försämrades. Till sist körde han mot Malungs skidgymnasium och fick stryk av varenda elev.

Det var dags att vila i två månader.

Nu är Jon Olsson pigg och tränar i Sölden utan att tävla eller ens köra med landslagsåkarna Larsson och Olsson. I backrestaurangen äter han lunch och målar upp bilden av att han blivit mer konventionell och grå för att folk ska fatta att han ”inte bara är cirkusapa, utan en duktig skidåkare”. Men chimären får en törn av följdfrågorna.

Ett exempel:

– Jag försöker hålla koll på kroppen och få i mig så mycket det går.

Varför äter du då en kletig pasta och en jättebulle med glasyr?

– Det blir så. Jag brukade göra en jävla massa burritos, men det hinner jag inte nu så jag får nog i mig för lite protein. Jag hinner aldrig få med mat hit. Och det är så kallt att åka nu när man har tävlingsdräkt. När jag hoppade hade jag tjockare kläder.

Ett annat:

– Jag har varit och tränat i åtta veckor. Förutom tävlingsdagarna har det blivit två dagar i bana. Resten helt fritt. Kör du bana blir det samma lift i två månader, då tar du bort glädjen. Man kan inte bli bättre om man tränar som de andra.

Jo?

– Okej då. Men man har inte lika roligt.

”Jag är inte oproffsig”

Ett sista:

– Jag är inte oproffsig. När jag säger att jag ska åka fritt säger folk ”så det blir ingen träning?”. Jo! Åker man fritt hinner man tjugo åk, i bana hade det blivit sex. Och jag spenderar mer tid i backen än de flesta.

Hur gick det i dag?

– Jag blev sen. Men det beror på att jag går upp fyra på morgonen och mejlar ett par timmar. Mitt samvete sitter i inkorgen så jag får ingen ro förrän jag svarat alla.

Är du svagast i världscupcirkusen?

– Ja. Benböj är jag klart sämst på. Jag har alltid hatat att träna på gym, det är skittråkigt. På skidgymnasiet hittade jag alltid undanflykter. Först nu vill jag träna på gym, så jag har börjat.

Olsson säger sig helst träna utan portar (även om Markus Larsson påstår att han bara har sett Jon köra med portar i bana som alla andra). Han har kört extrembiltävlingen Gumball och poserat på en yacht med toplesstjejer och topless-Petter Northug. Han har ett eget tv-program, designar väskor och skidglasögon och har en takbox på sin lamborghini.

”Det är väldigt schizofrent”

Mycket framstår som en image du vill skapa. Hur trivs du med bilden av dig som slacker?

– Äh. Jag gör egentligen bara vad jag vill göra. Halva tiden trivs jag med det, halva tiden önskar jag att jag var mer konventionell. Men så fungerar det. Det är väldigt schizofrent.

Och hur mycket mediebullshit är vadet? Kommer pengarna betalas?

– De ska betalas. 50 000 för mig är helt oviktigt. Jag finansierar helsäsongsträning på full tid fram till OS helt själv, så jag får redan lägga några miljoner.

Vad tjänar du pengar på?

– Sponsorintäkter. Gumball betalade en sponsor. Så det gäller att hitta smarta sätt att göra dumma saker på.

Hur mycket mer tjänar du än din bror (Hans Olsson, världscupsåkare sedan 2004, JVM-guld)?

– Mer. Men skulle Hans gå in topp fem i världscupen blir det en helt annan sak. Och han har just köpt en porsche, så det är inte synd om honom.

Och din takbox på bilen. Hur mycket ”fuck you” är den till alla andra?

– Jag vill ha en sportbil och jag vill kunna köra den till fjällen. Visst är det världens dummaste idé, men det är kul att gamla gummor ser på den och pickar på sina män.

I år har Jon Olsson lyft sportsligt. Han tränar inte med Sverige, men ibland med USA och Schweiz. Där säger han sig ha varit en tiondel respektive en halv­sekund efter OS-guldmedaljörerna Ted Ligety och Bode Miller. Till världscupvinnaren Carlo Janka skiljde det en gång fem hundradelar.

Nöjd med fem hopp – på tio år

– Det är bara träning i kortare backe och han brydde sig inte om det, men jag var glad. Det visar vad jag kan. De enda jag skulle tycka det var okej att få stryk av i dag är Janka, (Manuel) Hirscher och någon mer. Jag måste tro på det. Jag har tränat med folk och sett att det gått jävligt fort.

Hade världseliten tjänat på att nästan bara träna friåkning som du?

– Ja. Absolut. Har man en höst nött i bana i 60 dagar, så varför inte göra något annat den 61:a? Det är sa-a-amma sak från juni till maj. Åker du utan stavar en månad kommer det vara konstigt, men du bygger upp styrkebalanserna.

Är andra för stela?

– Det tror jag. I ett landslag är det en balans mellan att vara en teamplayer och ha en egen vilja. Därför kör jag hellre själv.

Hur hanterar du kraven du ställer på dig själv?

– Jag mår ofta skitdåligt. Jag undrar ”varför ska just jag lyckas?” och det är en jävla jobbig fundering när man vill sova. Men man måste plocka motivation ur det, gå ut och springa och hitta tillbaka.

Och varför skulle just du lyckas?

– Jag funderar mig grönhårig – eller heter det gråhårig? – på allt jag gör. Jag analyserar allt extremt noga och har under min hoppkarriär på tio år varit nöjd med kanske fem hopp. Om jag ser Janka kollar jag på knäet och neråt, hur han gör där. Sedan tar jag efter.

– Jag älskar detaljer, som hur man sprutar en flaska champagne. Är halsen uppåt så sprutar den halva flaskan, men vänder man den upp-och-ner ungefär 45 grader sprutar den längre och då får man mer i motståndarnas ögon.

Och det är målet?

– Ja. Ska man spruta vill man göra det så bra som möjligt.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Alpint