Bank: En av de bästa kvartsfinaler jag har sett i den här turneringen

Av: Simon Bank

Publicerad:
Uppdaterad:

LYON. Lyon och Bordeaux vände upp och ner på det mesta, men till slut stod ändå en sanning kvar:

Misstag kostar.

Lyon vet det. Bordeaux lärde sig i?går.

Inför fajten om Frankrike pratade alla om Lyons erfarenhet, de där 441 Champions League-matcherna som deras spelare spelat.

Det var ett abstrakt argument, svårt att värdera.

Konkretionen såg vi i?går.

I Champions League vinner det lag som låter bli att göra enkla missar, och Lyon lyckades bäst med det i?går. Men innan vi pratar om misstag ska vi förstås prata om allt som var rätt.

Det var mycket mer.

Reklamfilm för fransk fotboll

Jag har suttit på tillräckligt många Ligue 1-matcher de senaste åren för att ­veta hur nära franska lag har till stängda mittfält och försiktighet. Det hade kunnat bli så i?går också, med så mycket på spel – men i?stället fick vi se en perfekt reklamfilm för fransk fotboll.

Det här var, kan jag ärligt säga, en av de bästa kvartsfinaler jag sett i den här turneringen.

Första halvlek var som att se Miss World-tävlingen avgöras i en F1-bil på Immola.

Det var den sortens totala satsning, den sortens tekniska svårighet, den sortens fart och – trots det – den sortens sanslösa skönhet.

Det var som om de här två stora klubbarna, med sin likartade konstruktion och sin ömsesidiga respekt (klubb­ledarna åt lunch ihop efter lottningen i Nyon), bestämt sig för att visa världen exakt var Frankrike står våren 2010.

Stade de Gerland målades röd och blå av flaggor, det sjöngs så att det rök från läktarna och Virage Nord vecklade ut en banderoll med budskapet ”Combattre & Vaincre”. Strid och vinn.

Och Lyon gjorde det.

Både de och Bordeaux vred upp hastigheten till max och stressade varandra i djupled från avspark. César Delgado och Lisandro Lopez löpte som nålar i en symaskin, och varje gång Pjanic eller Bastos hittade dit med en boll blev det farligt. Bordeaux använde sina kanter mer, men framför allt använde de Yoann Gourcuffs fötter för att skicka in missiler bakom OL:s mittbackar.

Båda lagen hade problem där.

Chamakh ett konstant hot

Claude Puel valde att spela Toulalan på mittfältet och Bodmer som mittback. Det gjorde mittfältet bättre och mittförsvaret svajigare. Bordeaux saknade Alou Diarra som mittfältssköld och spelade med unge Ludovic Sané bredvid Ciani – vilket gjorde Ciani nervös och oskarp.

Efter tio minuter idiotnickade Ciani ner bollen till Bodmer. En sekund och en styrning från Lisandro senare låg bollen i mål.

Det var Bordeaux första stora misstag.

De reste sig, Gourcuff rörde sig över ­hela planen och Chamakh var ett konstant hot. Fyra minuter efter 1–0 gick Gourcuff ut och hämtade ett inkast på högerkanten, lekte bort Toulalan och pricksköt in 1–1 via Chamakhs skalle. Med vänsterfoten.

Gourcuff ÄR till stor del Bordeaux kreativitet, och ett tag i första halvlek tänker jag att han kan vinna matchen själv. Han dribblar, han skickar sextiometers-missiler, han klackar. Efter en stund tycker han att fotboll är för enkelt, och börjar uppfinna nya sporter. Bicicleta-framspelningar, blindpassningar. Såna saker.

Han gör allt rätt.

Men Bordeaux gör ett fel till.

Efter ett fantastiskt laganfall missbedömer Trémoulinas, den lille vänster­backen, ett långt inlägg och bollen landar på Bastos högerfot i fritt läge.

Ett problem bara: Bastos kan äta spagetti och måla akvareller med sin vänsterfot, men han är så enfotad att han skulle kunna ställa upp i Paralympics. Men han löser problemet med en blixtrande vändning, och så skickar han upp bollen i bortre krysset.

Under resten av kvällen hoppar hela Stade de Gerland (och den som inte hoppar är inte Lyonnais). Champions League-fotboll handlar om effektivitet, om att göra mycket rätt och inget fel – och Bordeaux har plötsligt släppt in lika många mål i en match som de gjort på åtta matcher tidigare i turneringen.

Aldrig varit närmare semifinal

3–1 kommer på en straff, det är inte mer än rätt att Lisandro Lopez får göra ett mål till.

Sett över 90 magiska minuter är OL bättre. César Delgado och Lisandro är enorma i sitt direkta, offensiva spel. Hugo Lloris är en bättre målvakt än Cédric Carrasso. Och Ludovic Sané blir genomskådad för första gången i Bordeaux a-lag.

Lyon ska åka till Bordeaux utan Lisandro och Govou, men närmare en semifinal än så här har de aldrig varit. När jag lämnar läktaren passerar jag Rama Yade och förbundskaptenen Raymond Domenech. De ser lyckliga ut ­båda två.

Domenech gör det för att han har ett Lyon-hjärta.

Rama Yade gör det för att hon är idrottsminister i ett land som just visat världen vilken fantastisk fotboll de kan spela.

Publicerad: