Mejla

Robert Laul

Laul: Henkes lönedumping är sund för svensk fotboll

SPORTBLADET

I år är vi alla Henkeborgare, eller hur?

För vem tycker inte att herr Larssons lönedumpning är ganska sund – egentligen.

Jag hoppas i alla fall att hans HIF lyckas bra.

Bland agenter och klubbledare har det förstås bubblats en hel del den här vintern, att Henrik Larssons inträde som manager i Helsingborg inneburit att etablerade nyförvärv inte erbjuds mer än 40 000 kronor i månadslön – före skatt.

En extrem struntsumma jämfört med många utländska ligor, och låg även med vår series mått mätt. Snittlönen i allsvenskan var enligt SvFF:s senaste ekonomiska rapport 62 000 kronor i månaden (2013).

40 000 är en bra bit under vad jag själv tjänar på Aftonbladet, jag brukar ligga på runt 50 papp i månaden inklusive traktamenten.

Betalar under 40 000

Nu är Henke Larssons HIF på väg att landa ett tungt nyförvärv i den snart 25-årige släpande anfallseleganten Astrit Ajdarevic, och HIF:s kostnad för att låna Astrit i ett halvår ska mycket riktigt rymmas under "40 000-kronorstaket".

Nu går det förstås ingen nöd på Ajdarevic ändå eftersom klubben som äger honom, Standard Liège, fyller på med resten av lönen enligt gällande avtal.

För att sätta det i ett annat perspektiv: 40 000 kronor är inte dåligt betalt om vi kliver ur fotbollsbubblan och tittar på svensk idrott och samhället i stort. Det är en lön många människor bara kan drömma om.

”Går det bra ska det märkas i plånböckerna”

Å andra sidan är de flesta elitidrottskarriärer korta, du slutar vid 35, och det finns goda argument för att löner inom idrotten därför ska vara höga. I Sverige är det egentligen bara inom de stora arenasporterna fotboll och ishockey det är så.

Henrik Larssons formulerade HIF:s nya strategi i en intervju med Helsingborgs Dagblad vid i början av januari:

– Går det bra för klubben ska det märkas i spelarnas plånböcker. Men vi kan inte fortsätta skyffla ut pengar när det går sämre. Det går upp och ner i fotboll, och då gäller det att alltid ha en reserv i kassan.

Spelare som Niklas Bärkroth, Dardan Rexhepi och Richard Magyar ska ha vänt vid dörren medan Lalawéle Atakora till slut gick med på att "dumpa" sin lön jämfört med vad han hade haft i AIK och under utlåningen i Turkiet.

Ämnet är känsligt.

HIF-spelaren Arnór Smárason fick till exempel ett rakt besked att hans lönepost är för tung, och att det bästa vore om det gick att hitta en lösning med en annan klubb.

– Jag gillar egentligen inte att diskutera kontrakt offentligt, men Arnor är en tung lönepost och jag har förstås tittat var jag kan spara mest pengar, förklarade "Henke".

Signal att det går åt rätt håll

Det här är en verklighet för allsvenskans mindre klubbar men Helsingborg räknas till storklubbarna vilket gör det hela mer intressant. Delvis är strategin framtvingad av föreningens pressade ekonomiska situation men också av att Henrik Larsson – enligt giftigare tungor än min i branschen – har drabbats av "lågbudgethybris" efter framgången i lilla Falkenberg. Mindre press hamnar dessutom på "Henke" själv, och förklaringen bakom ett eventuellt HIF-misslyckande i år kommer inte stavas managern under rådande omständigheter. 

Missförstå mig rätt, jag tjusas också av idrottens storslagna satsningar och vilda visioner men personligen tycker jag också att det finns något sunt med att någon drar i bromsen i bland, att alla inte bara låter sig ryckas med mot den havererade pengakarusell som den internationella klubblagsfotbollen för länge sedan förlorat sig själv i, att någon formulerar en annan strategi, och åtminstone försöker visa att en annan fotbollsvärld är möjlig. Oavsett vilka syften som nu råkar dölja sig där bakom.

Därför är jag Henkeborgare i år, och Astrit Ajdarevics namnteckning vore en signal för att det går åt rätt håll.

ANNONS EXTERN LÄNK

Samla dina lån och krediter till bättre ränta med Advisa.

Advisa

Av: 

Robert Laul

Publisert: