USA - ett nytt DDR

SPORTBLADET

Kvinnorna förvandlades till monster - nu stinker USA likadant

Det står en stank värdig det gamla DDR över dopningavslöjande från USA.

En systematisk dopning, där det känns som om man inte kan lita på någon numera.

Men den glada nyheten är att fuskarna åker fast numera. Det gjorde inga av de gamla östtyska damstjärnorna.

Foto: Under 80-talet dominerade DDR friidrotten. Två av de största stjärnorna var Marita Koch och Marlies Göhr. Kochs världsrekord på 400 meter ses i det närmaste som ett oslagbart rekord i dag.

Jag trodde att jag skrivit färdigt om dopning på ett tag, sedan världsmästarinnan Torri Edwards avslöjats under onsdagen.

Men jag hann knappt vakna innan nästa fall drog ner friidrotten ytterligare en bit i dopningträsket.

Det känns trist efter att ha följt friidrotten i nästan 25 år och sett kampen pågå år efter år för att avslöja fuskarna.

Men det har blivit bättre. Det är inte 80-talets rådopning längre, som förvandlade unga kvinnor till monster.

De första tio åren jag följde friidrotten, var det DDR:s blåa träningsoveraller som dominerade på prispallarna i mästerskapen. Strama tjejer, där många hade både mustasch och basröst.

Jag har hört historien om en danska som av misstag klev in i ett omklädningsrum och möttes av synen av fem DDR-tjejer som stod och rakade benen.

Skräckhistorier från en statskontrollerad dopningmaskin, som offrade unga kvinnors hälsa för att ge landet ära och berömmelse vid de stora mästerskapen.

Åtskilliga rättegångar har avslöjat varje rutten detalj i hur det gamla DDR fungerade och fuskade sig till idrottsframgångar. Och det var kvinnorna som fick betala priset, eftersom effekten av anabola steroider är mångdubbelt större på kvinnor än på män.

...och kom ihåg forna Sovjet

Det syns på alla gamla världsrekord på damsidan, där de flesta fortfarande är från andra halvan av 1980-talet.

Det slår mig att det fortfarande är övervägande kvinnor som åker fast nu också.

Kelli White blev av med båda VM-gulden i Paris, Torri Edwards som tog över VM-guldet på 100 meter avslöjades i förrgår.

Just nu är strålkastarna riktade mot USA, men jag har inte glömt inomhus-VM i Budapest för bara fyra månader sedan.

Då åkte två guldmedaljörer fast i dopningkontrollen efteråt, men det fick inte alls samma uppmärksamhet som Kelli White-fallet.

Det var två före detta sovjetiskor, ryskan Anastasia Kapatjinskaja på 200 meter och ukrainskan Via Pavlysj i kula.

Det skrämmande var att de tagit den gamla anabola steroiden stanozolol, den som fällde Ben Johnson redan i Söul 1988 och som alla gamla östtyskor satte i sig.

Jag kan bara dra slutsatsen att det inte finns några motsvarigheter till Balco-laboratoriet i gamla öststaterna och det är alltid en tröst.

Stanozolol är lätt att upptäcka och tydligen längre bak i tiden än Kapatjinskaja och Pavlysj räknat med.

När det gäller dopning verkar det som järnridån fortfarande hänger kvar.

Jag påstår inte att USA var ett dugg bättre på 80-talet.

Jag såg Florence Griffith-Joyner växa till ett muskelberg mellan OS i Los Angeles 1984 och OS i Söul 1988, då hon plötsligt sprang fortare än någon gjort vare sig förr eller senare.

Det går att bli bäst utan att fuska

Det var definitivt värre förr.

Då var inte dopningkontrollerna lika finkalibrerade som de är i dag och det gick att ta tyngre preparat och närmare tävlingstillfällena. Då handlade det nästan enbart om anabola steroider och tilväxthormon.

Det som nu avslöjas är mer förfinad dopning, där man medvetet söker preparat man fortfarande tror befinner sig utanför dopninglaboratoriernas inprogrammerade förbudslistor. Som modafinil, ett medel mot sömnsjuka, det kroppsegna insulinet, epo.

Det som är glädjande är att fuskarna åker fast. Det tråkiga är att de drar hela friidrotten i smutsen, under en tid då våra svenska friidrottare når enorma framgångar - utan att fuska.

Östtyskland innehar flera världsrekord

Längre ned på sidan: Östtyskland har fortfarande flera världsrekord.

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott