Storslaget så man mår illa

SPORTBLADET

2004 var en rad av storslagna bilder.

Det är två som jag ändå inte kommer undan - inte för att de är sorgsna eller skakande utan för att de säger så mycket om sportens villkor.

Det är tv-bilderna av Zinedine Zidane i EM inför den där straffen mot England.

Det är tv-bilderna av Stefan Holm i OS inför det där hoppet om OS-guldet.

Att skriva årskrönikor är oftast en märkligt tillfredsställande syssla.

Det känns nästan alltid skönt att avsluta något. Man kan gå vidare. Det är nästan likadant vare sig det gäller glädje eller sorg.

Det här året har jag gjort snart tio olika årskrönikor och det har nästan hela tiden inneburit en märklig känsla av meningslöshet; det går inte att göra bokslut eller gå vidare just när en hel nation håller andan inför en katastrof. Man kan inte gå vidare mitt i sorgen och chocken.

Inte ens om de handlar om något just i dag så futtigt som sport.

Inte ens om de handlar om lyckade idrottsmän och deras tävlingsvillkor.

Den första bilden är på fransmannen Zidane. Jag antar att de flesta minns den. Det var avgörande matchläge i EM, slutminuter mellan Frankrike och England och straff för Frankrike vid 1-1. Zidane gick fram mot bollen och stegen såg säkra och stabila ut.

Han la upp bollen på straffpunkten. Tog några steg bakåt.

Då händer något. Han spottar och han ser inte längre ut att må bra. Han spottar igen. Ser ut som om han undrar var bollen är. Tittar upp, tittar ner, och plötsligt kommer det; han kräks. En mun, två munnar, han kräks och samlar sig någon sekund innan han tittar upp, springer mot bollen - och slår till.

Jag vet inte vad han tänkte just då. Zidane har vunnit nästan allt som går att vinna, han är nationell hjälte, miljonär, men han har också förlorat en del, vet hur folks kärlek kan förbytas till sin motsats mitt i en tanke.

Då skjuter han - och bollen sitter perfekt vid ena stolpen.

Det är stort. Det är kanske det största det här märkliga idrottsåret. Frågan är om någon gjort en större prestation vad gäller koncentration och professionell kraftsamling.

Det skulle kanske vara Stefan Holm då.

Om man tittade på någon av alla årskrönikor i tv så såg man hur han stod inför nästan alla hopp och gjorde sina märkliga rörelser med kinderna, jag trodde att han koncentrerade sig och hade det där som en grej för att bygga sin fokusering på.

Jag frågade honom själv i Aten och fick det märkliga svaret att han gjorde det för att han var tvungen. Han har såna sura uppstötningar och är nära att kräkas när han hoppar. Det är som om han sväljer sina uppstötningar och sin vilja att kräkas.

Det säger något om idrottandets villkor. Man mår inte alltid bra av att idrotta. Lika bra som man mår när man vinner, lika illa mår man sannolikt hela vägen fram till segern.

Zidane tog sig samman och slog in den där straffen.

Holm tog sig samman, klarade 2,36 och blev en svensk idrottslegend.

Båda övervann nästan omänsklig press och sprang mitt i en spya fram och gjorde sitt jobb.

Det är sånt man kan imponeras av när man sitter mitt i den verklighet som råder just nu och tycker att idrott kanske egentligen inte är så mycket att skriva om...

Alla borde läsa Örebros inlaga till Riksidrottsnämnden som finns på på www.orebro-sk.se. Det är inga dåliga redovisningsexperter som nu totalsågar appellationsnämnden och fotbollförbundet. Ingen sportjournalist borde kunna se sig i spegeln om han/hon inte ens läst överklagan.

Gosskören på bio. Jag var himla sugen eftersom några av mina vänner sagt att det var en film om Blue Saints.

Bristen på granskning i andra medier än Sportbladet och Nerikes Allehanda får mig att undra hur många fega, lata eller korkade kollegor det finns.

Alla skojiga slagsmål i elitserien - det får kassörerna svårt att tacka nej till i framtiden nu när folk vant sig.

Får inte Örebro en ny chans så är det en ännu större skandal än till och med de tidigare besluten.

Glömde årets supporterlogik i går:

"Ordlista: Bosman. När det egna lagets spelare går som Bosman är han en Judas som inte har någon klubbkänsla alls. En spelare som kommer som Bosman är en källa till glädje och jubel. "

Svenskafans.com

Bara en sådan sak som att Ove Lindh, appellationsnämndens ordförande som skickade ner ÖSK i ettan, också är ordförande i Riksidrottsnämnden. Ska nämnden nu gå emot en dom som deras ordförande redan tagit ställning (!)?

Jämför med ett "vanligt" rättsfall; samma domare i Hovrätten som HD? Då hade det nog blivit ett jävla liv på journalisterna.

Det var en märklig syn - det stora Hammarbymärket på Storkyrkans orgel under nyårsdagsgudtjänsten i tv.

För övrigt anser jag att Örebro bör spela i allsvenskan.

lasses lista – de tio hetaste svenska sportprofilerna

Citatet

Mejl till lasse

Lasse Anrell