Leifby: Dif kan skrika skiten ur vilket lag som helst

SPORTBLADET

Sportbladets krönikör: Räkna inte bort Djurgården i slutspelet

Med tre omgångar kvar av SHL-grund­serien ser det onekligen ut som att Peter Forsberg och Per Svartvadet äntligen kommer att få lite nytta av sina halv­danna transatlant-importer.

De är väl de enda som kan säga ”Meca Hockey Race 2016” utan att spy lite i munnen.

Kvaldramatiken har alltså fått ett sponsrat namn.

Nu heter det inte ”playoff” eller ”kval­serie” längre utan det där jag precis skrev, det som lät som en 80-talsrulle med Burt Reynolds och Peter ­Fonda.

Där ska alltså Modo spela.

Förlusten mot Djur­gården innebär att ­Malmö är klara för SHL-spel även nästa år, och Rögle kan få sitt på det torra om de vinner mot Färjestad i kväll.

Övik-gänget ligger sju poäng bakom Rögle med tre omgångar kvar att ­spela och det läget skulle till och med få Peter ­Forsberg att lägga skridskorna på hyllan.

Men Modo gav det i alla fall en chans på Hovet, det ska vi inte ta ifrån dem.

Så ska en hockeymatch sluta

I början av matchen såg de faktiskt ut som det gamla hederliga Modo, de kom ut med en ”Do or di… do the Meca hockey race”-mentalitet och körde över Djurgården ­första tio.

Jag räknade till 5–6 riktigt bra och öppna lägen för bortalaget under de första 15 ­minuterna.

Sedan klev Djurgårdens Linus Hultström fram och vispade in 3–0.

Hade det inte varit för att Djurgården är ett lag som har oerhört svårt att spela ­säker ishockey i ledning så hade matchen varit avgjort redan efter första perioden.

Med tanke på lagens tabellpositioner fanns det å andra sidan ingen anledning att fega, och det blev vi varse om den här ­kvällen.

Oscar Hedman reducerade till 3–1 i början av andra, Emil Pettersson gjorde 3–2 direkt på nedsläpp och så höll det på.

Det var chanser i varenda ­byte, snygga runda-kassen-mål, ­Foppa-aktiga titta-bort-passningar, fri­lägen, öppna mål, straffar och då och då tände Hovet till och blev så där hemmapublik-grinigt och provocerat som det kan bli när domaren tar märkliga domslut som omedelbart repriseras på storbildsskärmen.

Vi bjöds på en hockeymatch som hade fått Lasse Falk att hoppa framför första bästa ismaskin endast iförd Lasse Björns gamla lodenrock.

Dif-kaptenen Henke Eriksson gjorde sitt första mål för säsongen, Patrick Thoresen ökade på till 5–2, men Modo skakade ändå liv i matchen och hade några halvlägen med tom kasse och sekunder kvar att spela.

5–4.

Så ska en hockeymatch sluta.

Tredje negativa kvalet sedan 2011

I och med segern befäste Djurgården sin topp 6-placering och blir att räkna med i slutspelet.

En riktigt grinig kvarts­finalserie mot Luleå hade smakat, och det är med sus i öronen man kan konstatera att den här Hovet-publiken har kapacitet att skrika skiten ur vilket lag som helst i den här serien.

Mora då?

Ja, jag kom faktiskt på mig själv flera gånger under matchen när jag tänkte ”Mora” och inte ”Modo”, och det säger väl en del.

Modo, som vann SM-guld 2007, kan börja förbereda sig på sitt tredje negativa kval sedan 2011.

I fjol hade de turen att möta ett proppmätt Vita Hästan utan förstemålvakt, senare i vår kan de ställas mot ett hungrigt AIK eller Leksand.

Leker sportchefer

Det lär bli betydligt tuffare papper för Modo den här vändan och det är inte utan att man undrar hur klubben egentligen mår.

Förr var Modo en plantskola och en klubb som spelade slutspel, Radiosportens Christer Jonasson satt i Övik och pratade om ­lille Anders Söderberg och surströmming, stommen i truppen bestod av spelare som fostrats i klubben.

Antingen var det talanger som aldrig ens tänkte tanken att spela i någon annan svensk klubb (annat är det nu), eller så var det ikoner som alltid kom tillbaka.

De spelade för klubbmärket, med stort hjärta, och när spelsnillena inte levererade så kunde de alltid förlita sig på en stor Wernblom-röv framför kassen.

I dag leker Svartvadet och Forsberg sportchefer och plockar hit en skock transatlanter som ingen annan vill ha.

När de är på isen samtidigt ser det ut som nordamerikanska veteranskridskoseglarklubbens årsstämma.

Gamla fina Modo har en pampig arena, en vd, två ”GM” och ett Instagram-konto.

De saknar däremot ett lag som håller ­någorlunda SHL-klass.

Det är på många sätt ett sorgligt ­hockeykapitel.

ARTIKELN HANDLAR OM