Fixade festen med fem sekunder kvar

avJohan Flinck

SPORTBLADET

”Grädden på moset för en idrottsman”

1 av 2 | Foto: Bildbyrån
Niclas Ekberg jublar efter att ha skjutit Sverige till OS på straff med fem sekunder kvar av matchen.

MALMÖ. Till slut hängde allt på en enda straff.

På en enda man.

Men Niclas Ekberg tvekade aldrig.

– För en idrottsman är det grädden på moset att gå fram och få skjuta sitt land till Rio, säger OS-kvalhjälten.

Straffarna var på väg att sänka Sverige i OS-kvalet.

Sverige hade missat tre av sex mot Iran och Slovenien.

Mot Spanien hade Niclas Ekberg och Lukas Nilsson missat varsin när Sverige fick straff efter i den 27:e minuten. Ekberg fick förtroendet igen och satte 21-24.

Med fem sekunder kvar fick straff igen. Mål och Sverige skulle vara i OS. Miss och Sverige skulle vara borta.

– Direkt när det blev straff ställde jag mig upp och sa att jag tar den, säger Ekberg.

”Det var lite sjukt”

Han fick gå och vänta med bollen i handen i två-tre minuter medan det var kalabalik i sekretariatet.

– Först var det lite tyst. Sedan började publiken skandera ”Sverige. Sverige” och då tänkte jag ”det går inte att missa den här”. Det var bara att gå fram som på träning.

Det gjorde han och sköt Sverige till OS.

– Det var lite sjukt. Jag såg inte målvakten. Det kändes som ett helt fritt mål med publiken i ryggen. Precis innan bollen släppte handen bestämde jag mig var jag skulle sätta den.

Ekberg verkade helt oberörd när han gick där på innerplan och vankade medan palavret pågick.

– För en idrottsman är det grädden på moset att gå fram och få skjuta sitt land till Rio, säger OS-kvalhjälten.

I andra vågskålen låg att du kunde bli tidernas största syndabock i svensk handboll?

– Så är det. Det är de gränserna man får leva med.

”Jag tänkte ’stackars Ekberg’”

Har du gjort ett viktigare mål i karriären?

– Nej, aldrig.

Du hade bommat två straffar redan i OS-kvalet - påverkade inte det?

– Det får det inte göra. Jag har skjutit så många straffar. Det var bara att stiga fram och göra som man brukar göra.

Kim Andersson var full av beundran.

– Jag tänkte ”stackars Ekberg”. Det är inte lätt att stå där och vänta. Men han är gjord av stål, säger veteranen.

ARTIKELN HANDLAR OM