Sportbladet berättar historien om ett klassiskt svenskt handbollsmål: ”Var bara att slänga in den”

TRONDHEIM. Det är en minut full av känslor, dramatik och beslut.

Det är en minut som redan är klassisk i svensk handboll.

Det är en minut som är på väg att ta Sverige tillbaka till världstoppen.

Bosse Nilsson är brandman i Ystad.

Han är också materialförvaltare i det svenska handbollslandslaget.

När det brann på spelarhotellet under EM-premiären var det honom spelarna kunde luta sig mot.

– Vi har ju Bosse brandman, det är lugnt, sa spelarna.

Hade spelarna bara vetat vad Bosse vände sig om och sa till sjukgymnasten Inge Dahlberg med en minut kvar av matchen mot Spanien hade de kunde lutat sig mot Bosse och tillbaka i stolarna i går också.

– Tomas kommer att bli hjälte i dag, sa Bosse till Dahlberg på sin breda Ystadsdialekt.

Men spelarna hörde förstås inget av det och iställt kunde de se Marcus Ahlm dras omkull och ordna en utvisning på spanske storstjärnan Alberto Entrerrios. 26 sekunder senare kunde de också se Ahlm ordna en straff till Sverige.

Klockan står på 59.11 och resultatavlan visar 26–26 när lagkaptenen Kim Andersson tar sitt ansvar och tar bollen för att slå Sveriges fjärde straff.

José Javier Hombrados har hunnit växa ut till rena straffspöket i matchen för svenskarna. Kim, Jonas Larholm och Henrik Lundström har alla missat varsin straff i matchen.

Det är de tre som är straffskyttarna och nu är det Kims ”tur” igen.

Doder vågar inte titta

Andersson har bestämt sig var han ska skjuta och Magnus Jernemyr är full av tillförsikt:

”Nu har vi minst oavgjort, förmodligen vinst”, tänker försvarsbjässen.

Det gör inte Dalibor Doder, som byter med Jernemyr och sätter sig på bänken med en handduk över huvudet. Han vågar inte titta.

När Kim och Hombrados står öga mot öga börjar spanjoren hoppa fram och tillbaka och Kim blir stressad.

Han är inte van vid de här situationerna. Han har visserligen satt sju av åtta straffar i EM men de har inte varit i det här läget. Och hemma i Kiel lägger han aldrig straffarna.

Kim ändrar sig.

”Nu jävlar ska jag skjuta in honom i mål”, tänker Kim och avlossar svensk handbolls hårdaste bössa.

Skottet tar på Hombrados hand, i stolpen och Spanien kan gå till anfall.

59.49 får högernian Mariano Ortega frikast och klockan stoppas. Spanien ställer upp på frikast, Iker Romero laddar för skott men rivs ner av Ahlm, som visas ut klockan 59.52.

Under avblåsningen byter Spanien ut Hombrados mot en utespelare och plötsligt är det i stället spanjorerna som är sex mot fem.

Ingemar Linnéll är övertygad om att Spaniens avslut ska komma borta på det svenska försvarets högersida.

”Där har de ju lyckats tre gånger av tre i sex-mot-fem-spel”, tänker Linnéll.

Jernemyr känner sig rådvill och tittar på Tomas Svensson i målet.

De säger inget, det räcker med en blick från Svensson för att Jernemyr ska förstå att det är Ortega, högernian, som ska få läget. Spanjoren har inte satt ett mål på fem skott i matchen.

Och Svensson kan sina spanjorer efter dussinet år i den spanska ligan och ännu fler i landslagströjan.

”Kommer han i det läget så skjuter han i det närmaste hörnet”, tänker Svensson.

Ortega blir frestad

Taktiken lyckas perfekt när matchen blåses igång igen.

I stället för att utnyttja alla sekunder och spela bort bollen på sin vänstersida kan inte Ortega låta bli att frestas av den lucka som svenskarna öppnar upp för honom.

Med sex sekunder kvar skjuter Ortega... i sitt närmaste hörn förstås.

”Idiotiskt”, tänker Jonas Källman och sticker iväg på sin kant.

Svensson chansar inte. Han vet och ser var bollen ska komma och kan rädda med sin vänsterhand. Han lyckas inte bara rädda bollen utan också hålla kvar den hos sig.

– Skjut på mål, skriker Kim till Svensson.

Veteranen överväger att kasta direkt mot den tomma spanska målburen. Det händer då och då att målvakter gör mål över hela planen men Svensson har aldrig lyckats på 321 landskamper.

Samtidigt står Dado och hoppar vid bänken och skriker till Linnéll:

– Ta time-out! Ta time-out!

Men Linnéll lyssnar inte på sin irrationelle spelmotor.

Syndabocken blir hjälte

Och Tomas Svensson lyssnar ­inte på sin lagkapten.

I stället kastar han en blick på klockan och ser att det är fem sekunder kvar. I samma blick, klockan på hans vänstra långsida sitter nämligen helt perfekt i det här läget, ser han Källman vid halva plan.

Ahlm på bänken ser också Källman men tycker att denne är i passningsskugga.

Hemma på Pilgatan i Växjö ser Per Källman inte alls mycket av vad som händer då tv-producenten inte hänger med i svängarna.

Med ett ganska löst utkast når Svensson Jonas Källman och i samma tiondel av en sekund känner Ingemar Linnéll att hans skönaste seger som förbundskapten är klar och springer ut på planen.

Källman, den stora syndabocken från Ungern­matchen 18 timmar tidigare, fångar bollen behärskat och kan utan problem sätta den i ett tomt spanskt mål med en sekund kvar.

– Det målet var inget svårt. bara att ta bollen och slänga in den, säger Källman.

På sex sekunder har Svensson och Källman stått för en klassisk vändning i svensk handbolls­historia.

Det inser inte Per Källman förrän tv-bilden visar hur hans son står på knä och jublar nere i ena hörnet av planen.

– När man inser att det är grabben som gjort mål får man lite tuppjuck, säger pappa Per.