Busarna, hatet och föraktet är borta - nu har Kanada yllefilt

SPORTBLADET

Lasse Anrell inför kvällens semfinal

RIGA

Hela tiden försöker jag hitta en repa i fasaden.

Nånting med "chicken swede" eller minsta antydan till det gamla hederliga kanadensiska föraktet.

Men det finns ingen repa.

Kanadensarna har blivit mer svenska än svenskarna själva.

Jag vet inte om ni minns hur det brukade vara.

-Chicken swedes, väste kanadensare och tyckte att alla svenskar var fegare än Börje Salmings farmor. Så vann de sina segrar, så tryckte de ner européer.

Det går inte till så längre.

För andra gången på några dagar stod jag efter en Kanadaträning och lyssnade på hur de pratar, på hur de bemöter press och tv.

Och de har blivit så artiga. Såååå artiga. Tidigare kunde man tycka att de var imponerande världsvana och professionella men nu är de bara artiga. Det har skett ett byte där. Våra svenska NHL-proffs har blivit vältaliga och professionella. De säger saker som låter bra och rätt och inte kommer att sätta dem i några av medias gillrade fällor. De låter som NHL:s mediaguide. De har lärt sig, antar jag. Kanadensisk media letar mindre skandaler än europeisk. De är mera intresserade av själva sporten.

Men det europeiska inslaget i NHL har gjort att nordamerikanerna numera är lika självklart självutplånande vänliga som svenskarna. De låter likadant. Kanadensarna har en enorm respekt för svenskar. De säger saker som att det ska bli en spännande match som de ser fram emot och som de hopefully ska kunna vinna om de är tillräckligt... gäsp... disciplinerade.

Ja, faktiskt. De säger just det. "Tillräckligt disciplinerade".

Jag lyssnar på både den grandiose rookien Sidney Crosby och han säger "discipline and a solid teamgame".

Jag lyssnar på veteranen Brendan Shanahan som säger att hans lag ska spela en "solid defense".

Det hettade till några gånger när kanadensarna rev ner lite mikrofoner i spelarbåset eftersom de trodde att det var svenska spionmikrofoner(!). Det var de enda känslorna som visades.

Med hederligt svenskt styrspel

Det var mycket taktiskt träning. Powerplay. Straffar. Och en märklig övning som gick ut på att trycka ut motståndarforwards i sarghörnen. Kändes väldigt europeisk. Nästan som hederligt svenskt styrspel.

Det talas lite om matcherna för 20 år sen. Bengt-Åke Gustafsson pratade om en kille som höll på att döda svenskar när Bengt-Åke gjorde sin första turnering 1987. Han slogs till och med i matkön, berättade Gustafsson.

Men inga såna spelare kommer med längre. Här finns bara unga spelare som är mer europeiska än några svenskar ens kan drömma om att vara. De åker skridskor som ryssar, passar som tjecker och försvarar sig som svenskar.

Busarna är kvar hemma.

Om de ens finns kvar där, i det NHL som inte gillar slagsmål längre.

Vulgariteten är borta

Här finns inget skrämma, inget hata, inget förakta. Bara solid defense. I stället för nummer och namn på ryggen har de en varningsskylt med texten "Respect".

Och nolltoleransens trygga yllefilt har flyttats med från NHL till Riga: Kanada är ett av VM:s minst utvisade lag. Jag funderar en del på varför.

Hockeyns moderland har förlorat några stora turneringar nu. OS, VM. De behöver en revansch, särskilt efter OS-fiaskot i Turin där de gamla gubbarna inte förmådde hänga med. När jag ser dessa välkammade väluppfostrade unga kanadensare så inser jag att de satsar ungt med Shanahan som fadersfigur, en spelade storpappa.

Nu satsar de istället på att lära unga spelare att tänka europeiskt.

Borta är all vulgaritet. Hockeyn jobbar på sitt rykte som fin sport. Respektabel.

I alla fall i Kanada.

Sverige tränade mycket straffar i går. Vilka sköt bäst? Michael Nylander och Nicklas Bäckström. Strama skyttar. Tekniska.

Bäst straffskyttar i Kanada? Crosby och Bergeron.

Vilka vinner i kväll?

Carola, självklart, vinner i sudden, precis som 1991.

Tre Kronor vinner på straffar.

Carola och Tre Kronor är ju självklara som kombination. Carola och Bengt-Åke Gustafsson. Det gällde 1991 och det gäller 2006.

Jag tror dessutom att den här upplagan av Tre Kronor är perfekt med duktiga veteraner - lagom revanschlystna efter alla sågningar i media - och storstjärnor som var med och tog guld i OS.

Kanada har sugna rookisar.

Vi har sega men ändå rätt sugna gubbar.

Lasse Anrell