Veteranen sågar ’nya’ Dakarrallyt

”Ultimata utmaningen har bytts mot glamour och lyx”

CHAMPAGNE OCH STORA TEAM. Så här såg det ut när Stephane Peterhansel blev mästare i januari 2016.
SPORTBLADET

Det började som en utmaning i den afrikanska öknen. Det handlade om att navigera och överleva en av världens tuffaste utmaningar.

Numera avgörs tävlingen på en annan kontinent, utan sanddyner och på pistade vägar.

– Dakarrallyt har blivit glamour och lyx, säger Annie Seel.

– Den ursprungliga känslan har försvunnit.

Hon gjorde sitt första Dakar-rally redan 2002, på en motorcykel kämpade hon genom öknen och hon fastnade. Hon fastnade för landskapet, tävlingsformen och utmaningen och hon har blivit en symbol för tävlingen. 2013 tvingade skadorna henne att byta mc mot bil, men hon har alltid kommit tillbaka till Dakarrallyt.

Men inte 2017.

Hennes team har valt att inte köra tävlingen och någon egen budget fick Annie Seel inte ihop – dessutom tycker hon att rallyt har tappat något av sin tjusning.

”Inte samma tävling”

– Även om det är jobbigt att inte köra tävlingen så har jag de senaste åren känt att det inte är mitt Dakarrally längre och jag är inte ensam om den känslan. Tävlingen har bytt fokus, från att vara den ultimata utmaningen till att bli mycket mer glamour och lyx, säger Annie Seel.

– Förra året var det bara en ökensträcka och den var bara 28 mil lång. Där körde en mc-förare av och debutanten Sebastien Loeb, som tidigare bara kört WRC, gjorde en miss, körde fast och fick gräva sig loss. Då strök arrangören hela sträckan för att det var för varmt, men det var bara 46 grader, i Afrika var det väl aldrig under 52. Det är inte samma tävling längre.

Seel jämför det tidigare rallyt i den afrikanska öknen, där det var mil efter mil med bara sand, med de senaste årens upplaga där det till stor del handlar om pistade vägar – och lyx utanför tävlingen.

– De stora teamen kommer med enorma motorhomes, de flyger ut kunder till VIP-tält mitt ute
i ingenstans och ett team har över 50 servicefordon. I Afrika gick inte det eftersom de lastbilarna hade kört fast. Där var du utelämnad. Du mekade, satt på en beduinmatta när du åt och sov
i tält. Nu är det flyttbara kök, restauranger och tjusiga hotell.

Många amatörer hoppar av

Senaste Dakarrallyt i Afrika var 2007, året efter ställdes tävlingen in på grund av terrorhot och sedan 2009 körs den i Sydamerika. Under ett par år kördes vissa sträckor i Chile där det finns öken, men sedan tävlingen lämnade det landet har sandkörningen försvunnit.

– I Afrika var det verkligen tillbaka till grunden, kompasskörning och sand. Nu är navigeringen betydligt enklare och grusvägar. För mig är det inte Dakarrallyt längre, det är WRC, säger hon.

– Därför är det också många amatörer som lämnat tävlingen, de vill ha utmaningen och har därför återvänt till Afrika.

Där avgörs nämligen Africa Eco Race sedan 2009. Det är en konkurrerande tävling för mc, bil och lastbilar som avgörs i Marocko, Mauretanien och Senegal samtidigt som Dakarrallyt.

Mästaren i mc-klassen heter Pål Anders Ullevålseter som efter elva framgångsrika år i Dakarrallyt
ville ha den ultimata utmaningen igen. Därför lämnade han Dakar och återvände till Afrika.

– Jag kan förstå honom, säger Annie Seel.

Foto: TT NYHETSBYRÅN
ARTIKELN HANDLAR OM