Flinck: Finalexperternas facit fascinerar

Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN
Alingsås tränare Mikael Franzén och Kristianstads tränare Ola Lindgren.
SPORTBLADET

Överlägset bäst.

Men ändå inte.

Kristianstad och Sävehof har bäst spelarmaterial i svensk handboll på herr- respektive damsidan.

Inget snack om det.

Tvåa bakom Kristianstad på herrsidan är definitivt Alingsås.

Höör är inte lika självklar tvåa bakom Sävehof, men man skuggar någonstans där bakom.

Då är det rätt intressant att inför dagens SM-finaler ta en titt på de olika individuella ligorna i ligorna, alltså vilka spelare som har skjutit flest mål, gjort flest assist och fått högst MEP (most effective player)-poäng i grundserierna.

Det är inte spelarna i de fyra bästa lagen.

Mindre stjärnberoende

En enda finalspelare på herrsidan tar plats på topp-tio i skytte-, assist- eller MEP-ligan: Alingsås Jesper Konradsson som är sexa i assistligan. I skytteligan hittar vi inte någon spelare alls från finallagen ens på topp-20 och det är samma sak med Kristianstadsspelarna i MEP-ligan, där Jerry Tollbring är 21:a.

På damsidan tar två finalspelare plats på topp-tio-listorna: Höörs Cassandra Tollbring som är med i alla tre och Sävehofs Emma Fernis som platsar i skytte- och MEP-ligan.

Däremot är målvaktsduon i alla fyra finallagen med i toppen av målvaktsligorna.

Jag är inte säker på vad detta säger.

Mer än att...

...bredden på trupperna i finallagen är mycket stor och att beroendet av vissa stjärnor är betydligt mindre (undantaget Tollbring i Höör, men så har man som sagt nog heller inte det näst bästa spelarmaterialet i SHE).

...målvakterna är oerhört viktiga i handboll.

Men smått fascinerande läsning är det.

Finalexperterna

Mer fascinerande finalfakta:

Kristianstad, som gör sin femte final på sex år, och Alingsås, som gör sin fjärde raka final, möts för tredje finalen i rad.

De har därmed byggt upp en finaldynasti vars motsvarighet vi bara sett två gånger tidigare – RIK-Drott, förstås, 1987-89 respektive 1998-2000. Två lag har aldrig mötts fyra eller fler gånger i slutspelets historia på herrsidan.

Men det är ganska självklart att de här båda lagen har byggt upp en finalsvit då de leds av Ola Lindgren och Mikael Franzén.

För de här båda mästartränarna kan det här med finaler. Sedan 1984 – och nu kommer det fascinerande – har det nämligen bara spelats två SM-finaler (1986 och 1993) utan någon av de här båda herrarna inblandade, förutsatt att någon av dem varit verksam i ligan, vilket de inte var 1991-92 och 2004-10. Men övriga 26 säsonger sedan 1984 har någon av dem varit det och då har minst en av dem varit i final som spelare eller ledare vid 24 tillfällen.

Franzén gör sin 15:e final som spelare eller tränare på de senaste 23 åren. Lindgren sin 13:e totalt. De möttes bara i en final som spelare (1995 då Franzéns RIK vann en rysare över Lindgrens Drott) och de har sedan stött på varandra i tre finaler som tränare: 2012, 2015 och 2016 (2-1 till Lindgren där).

Franzén levererar

Apropå detta, och ju mer man tänker på det, så framstår ju Sävehofs beslut att 2012 sparka Franzén som ett allt större misstag ju längre tiden går. Franzén hade då, på sina två år i klubben, fört Sävehof till två raka guld och en åttondelsfinal i Champions League.

När jag tittar tillbaka på skälen sa Sävehof att man fruktade en stagnation, att man inte fått utväxling på sina yngre spelare, att den fysiska statusen var för dålig och att det saknades riktlinjer att luta sig mot när det tog emot.

Sedan dess har Sävehof inte varit i en final medan Alingsås, under Franzén, tagit ett guld och spelat final fyra av fem år. I landslaget har ett fåtal Sävehofspelare gjort några strölandskamper under samma period medan Alingsås hade tre spelare med i VM senast plus att man fått med ytterligare tre spelare i det b-landslag, där Sävehof har noll, som ska spela en turnering i juni.

***

Det blir som vanligt en härlig handbollsfest i dag i Malmö Arena.

I går togs det beslut om att det blir en final fö herrarna respektive damerna nästa år också.

Men låt det bli den sista.

Det är dags att skrota finaldagen och återinföra finalserier i bäst av fem matcher för både damer och herrar.