Sandlin: Lite av ”det gamla” Kalmar som visade upp sig

SPORTBLADET

Från framgång till motgång är ett litet steg.

Från motgång till framgång är däremot lång väg att gå. Kalmar FF klarade vägen tillbaka oväntat snabbt, och efter 3–1 mot Djurgården hade tränar-Nanne Bergstrand sin egen teori om detta:

–Motgångar bär alltid med sig frön till framgång...

Plötsligt var det lite av ”gamla Kalmar” som visade upp sig. Ett lag som inte bjöd på något, och där det viktigaste var att hålla laget samlat med mittbackarna Patrik Rosengren och Tobias Carlsson som obetvingliga jättar i mitten framför den åter säkre Petter Wastå i målet.

Och Nanne log:

– På slutet hade vi sex backar inne...

Då var matchen redan vunnen, men snacka om att det dessförinnan var ett Kalmar FF i kris.

Kalmar VAR i kris

Efter fem allsvenska matcher i rad utan vinst, efter att ha blivit utklassade (0–5) av både IFK Göteborg och Helsingborg, hånade och sargade, dessutom med en avhoppad ordförande Strandman...

VAR i kris, alltså.

Idag ÄR man bara fyra poäng efter allsvenskans ledarlag – vilket möjligen kan utökas till sex poäng efter allsvenskans ledarlag, om Halmstad ikväll slår Blåvitt.

Det är, som Nanne Bergstrand påpekade innan matchen, inte bara negativt med motgång:

– Vi får också ett tydligt kvitto på vilka spelare som kan vara med på vår resa i framtiden...

Jag hade räknat med att Kalmar skulle förstärka försvaret och gå in för att hålla nollan mot Djurgården; som man gjorde i våras (1–0), som man gjorde ifjol på Stadion (1–0) och som man gjorde för tre år sedan på Stadion (3–0).

Det gjorde man också. Djurgårdens mål – på en feldömd straff – räknas inte i min matematik.

Jag hade däremot inte räknat med att Kalmar skulle göra mål.

Alla tre målen kom på fasta situationer – ett inkast, en frispark, en straffspark – och en match utan spelmål är faktiskt ingen stor match.

– Inte många lag som gör tre mål på Djurgården, kontrar då Nanne Bergstrand.

Nej, Nannes Kalmar är faktiskt enda lag som klarat av detta i år.

Ifjol lyckades Malmö FF med det (3–2) här på Stadion, AIK (3–1) och IFK Göteborg (3–2) i sina hemmamatcher.

Täckte upp på kanterna

När Kalmar ännu med kvarten kvar slog ifrån sig som värst med långbollar för att försvara sin 2–1-ledning suckade min bänk­granne Ingvar ”Putte” Carlsson:

– Tur att det finns tv, så man kan få se fin fotboll någon gång...

Djurgården fick anmärkningsvärt lite uträttat med tanke på att man ändå hade 62–38 i ”procent bollinnehav”, som det så vackert heter.

Detta 62-procentiga bollinnehav gav endast fem avslut på mål, medan 38-procentiga Kalmar nådde upp i hela åtta på mål.

Av dessa fem djurgårdsbollar på mål inträffar tre under matchens första elva minuter. Därefter endast straffmålet och den tilltrasslade Mikael Dahlberg-situation efter 77 minuter, som Tobias Carlsson står i vägen för.

Nog är det något med tyngd som fattas längst där framme, och nog är detta en alldeles för bedrövlig statistik för ett lag just nu är fyllt av guldambitioner.

Får jag till sist rekommendera radions allra som bästa program i P1, det Kalmar-producerade ”Meny”, torsdag förmiddag 10–11.

Programledaren Sven Ekberg har hotat med högläsning sedan jag, som brukligt, per mejl sänt in svaret på veckans ”Mat i litteraturen”-tävling och inlett med:

”Heja Kalmar, en stad där ni just nu är betydigt bättre på matlagning än på bollsparkning. 0–5, 0–5...”.

Svaret lät inte vänta på sig många minuter:

”På måndag kommer Rydström och våra andra röda bröder från Fredrikskans att lira skjortan av Mattias Jonson och de andra 08:orna. Grundtips: 0-5.”

Förutom exaktheten i siffertipset så var väl det ungefär vad som hände.

Ett för dagen extra defensivt Kalmar, med en 4–5–1-uppställning där man var extra noggranna med att täcka upp på kanterna, låste matchen.

Djurgården hade ingen nyckel att låsa upp den.